• Ingen TV eller internet

    Imorse när jag vaknade gjorde det helt fruktansvärt ont i halsen. Det kändes som att jag dog en smula bara av att svälja mitt eget saliv. Det blev lite bättre efter att jag tagit Ipren och alvedon. Nu sitter jag på soffan. Jag har laddat upp med citronvatten, te, halsspray, halstabletter och lite gotte också. Jag tänkte tittat lite på TV men tydligen är det driftstörningar på bredbandet så Apple TVn funkar inte och jag har inga kanaler… Jahopp, vad ska jag nu hitta på? Sova lite kanske? Jag är fruktansvärt trött, kanske blir jag frisk snabbare om jag sover en stund. Det lät ändå inte så dumt 🙂

  • Nej, inte nu!

    Idag har jag riktigt ont i halsen och långt bak i munnen. Det gör så ont att det till och med värker i örat. Jag känner bara ”NEJ, inte NU!”. Det här är verkligen dålig tajming! Jag ska ju på välgörenhetsgalan Hakuna Matata med Veronica på lördag! Jag får inte bli sjuk nu!

    Just nu sitter jag på soffan med en stor kopp te. Jag har just avslutat ett Skypemöte med jobbet och nu ska jag ta det lugnt en stund. Jag ska jobba lite till i eftermiddag för jag har en leverans med deadline på fredag.

    Jag tycker det är svinjobbigt att vara sjuk nuförtiden. När man har barn får man ju ändå inte vila så mycket när man är sjuk. Jag försöker kurera mig på olika sätt med citronvatten, te, ingefärashots och förkylningsspray för halsen. Hoppas att det går över snart!

    Har ni några bra knep för hur man blir frisk snabbare från förkylning?

  • Nu kan jag avslöja!

    ÄNTLIGEN kan jag avslöja vad det var för besked som fick mig att bli så himla glad att det kändes som hela livet vände! Nu är allt hundra procent klart och jag kan äntligen fira!!! Några av er har kanske redan gissat vad det handlade om, men först nu blev det officiellt: JAG FICK HUSET!

    Jag är så himla glad, lycklig och tacksam att jag nästan vill gråta! Jag vet inte om jag nog kan poängtera hur viktigt huset är för mig och barnen. Huset är inte bara vår stora trygghet utan även barnens framtid då det ligger intill en väldigt bra skola med geografisk prioritet, vi måste alltså bo här och barnen ska få gå där. Det skulle blivit oerhört tufft att förlora något så viktigt som huset, vårt hem. Den förlusten hade varit den svåraste att komma över. Jag vågar knappt tänka på hur jobbigt det skulle varit om vi hade blivit tvungna att flytta och sälja huset. Jag är så himla tacksam över att jag fick behålla huset!

    Ni skulle sett mötet på banken! Jag och mamma var där tillsammans och fick träffa en jättetrevlig bankkvinna. Jag var så nervös att jag började skaka och darra på rösten när jag pratade. Jag tappade till och med mina papper på golvet så mamma fick hålla dom åt mig. Det här var så viktigt för mig! Ni förstår säkert lyckoruset i kroppen när jag senare samma dag fick besked om att jag får ta över huslånet. Jag var hög på det lyckoruset i flera dagar efter! Haha!

    Processen tog sin lilla tid, men igår gick husköpet igenom på pappret också, Jair står inte längre med på lagfarten och jag står ensam på lånet! Jag är så otroligt tacksam både för att banken litar på mig och för att jag har er läsare! Det är nämligen tack vare er och bloggen som jag fick stå själv på huslånet! Om jag enbart hade haft min anställning så hade jag inte fått lånet, men tack vare min enskilda firma (alltså bloggen) så kunde banken säga ja! Helt otroligt! När jag började blogga så trodde jag aldrig att bloggen skulle bli en så avgörande del för min och barnens framtid!

    Allt som har hänt känns bara mer och mer som att det var ”meant to be”. Jag har under en lång tid kämpat, förgäves, för att hålla ihop den här familjen och när Jair kläckte ur sig att han ville separera kändes det som allt bara försvann i ett mörkt svart hål. Men nu kan jag äntligen se att mina ansträngningar inte har försvunnit, jag går starkare ur det här än vad jag nånsin trott! (Malin Wollin, du hade helt rätt!)

