Nu är jag på väg till Stockholm för konferens med Unionen. Jag är glad att jag kom iväg men det vara faktiskt nära att jag inte gjorde det. Isadora vaknade nämligen upp med feber kl 3 inatt. Jag ringde Jair på en gång när jag upptäckte det och som tur var svarade han och lovade att komma och ta hand om henne idag. Jag hade jättesvårt att sova efter det, jag kände mig orolig för Isadora och funderade flera gånger på om jag inte borde stanna med henne. När alarmet ringde kl 4.00 var jag och barnen helt döda. Jag tror den pep (som värsta brandlarmet) i 8 minuter innan jag förstod att ljudet inte tillhörde min dröm. Jag bestämde mig för att göra mig ordning och bedöma situationen när jag vaknat lite och pratat med mamma och då beslutade jag mig för att åka trots allt. Men det är inte helt utan ett värkande samvete som jag sitter på tåget till Stockholm…

Jag känner att jag verkligen behövde det här. Det känns nästan som jag är på väg till en betald semester. Haha! Jag menar inte att jag behöver semester från barnen, men det var så längesen jag bara fick vara Emma. Jag är ju alltid Emma som fixar allt och tar hand om alla. Jag gör sällan något för min egen skull, men nu ska jag äntligen få göra något för bara mig 🙂

Det jag hoppas på mest med denna helgen är social kontakt med andra vuxna som inte bara handlar om barn. Jag har inget forum där jag kan träffa nya människor, förutom playdejts med andra mammor. Jag hoppas att mitt engagemang i det fackliga arbetet inte bara ska vara bra för mig utvecklingsmässigt utan även ge mig en ny plattform att träffa människor på.

I brist på bättre passande bilder till det här inlägget så hittade jag dom här bilderna i min kamera när barnen provade sina nya Kivat-mössor som jag fick på Malins event. Båda barnen älskade sina nya mössor, ni skulle sett Isadora! Hon sprang till spegeln och gjorde en massa roliga miner haha!

Mina små tokungar!