• Inte ensam

    Det har verkligen varit så jobbigt att inte veta vad som är fel med Lucas. Jag har känt mig så himla stressad, det är hemskt när ens barn mår dåligt och man inte känner sig hörd av vården. I måndags följde både Victor och min mamma med på läkarbesöket, vi var beredda på att få kriga, för att bli tagna på allvar, men det behövdes inte. Läkaren förstod att det fanns ett problem och att vi inte fått en lösning på det än. Men jag är ändå väldigt tacksam över att dom båda följde med. Jag vet att min mamma alltid ställer upp när det behövs, men nu hade jag två ”soldater” vid min sida. Två klippor, varav den ena faktiskt är min partner, min kärlek och min allra bästa vän.

    Jag blir tårögd när jag tänker på hur fin Victor är och hur mycket han har förändrat och tillfört till mitt och barnens liv. Jag har alltid vänt mig till min mamma för allt, men nu har jag Victor jag kan luta mig emot. Han ställer inte bara upp i lägen som jag behöver hjälp, han är där från början och delar problemet med mig. Han följde med till barnakuten förra veckan, men pga corona fick bara en förälder följa med in. Dumma corona! Victor sätter alltid mig och barnen i första rummet och agerar inte bara som en bonuspappa utan som en riktigt förälder. Han delar ansvaret med mig och vill vara där för dom i alla lägen. Jag är så tacksam att jag träffade just honom. Jag har levt hela mitt liv med att jag måste klara mig själv (eller ringa min kära mamma). Det har tagit tid för mig att våga lita på att jag inte längre är ensam, men jag gör verkligen det nu och det är jag oändligt tacksam för. Det är en sån enorm lättnad att känna att allt vilar inte längre på mina axlar.

    Angående Lucas fick han antibiotika iförrigår och imorse sa han att det kändes lite bättre. Nu håller vi tummarna för att det går åt rätt håll!

  • Svårt att vända sig i sängen som gravid

    I denna graviditeten fick jag foglossning tidigt. Det började med att jag fick ont i svanken även av korta stunder på kontorsstolen på jobbet. I vecka 15 var det redan olidligt och jag kunde inte jobba hela dagar på kontoret utan fick åka hem efter halva dagen. Min barnmorska hänvisade mig till rehab så jag gick till Närhälsans rehab där jag fick både foglossningsbälte och en sittkudde med hål i mitten, helt gratis! Foglossningsbältet tyckte jag var sådär i jämförelse med det jag redan hade från bbhugme, men sittkudden med hålet i mitten var GULD! Jag sitter jämt på den!

    Nu är min foglossning bättre på ett sätt men sämre på ett annat. Jag har haft svårt att vända mig i sängen ett bra tag, men det har ändå funkat. Victor kallar det för att jag gör en ”hockeytackling” eftersom jag tar sats för att kasta mig mot den andra sidan. Haha! Men nu kan jag inte göra det i sömnen längre, det har blivit för tungt, så tillslut vaknar jag av att det känns som mina höfter har gått sönder. Inatt sov jag mer eller mindre hela natten på vänster sida och vaknade med tårar i ögonen eftersom det gjorde så ont. Det är definitivt dags för ett nytt besök på rehab. Förra gången jag var där pratade sjukgymnasten om ett glidlakan som hjälper till med vändningarna i sängen. Jag ska se om jag kan få ett sånt 🙂