    Fotograf: Wanderings

  • Inget föräldramöte för mig

    Ännu en intensiv vecka har precis börjat… Det är väldigt mycket just nu, men inte mer än jag klarar av. Jag känner mig inte stressad eller så, men jag kan säga så här: Det finns inte mycket tid att sitta ner och grubbla på hur livet blev. Den lilla tid jag har kvar på kvällarna när jag har lagt barnen brukar jag använda till att blogga eller kolla på en ny serie som jag hittat på Viaplay, Svartsjön. Det är en jättebra svensk/dansk/norsk-serie som är lagom läskig för att jag ska våga titta själv 🙂 Ibland svipear jag lite på dejtingappen också, men jag hinner knappt svara dom som skriver till mig så då är det ju ingen idé att spana heller.

    Ikväll var det föräldramöte. Jair hade inte tid att gå så han skulle ta barnen istället, men när jag satt i bilen på väg till mötet ringde han och sa att jag skulle hämta barnen för att Isadora var jätteledsen. Jag åkte så snabbt jag kunde men det var mitt i rusningstrafik så det tog 5 minuter längre än vad det brukar göra. Jair hann ringa mig två gånger under tiden som jag var på väg och jag kunde höra hur Isadora skrek för full hals i bakgrunden. När jag kom lugnade hon sig direkt så jag tog med mig barnen till bibblan och åt glass medan Jair gick till föräldramötet.

    Det gjorde mig absolut ingenting att jag fick lite extra tid med barnen. Jag känner mig dessutom krasslig igen så just nu går jag på värktabletter för att fixa dagarna på jobbet. Jag har ont i halsen och så har jag fått en väldigt ond blåsa (afte) eller ett sår långt bak vid hörntanden. Blåsan gör mycket ondare än vad halsen gör. Jag hoppas innerligt att det är bättre imorgon.

    På bibblan lånade vi om Lucas älskade Skelettbok som vi snart har läst ut. Det är bara ett par sidor kvar nu. Lucas säger att vi ska läsa Skelettboken varannan kväll och bibeln varannan kväll så vi behöver nog ha Skelettboken nån vecka till 🙂

  • Sjukt lite sömn + grym dag!

    Utekvällen igår blev precis som jag ville 🙂 Jag och Linda hade superkul och jag gick hem med ett leende på läpparna. Jag kom inte i säng förrän 4.30 imorse och trots att jag bara fick sova 4,5 timme så har jag känt mig mycket gladare idag 🙂

    Den här dagen har rullat på precis som vanligt, full av aktiviteter som både stora och små har uppskattat. Vi rivstartade dagen med frukost och klädde upp oss för att gå till kyrkan. Idag var vi nämligen inbjudna speciellt för att Lucas skulle få ta emot sin första bibel!

    Lucas har sett framemot detta i flera veckor och det kändes extra speciellt att gå dit idag. Jag minns själv när jag var en liten flicka och skulle ta emot min första bibel i kyrkan. Min mormor och jag hade övat i ett par dagar på att niga och säga tack. Jag vet inte ens om det fortfarande är kvar? Niger och bockar man i kyrkan? Eller finns det andra sammanhang som man gör det? Hur som helst var det speciellt idag. Jag kände mig så stolt när min lilla 5,5-åring gick fram och tog prästen i hand som tack för bibeln. Prästen är förresten världens skönaste präst! Jag blir alltid så glad över att höra honom prata. Han är underbar på att förklara för barn och det finns ingen risk att man blir uttråkad på hans gudstjänster. Hela den församlingen är underbar, det känns som att komma hem till vänner när man går dit. Det är många människor där som jag tycker väldigt mycket om. ♥

    Idag hade församlingen ordnat sponsring från Mohlins Konditori och efter gudstjänsten så var det auktion till förmån för romer i Rumänien. Jag hade gärna velat stanna för det, men vi hade redan planerat en playdejt så vi åkte vidare till Gråbo där vi träffade en kompis som jag lärt känna via bloggarna faktiskt. Vi bloggade båda två när vi väntade våra första barn så det var på den vägen vi lärde känna varandra 🙂 Hemma hos Josephine blev det pannkakor, fika, massa kaffe och lek och bus. Barnen lekte och vi mammor satt och pratade. Vi ses på tok för sällan men har alltid lika trevligt när vi ses 🙂

