Igår när jag stod i köket och bredde mackor till barnen kände jag plötsligt något som kittlade till i magen. Jag var mitt uppe i en konversation och avbröt mig tvärt när jag kände den lilla rörelsen på insidan av magen. Jag är inte helt säker, men ändå ganska säker på att det faktiskt var vår lilla bebis som jag kände!

En del säger att första bebissparkarna känns som en fisk som sprattlar till, men det kan jag inte hålla med om. Jag tycker inte alls att det känns som nåt som sprattlar till, däremot tycker jag att ”spöksparkarna” som kommer från tarmar som hoppar till (som man även har när man inte är gravid) känns som en fisk som sprattlar. Mitt bästa sätt att förklara dom tidigaste bebissparkarna är att det känns som en liten liten hand (förmodligen är det en fot) som försiktigt stryker längs insidan så försiktigt att det kittlas. Ni vet, som när man stryker någon superlöst på underarmen så att det kittlar till, så tycker jag att första bebissparkarna känns 🙂 Detta var alltså vad jag kände igår fast såpass vagt att jag var tvungen på att fundera på om jag bara ”kände i syne” om ni förstår vad jag menar 🙂 Haha!

Men liten stund senare när jag satte mig vid köksbordet för att äta mina mackor, då kom exakt samma känsla igen, två gånger! Det måste ju varit bebisen! Sååååå galet! Jag är i vecka 13 och var ändå inställd på att få vänta lite till. Så skönt att få känna det här redan nu! Lilla vännen ♥

Fotograf Louise: Wanderings