För cirka 1,5 år, skrev en tjej till mig på Facebook. Hon hade läst att jag nyligen separerat och att jag hade tufft. Hon berättade att hon kände igen sig i mina känslor då hon själv hade separerat, men att det blir bättre. Hon berättade att hon hade träffat sin själsfrände på Tinder och att dom nu hade gift sig och väntade sitt första gemensamma barn. Hon muntrade upp mig genom sin historia och gav mig hopp om att det fanns något lika vackert för mig när allt det jobbiga var över. Tänk att hon kunde ha så rätt!

Det känns nästan som jag gått i hennes fotspår. Jag träffade ju också Victor på Tinder och om jag minns rätt så gick det lika fort för dom som för oss. Den största skillnaden är att dom gifte sig först och skaffade bebis sen, men allt skedde ungefär lika snabbt som för oss. Hon har verkligen varit en stor inspiration för mig och en sak som hon sa som jag tänker mycket på nu, är att det är annorlunda att vara gravid med någon man är kär i. Nu förstår jag precis vad hon menade!

När jag var gravid med Lucas så levde jag i en slags rosa bubbla. Jag älskade att vara gravid och hade aldrig varit lyckligare, MEN jag var själv i min lilla bubbla. Eller nja, inte helt själv, det var jag och Lucas i bubblan. Ingen motgång var stor nog för att förstöra lyckan i bubblan. Graviditeten med Isadora var annorlunda, det var mycket jobbiga motgångar då och jag rycktes in och ut ur bubblan. Nu när jag är gravid med vår korv så är vi minst tre personer i bubblan 100% av tiden, men stor del av tiden är vi faktiskt fem personer i bubblan. Jag kan på riktigt säga att jag har ALDRIG varit lyckligare! Jag är så enormt tacksam för att jag inte är ensam utan att jag får dela detta med min själsfrände och Lucas och Isadora 🙂