Bebis
Din bebis är stor som en citron, cirka 8 cm och väger ca 25 g. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på alla sina leder. Nacken och halsen börjar bli så starka att bebisen kan hålla upp sitt huvud. Det går nu att se vilket kön bebisen har. Bebisen dricker fostervätskan och kissar. Barnet får all sin näring från moderkakan. Moderkakan producerar även hormoner som är viktiga för graviditeten. Barnet har redan börjat träna på in- och utandning och fyller lungorna med fostervatten. Syret får barnet från ditt blod via navelsträngen och moderkakan.

Du
Nu tänjs musklerna och huden ut för att ge plats åt bebisen att växa. Från ungefär den här veckan är det vanligt att graviditeten syns när du är naken eller bär tajta kläder. Om du fött barn tidigare och tycker att magen är mycket större den här graviditeten så är det helt normalt. Hormonet progesteron har ökat snabbt den sista tiden och det kan ge trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av vilket bland annat gör att tarmarnas rörelser blir långsammare.

Så här känner jag
Jag har varit supertrött hela denna veckan trots järntabletterna, men det är väl bara att lyssna på kroppen och vila. Jag tycker att magen är jättestor redan och det är den också, i alla fall om man jämför med bilder från mina tidigare graviditeter. Matlusten är inte på topp och mycket av det jag blev äcklad av när jag var illamående hänger fortfarande kvar tills jag smakar på det. Då inser jag snabbt att det bara sitter i mitt huvud och att det mesta faktiskt är ganska gott. Jag känner av foglossningen mer och mer och nu har jag tyvärr väldigt ont i svanskotan av att sitta på min kontorsstol så nästa vecka ska jag träffa en ergonom för att se om jag kan få nån specialstol istället. Förutom detta så mår jag väldigt bra 🙂 Jag känner mig väldigt glad och sover djupt och skönt om nätterna 🙂 Jag är exalterad av allt som ligger framför oss!

Så här känner Victor
Det märks att bebisen växer snabbt, vi har nyss sett vår alldeles fantastiska bebis på det tidiga ultraljudet och denna veckan har Emma börjat känna fjäderlätta små sparkar inne i magen. Jag ser verkligen så sjukt mycket fram emot att få känna dem också! Ibland lägger jag till och med örat mot Emmas mage även om jag vet att jag inte kommer höra något.
En stor del av min tankekraft går till förberedelser inför förlossningen, och min värsta mardröm är att tiden skall gå så snabbt fram till dess och att jag inte skall hinna få allt perfekt – haha! Mycket av nervositeten kommer från att jag vill finnas där för Emma på ett så bra sätt som möjligt särskilt strax innan och under förlossningen även om jag så klart känner så redan nu. När jag försöker lugna mig själv så intalar jag mig att jag duger som jag är, men perfektionisten i mig säger att allt måste bli perfekt och att jag inte får göra minsta fel – särskilt inte på BB! Det verkar helt enkelt som att jag precis börjat förbereda mig mentalt på att få uppleva det jag drömt om hela mitt liv, nämligen att bli pappa!

Vet ni något fantastiskt?! Ja, ni som kollade vår senaste vlogg såg ju att vi var på ett spännande möte 🙂 Vi har bokat Louise på Wanderings för att fota vår förlossning med vår lilla korv! Det känns verkligen helt magiskt!

Louise är så duktig fotograf, hon har fotat flera förlossningar sedan hon fotade Isadoras förlossning och nu filmar hon också. Vi har valt att hon både ska filma och fota men just när bebis kommer ut så vill vi ha bilder. Det är en speciell känsla med video, men ett foto kan man ju framkalla och rama in, det är ju också väldigt speciellt 🙂

Vi är så exalterade! Det här kommer bli kanske dom mest magiska bilderna vi nånsin kommer få på oss själva och på vårat barn.

