Jag fick en fråga angående min separation och hur samarbetet mellan mig och barnens pappa fungerar från en läsare som nyss separerat. Jag vill inte riva för mycket i det gamla, men gå gärna tillbaka och läs från 31:a augusti 2018. Jag skulle gissa på att dom flesta inläggen hösten 2018 handlade om just separationen.

Det jag däremot skulle kunna skriva om är hur samarbetet fungerar nu, snart 2 år senare. Det fungerar faktiskt väldigt bra 🙂 Barnen bor hos mig och Victor men har besökt sin pappa så ofta som det har gått. Det senaste året har dom besökt honom varje söndag-tisdag, om han och dom har varit friska. Han har flyttat närmare oss vilket har varit bra för Isadora som sover sämre när hon inte sover hemma och därmed inte blir lika trött som när hon dessutom måste upp tidigt för att åka till förskolan. Jair har gift sig med en brasilianska som är ett jättego med barnen så dom trivs verkligen att vara där. Det känns tryggt för oss 🙂

Nu ska Jair förmodligen börja jobba dagtid och därför kommer han ha barnen varannan helg istället. Det blir lite mindre tid för dom med sin pappa, men å andra sidan bor dom väldigt litet (i en etta) och vi märker att barnen, framför allt Isadora, sover väldigt dåligt så det kanske ändå blir bättre med tanke på att barnen kan komma utvilade till skolan när dom är här på veckodagarna. Hur som helst är vi samarbetsvilliga och skulle aldrig sätta käpparna i hjulet för barnens umgänge med sin pappa 🙂

När det kommer till högtider och födelsedagar så bjuder vi alltid in barnens pappa och hans fru. Jag är själv skilsmässobarn och har alltid saknat att inte få ha både min mamma och pappa på jul och på födelsedagar. Jag hade gärna sett att vi firade högtider tillsammans och därför vill göra vad jag kan för att ge barnen det. I julas bjöd vi in J och hans fru till en julfrukost med oss men dom tackade nej, däremot kom dom och firade både Lucas och Isadoras födelsedagar på deras kalas. Det betyder supermycket för barnen att alla är tillsammans så det är jag väldigt tacksam för. Detta året fyllde barnen år på vardagar så vi delade på deras födelsedagar. Lucas firade morgonen hemma hos oss innan han gick till skolan och sedan hämtade J honom tidigt och firade eftermiddagen. Isadora gjorde tvärtom och firade morgonen hemma hos J och kom till oss vid lunch och firade kvällen med oss 🙂

Vi tycker att samarbetet fungerar bra så även om varannan vecka inte är aktuellt så är alla nöjda med nuvarande upplägg. Och vi är flexibla att ändra om förutsättningarna och behoven skulle se annorlunda ut i framtiden. Huvudsaken är att barnen mår bra i allt vi bestämmer 🙂 En sak som underlättar betydligt är att både jag och barnens pappa har partners som fungerar bra med barnen. Det hade varit svårare för mig att dra det tunga lasset och ansvaret med barnen själv om inte Victor var med i bilden. Nu tar han/jag eller vi båda tillsammans alla föräldramöten, utvecklingssamtal och läkarbesök för barnen och det känns som en enormt trygghet för mig att ha honom vid min sida ♥

Fotograf: https://www.wanderings.se

Här kommer fortsättningen på svar på alla frågor jag har fått 🙂 Detta inlägget kommer vara svar på frågor som handlar om mig och Victor.

Vad var det med Victor som du direkt kände att han är den rätta? Var det en bara en känsla du hade eller var det något han sa eller gjorde? 🙂
Svar: Jag fick en speciell känsla för honom redan första kvällen när vi började skriva på Tinder. Jag hade ganska många konversationer igång på Tinder men kände inget speciellt för dom andra killarna, men när jag började prata med Victor på Tinder så var det som att resten av världen stannade. Jag skrev aldrig med någon av dom andra killarna igen. Den kvällen skulle jag egentligen packa min väska och lägga mig tidigt eftersom jag hade bokat ett tåg till Stockholm snortidigt på morgonen dagen efter. Timmarna gick och jag satt bara på golvet bredvid min väska och skrev med Victor. Vi fick en djupare kontakt än vad jag nånsin fått med någon annan genom att bara skriva med varandra. Vi båda öppnade oss och det kändes som jag kunde läsa Victor som en bok och förstå vem han var. Det var väldigt speciellt. Den här speciella kontakten har genomsyrat hela vårt förhållande, jag tror att det är så här man känner när man träffar en själsfrände 🙂 Det jag känner för Victor är inte bara att jag älskar honom, jag känner även att han är min allra bästa vän. Det är ett privilegium att få leva tillsammans med den som både är ens största kärlek och bästa vän. Jag har aldrig känt så förut.  ♥

Vilken uppskattar älskar du mest hos Victor och vilken egenskap uppskattar han mest hos dig?
Emmas svar: Victor är väldigt snäll och omtänksam. Han bryr sig om alla andra i första hand och det tycker jag är en fantastiskt fin egenskap.
Victors svar: Det kanske inte direkt är en egenskap, men umgänget med Emma uppskattar jag väldigt mycket.

Vad är ditt och Victors bästa minne ihop hittills?
Svar: När Victor tog mig med ögonbindel till Mallorca! Det var det mest romantiska jag nånsin varit med om. Det kändes som att mitt liv var en film när han körde runt med mig i nercabbad bil och visade alla guldkorn på Mallorca och tillsist friade till mig ♥ Jag kommer aldrig nånsin glömma den natten!

Tror du på ödet? Med tanke på att ditt liv vände så snabbt? I min religion, Islam säger man att något dåligt händer men det är egentligen bra för dig då en ny dörr öppnas, som egentligen är bättre 🙂
Svar: Ja, jag tror på ödet och har gjort det sedan tonåren. Det har tröstat mig mycket i svåra situationer och hjälpt mig när livet känts hopplöst. När jag blev lämnad kändes allt becksvart, men bara ett kort tag, för jag kunde ganska snabbt börja se att jag kunde få något annat för mig och barnen. Det kändes som en ny chans och ju mer tiden gick, ju mer säker blev jag på att nya möjligheter väntade runt hörnet. Det enda jag fortfarande tyckte var jobbigt var att jag inte visste när den nya dörren skulle öppnas, det kan ju ta tid innan man verkligen känner att det börjar vända 🙂

Vad var Victors första tanke när du sa att du bloggade?
Svar: Åhhh, det var på vår första dejt! Jag hade undvikit att skriva vad jag hette i efternamn eftersom jag inte ville att han skulle googla och hitta till min blogg innan jag hade berättat själv. Jag minns att jag försade mig med mitt efternamn och efter det så tänkte jag att jag måste säga att jag bloggar. Det blir ju jobbigt om han läser massa om mig utan att jag vet om det. Jag berättade att jag förutom mitt jobb som projektledare även driver ett eget företag som verkligen är min stora dröm och så förklarade jag att jag håller på med sociala medier blogg, instagram och lite youtube. Jag trodde han skulle backa när jag började prata om detta eftersom jag visste att Victor inte fanns på sociala medier och att han var i princip ogooglebar (ja, jag letade upp honom på LinkedIn – haha!). Men han lyssnade intresserat och frågade efter att jag hade förklarade att min dröm är att leva på bloggen: ”Vad krävs för att du ska kunna göra det?” Det var magiskt! Jag förstod där och då att HAN ville hjälpa MIG att uppfylla MIN dröm!