Det är otroligt frustrerande. När jag andas låter det ungefär som när man surplar upp det sista av milkshaken med ett sugrör, fast inte riktigt lika ljudligt. Jag kan riktigt känna hur det vibrerar. Jag har fortfarande kvar känslan av att det sitter någon på bröstet och jag måste äta värktabletter för att det ska släppa. Det blir ännu sämre när jag ligger ner så jag måste halvsitta upp för att få någorlunda luft och inte hosta ihjäl mig på kuppen.

Barnen har också hostat lite dom senaste dagarna. Jag undrar om inte dom också har astma eller åtminstone förkylningsastma. Jag känner igen deras symptom och dom kan hosta i veckor efter en förkylning. Nästa gång Lucas hostar sådär eländigt på natten ska jag ta honom till doktorn och fråga. Det känns inte som det är en vanlig hosta han har.

Ni kanske undrar hur det har gått med nissen nu när jag varit sjuk? Jo, det har varit plågsamt, men jag har försökt göra något med nissen varje kväll ändå. Jag hade stora planer på att jag skulle blåsa upp 50 ballonger och lägga i duschkabinen samma kväll som jag blev sjuk, men det gick ju inte. Istället har jag gjort minibajskorvar av blöta pepparkakor och lagt i Isadoras potta.

Jag har låtit barnen plantera magiska frön som vuxit upp till chokladtomtar. 

Gosedjuren har haft Luciatåg och ljusstakens ljus har bytts ut mot morötter. 

Imorse hade nissen klätt halva vardagsrummet med en lång ljusslinga. Barnen var lyriska! Jag måste säga att det har varit lite skönt att ha den där nissedörren ändå. Barnen vaknar ivrigt varje morgon och jag är lika glad som dom över att se vad nisse har hittat på härnäst 🙂