Jag var så sjukt trött igår, trots att jag hade sovit bättre än vanligt eftersom barnen sover hos sin pappa på måndagar. När jag läste godnattssagan så kundejag knappt hålla ögonen öppna utan läste boken från minnet med stängda ögonen! Jag och Victor gick ändå ner till soffan för att försöka ha nån sorts myskväll men det dröjde inte länge innan jag somnade på hans bröst. Klockan var då åtta och det kändes som jag hade kämpat hela dagen! Vi bestämde oss för att gå upp till sängen och titta på vår serie på paddan istället, så mysigt! Men det dröjde inte länge innan jag hade slocknat totalt och sov djupt i nästan 9,5 timme med bara några korta avbrott för att gå upp och kissa och natta om Isadora. Så bra och så länge har jag inte sovit på länge!

Jag trodde jag skulle känna mig som en ny människa full av energi idag och det gjorde jag kanske, men kl 17.00 var mina ögon redan så tunga att det inte var mycket mer att göra än att sova en stund på soffan. Jag somnade som ett barn med både Isadora och Lucas tätt intill mig och lyckades till och med dregla en stor klick på filten. Haha!

Alltså jag är så sjukligt trött just nu och det känns inte som att järntabletterna hjälper. Jag har ätit dom i två veckor nu så dom borde väl göra nån skillnad? Den enda skillnaden jag har märkt, men det kanske inte beror på järntabletterna? Det är att jag sover djupt istället för lätt, vilket är sååå skönt! Det gör jättestor skillnad för mitt mående.

När går den här extrema tröttheten över egentligen?

Nu har jag berättat att jag är gravid på jobbet. Jag sa det i fredags precis innan ultraljudet, även fast jag egentligen hade tänkt säga det efter ultraljudet, men det fanns inget bra tillfälle i början på denna veckan och jag kände att jag inte orkade gå runt och dölja magen längre. Det har varit en kamp att hitta döljande kläder i min garderob och jag trodde hela tiden att jag var påkommen. Förra veckan var det till exempel en kollega som sa:

”Hur går det med magen då?”

Jag blev alldeles stum och tittade förskräckt på honom tills jag insåg att han pratade om magontet som jag hade problem med förra våren. Hahaha!

Min chef och mina kollegor hos kunden där jag jobbar blev jätteglada för min skull. En del såg nästan lite tårögda ut över min glädje. Dom flesta vet hur jobbigt jag har haft det och vad jag gick igenom innan jag träffade Victor. Min nyaste kollega som började här i januari så direkt att hon misstänkte att jag är gravid för jag har en speciell lyster i ansiktet 🙂 Det blev jag jätteglad för! Jag har inte känt mig så vacker i den här graviditeten som jag gjort i mina andra graviditeter, men jag hoppas att det kommer snart 🙂 Tydligen ser ju andra mitt glow i alla fall 🙂

Nu är jag i vecka 14 och jag längtar ihjäl mig efter att få känna tydliga bebissparkar, men det är ju inte säkert att jag får känna sparkar lika tidigt eftersom jag har moderkakan i framvägg denna gången. Men det där jag kände förra veckan som jag tror är bebissparkar, känner jag allt oftare nu. Det är en vag och försiktig rörelse, nästan som en fjäder som kittlar försiktigt på magens insida. Känslan är så vag att jag ibland tvekar och tänker att jag bara inbillat mig, därför är jag bara till 99% övertygad än så länge. När jag var gravid med Isadora så blev jag 100% övertygad om att det var bebissparkarna jag kände i denna veckan så jag antar att dessa vaga rörelser beror på att moderkakan är i framvägg i denna graviditeten.

Jag är lite smått besviken på den där moderkakan fortfarande, men det känns ändå okej om jag slipper vänta i en evighet till på bebisens sparkar. Det är ju ändå ett livstecken från bebis som känns tryggt att ha 🙂

Har ni haft moderkakan i framvägg? När började ni känna bebisens sparkar?