Bebis
Bebisen är 20 cm mellan stjärt och huvud, den väger ca 250 g. Bebisen kan rynka på pannan och göra grimaser. En del basreflexer börjar utvecklas nu som till exempel sugreflexen och bebisen vänder ryggen till om magen utsätts för ljus. Hjärnans första kritiska stadium är nu över. Bebis är aktiv. Den sparkar rullar och slår sig runt därinne i magen.

Du
Nu är det dags för ultraljud. Det görs omkring vecka 17 till 18. Vikten har ökat cirka 4 – 6 kg, men det är bara början. Ät rätt så behöver du inte oroa dig för onödiga kilon. Du kanske börjar få ryggbesvär, blir täppt i näsan eller svårt att röra dig som du vill. Det börjar helt enkelt kännas att du är med barn. Du kanske har börjat känna barnets rörelser som kurrande eller fladdrande i magen, men det kan också dröja ett tag till innan du känner dom första rörelserna. Du är förmodligen piggare nu och kan även få en ökad sexlust eftersom dom höga östrogenhalterna i din kropp får blodmängden i bäckenområdet att öka.

Så här känner jag
Nu är det ”bara” två veckor kvar till rutinultraljudet. Jag längtar ihjäl mig tills vi får se bebis igen! Det är ovant att ha moderkakan i framvägg så trots att jag är omföderska och gravid i vecka 18 så känner jag knappt bebisen. Det lilla jag känner är dovt och diffust och inte alls som med Lucas och Isadora så det känns oftast overkligt att det faktiskt är någon därinne. När jag var gravid med Isadora kunde jag till och med se sparkarna på utsidan i den här veckan, det känns som det är ljusår ifrån att jag kommer se några sparkar på utsidan i denna graviditeten, men det kommer väl… Angående vikten så är jag inte jättepepp på att väga mig och inte så intresserad av att veta hur mycket jag har gått upp. Jag kan se att jag är större nu än i mina andra graviditeter så jag försöker snarare släppa fixering kring vikt. Jag kan ändå inte göra något åt det, inte ens promenera pga foglossningen… Halsbrännan är fortfarande under kontroll, jag äter några Novalucol om dagen och undviker viss mat och dryck på kvällen och då funkar det bra. Foglossningen är som den är, men tack vare mitt jobb som är väldigt flexibelt så blir det inte värre och värre längre.

Så här känner Victor

Jag beundrar fortfarande Emmas fina mage och klappar på och håller om både den och henne så mycket jag bara kan! Jag väntar fortfarande tålmodigt på att få känna de första sparkarna, och är nästan avundsjuk på att Emma känt dem tidigare med Lucas och Isadora – haha! Ibland känns det overkligt att vårt barn faktiskt är där inne, även om jag älskar Lucas och Isadora precis lika mycket som jag kommer älska vår lilla korv så fick jag ju inte uppleva just de här känslorna tillsammans med Emma då. Det känns som att sparkarna kommer att kännas vilken dag som helst nu och snart är det dessutom dags för ultraljud igen. Då får vi äntligen träffa bebis igen, vilket både jag och Emma är lika exalterade över. Även om det kliar i fingrarna mer eller mindre varje kväll så undviker vi att använda doppler plus att vi ju också får se vår lilla korv på ultraljudet. Emma har fortfarande väldigt, väldigt ont av foglossning till och från, och hon vill så gärna klara av att röra på sig som vanligt och jag får försöka övertala henne att ta det lugnt mer eller mindre hela tiden. Hon har i alla fall fått sin pilatesboll och kan dessutom jobba mer flexibelt hemifrån vilket känns väldigt bra, förut oroade jag mig nästan hela tiden när hon var på jobbet så det känns skönt.