Ok, here we go again! Jag ska försöka skriva om nåt annat än mina rosa moln för en gångs skull. Vi får se hur det går! Haha! 🙂 Idag har jag inte träffat V och imorgon ska jag på teamaktivitet med jobbet så det blir ingen dejt då heller, men väntar man på något gott så kan man aldrig vänta för länge… eller? Just nu är vi i den fasen där varje väntan känns som ett år ungefär… helt orimligt alltså…! Jag känner mig som en tonåring som är kär när jag skriver det här, men det är precis så här det är!

Jaja, hur som helst så har jag hunnit med en hel del idag. Jag har bland annat varit och fixat naglarna hos bästa nageltjejen Heidi (ej reklam). Denna gången blev det sexigt rött med flingor av guldfolie på en nagel 🙂

Och sen har barnen och jag varit och tvättat bilen 🙂 Vi fick värsta servicen med uppgraderad tvätt och hjälp att skruva av antennen på taket, så himla snällt 🙂 Jag kände mig riktigt nöjd och glad när jag åkte därifrån 🙂

Barnen var dödströtta och somnade tidigt (ja, Isadora somnade faktiskt i biltvätten trots att hon satt i mitt knä och var så rädd att hon blundade stora delar av tvätten…

Nu har jag suttit på soffan och smsat med V. Snart är det dags att hoppa i säng. Jag är verkligen så trött nu!

Det är verkligen helt sjukt hur stilla det står i mitt huvud när jag försöker skriva ett helt vanligt blogginlägg. Jag vill inte ni ska tröttna på att höra om mina rosa moln så jag hade bestämt mig för att försöka skriva ett ”vanligt” blogginlägg men jag kan verkligen inte tänka ut något annat än hur fantastiskt lycklig jag känner mig just nu… Haha!

Det känns verkligen som jag har träffat min perfekta pusselbit och när han kom in i mitt liv så la han även till ett gäng extra pusselbitar som jag inte ens hunnit upptäcka att jag saknade ännu. Jag känner alla möjliga känslor just nu, jag känner mig lycklig, kär, HEL, lättad och som att jag har hittat hem. Mycket av det jag känner är helt nytt för mig. Jag har t.ex. aldrig tidigare känt TRYGGHET med en partner förut. Jag har aldrig varit tillsammans med någon som är jämlik med mig och som kan stötta mig tillbaka när jag har det tufft. I hela mitt liv har jag tagit hand om andra och allt ansvar, alla problem och alla beslut har vilat på mina axlar. Jag upplevde inte detta som ett problem innan jag fick barn, men när jag fick barn så blev det tufft att fortsätta ta hand om alla när ingen tog hand om mig. Jag ska inte säga att jag varit helt ensam, jag har alltid haft min mamma, pappa och mormor som har stöttat mig genom vått och torrt. Det har såklart varit bra men jag har alltid saknat en partner, en livskamrat som finns där i alla väder.

Det känns helt fantastiskt att jag får uppleva detta och på nåt sätt är jag tacksam över ALLT som har hänt i mitt liv som har lett mig just hit. Jag hade inte varit den jag är idag om jag inte tvingats kämpa som jag har gjort. Nu känns det som jag äntligen kan pusta ut. Jag behöver inte klara allt själv längre för jag är inte ensam… Det känns helt underbart, fantastiskt och overkligt!