Idag kände Victor kanske den allra första sparken! Jag låg på soffan med magen i vädret när han kom för att gosa med mig och magen. Han la sitt öra mot magen och då reagerade bebisen på tyngden från hans huvud och började sparka! Tre lite hårdare sparkar sparkade bebisen, rakt mot Victors öra! Jag sa till direkt när jag kände första sparken och på den tredje utbrast Victor att han tror att han kände något! Såååå häftigt! Nu dröjer det nog inte länge innan det blir tydligare 🙂

Idag är det andra dagen som jag är hemma utan jobb. Det känns fortfarande konstigt och overkligt. Jag har inte fått någon mer information från mitt jobb så jag kan inte låta bli i att spekulera i om det kommer bli varsel eller ej. Det är väldigt väldigt många anställda som går utan uppdrag just nu så jag tror att det kommer sluta med varsel tyvärr… Jag har jobbat på samma företag i snart 9,5 år. Det har varit en enorm trygghet så det skulle kännas jobbigt att bli av med jobbet bara sådär… men som tur är så ska jag ju på mammaledighet till sommarn ändå.

Idag har Isadora varit hemma med mig. Victor har också varit hemma, men han har suttit upptagen i möten i princip hela dagen. På torsdag ska han också bli korttidspermitterad, men bara på 40%. Det känns ändå skönt med lite sällskap för jag har nästan känt mig lite deppig av situationen idag. Och på toppen av allt har jag fått ont i halsen, jag hoppas innerligt att det inte är coronasmittan…

Morgonen med Isadora startade med att vi pusslade tillsammans. Hon är väldigt duktig på att pussla men vill inte göra något själv när jag är med. Det är väl mysigt att leka tillsammans med mamma 🙂 Imorgon ska jag se om jag hittar Bamse-memory så kan vi spela mot varandra – jag tror hon kan vara vass på det 🙂

När Victor slutade jobbet gick vi ut en sväng efter kvällsmaten. Lucas har egentligen vuxit ur sin springcykel men eftersom vi ville att Isadora skulle se hur man gjorde så åkte han också springcykel idag 🙂 Det går långsamt, långsamt, låååångsamt för Isadora än så länge. Men det är andra gången som hon överhuvudtaget testar så det går inte att förvänta sig mer. Dessutom minns jag att det tog ett tag innan Lucas lärde sig också 🙂

Vi får se om jag får mer ont i halsen under natten, annars blir det nog en tur ut imorgon också. Man får passa på medans vädret tillåter 🙂 Jag lär bli knäpp här hemma annars 😛

Vi har en resa till Grekland bokad i maj som vi vill avboka pga coronaviruset. Vi tycker att det känns väldigt obehagligt att resa i dessa tider, både för att vi själva inte vill bli smittade och för att vi är rädda för att smitta andra. Just nu avråder UD från alla resor och alla Greklands hotell har stängt ner till och med 30:e april, dessutom har Grekland utegångsförbud från och med igår. Vi hoppas att det kommer en rekommendation gällande maj också så att vi kan avboka resan innan resten av betalningen ska in.

Vi behöver en avrådan från resor till Grekland innan 6:e april för annars kommer vi behöva betala in ännu mer pengar för att överhuvudtaget ha en chans att få vår handpenning tillbaka. Men det känns jätteotryggt efter att att resebolagens branschorganisation har avrått resebolagen från att följa paketreselagen. Jag skulle helst vilja avboka resan redan nu, så jag försökte få ett läkarintyg eftersom jag både är gravid och har astma, men det verkar helt omöjligt…

MVC skriver inget intyg för dom har inte fått någon information om att gravida ingår i någon riskgrupp, vilket jag kan förstå även om jag är både gravid och har en underliggande lungsjukdom som faktiskt räknas som en riskgrupp. MVC säger att jag måste vända mig till min behandlande astmaläkare (som jag inte har träffat på sisådär 10 år)… Och vårdcentralen som skriver ut min astmamedicin har fått strikta regler om att inte skriva några läkarintyg alls för riskgrupper… Vad ska jag göra? Kan jag gå till någon privat instans och få hjälp?

Det kanske känns som en bagatell, särskilt när man ställer mitt problem i relation till andras problem, men det är aldrig roligt att förlora pengar. Och ja, jag vet, det finns andra som förlorar pengar också, kanske till och med mer än oss. Men jag känner ändå att jag måste försöka göra vad jag kan…

Jag tar gärna emot förslag om ni har några idéer på var jag kan vända mig utan att belasta den delen av vården som har det extra tufft just nu.