    Jag har bara sovit 4,5 timme inatt men nu har det slagit om helt och jag är plötsligt pigg igen. Jag fattar inte riktigt vad det är för reservbatteri jag går på, men kanske är det att jag känner mig glad idag som gör mig pigg? Hoppas det håller i sig imorgon. Nu ska jag i alla fall hoppa i säng! Gonatt så länge 🙂

  • 6 saker som gör föräldrar stressade i trafiken

    6 saker som gör föräldrar stressade i trafiken

    – Samarbete med Volvia –

    Klockan är 7.45 på morgon och du är sen till förskolan. Det är rusningstrafik, mycket bilar i rondellen och flera bilar framför dig. Du saktar ner, det är ingen idé att gasa på. Bilen bakom dig tycker att du kör för långsamt och visar sitt missnöje genom att köra väldigt nära din bil. I baksätet skriker din yngsta högt och gällt, samtidigt som hon sparkar på din äldsta som ropar ”MAAAAMMA, HON SLÅR MIG!”. Blir Du stressad? Det blir jag! Och jag är långt ifrån ensam, det visar Volvias senaste undersökning.

    Volvias undersökning visar att hela 44% av landets föräldrar är stressade när dom kör bil och 1 av 3 anger att det påverkar kvaliteten på deras bilkörning. En tredjedel av föräldrarna uppger att dom blivit mer stressade i trafiken sen dom fick barn, detta gäller främst föräldrar till förskolebarn i åldern 4-6 år. Kvinnor är mer stressade än män och det skiljer sig också mellan storstäder och småstäder. Det råder mer stress i trafiken i storstäderna vilket man kan förstå om man testar att köra i rusningstrafiken t.ex. här i Göteborg.

    Topplistan: 6 saker som gör föräldrar stressade i trafiken
    1. Jag har tider att passa
    2. Bilen bakom mig har för kort avstånd fram till min bil
    3. Det är mycket trafik
    4. Jag har barn i bilen som skriker och bråkar
    5. Jag har inte kontroll på trafiksituationen
    6. Jag ska lämna barn och sedan hinna till jobbet i tid

    Det är ofta mer stressigt på morgonen när många föräldrar ska lämna barn på förskolan och sedan hinna till jobbet. Detta innebär en risk för barnen och Volvia råder därför föräldrar att prata med sina barn om trafiksäkerhet och vad dom ska tänka på när det är mycket bilar. Bilar som backar kan ha svårt att upptäcka ett litet barn som plötsligt springer fram bakom bilen. Håll koll på era små och prata med dom! Det är aldrig för tidigt att börja prata om detta. Det kan också vara bra att prata med dom om att den som kör måste koncentrera sig på trafiken. Jag pratar ofta med mina barn om det och Lucas som är 5,5 år är en utmärkt passagerare, krånglar eller bråkar aldrig i bilen. Isadora har inte förstått detta än, men hon är ju bara 2,5 år 🙂

    Ett annat tips från Volvia är att god planering för att undvika tidsnöd. Kolla upp resrutt i förväg t.ex. på Waze, åk tidigare från jobbet för hämta på förskolan och undvik att köra i rusningstrafik. Det är viktigt att vi gör vad vi kan för att undvika stress, eftersom stress ökar risken för olyckor.

    Vad gör dig stressad i trafiken och vad gör du för att undvika det? Kom gärna med tips och trix, vi kanske kan hjälpa varandra?

  • Känslostatus: depp

    Depp, depp och åter depp… Jag gör saker som gör mig glad varje dag men ändå känner jag mig deppig efteråt. Om jag hade varit mitt vanliga jag så hade jag känt mig glad igen efter att jag gjort nåt kul men så är det inte nu. Jag antar att jag måste ta mig igenom det här och låta processen ha sin gång… Idag har jag varit på simskola och ett väldigt trevligt barnkalas. Isadora fick sin första lösgodispåse, ni skulle sett hur hon åt, haha!

    När jag kom hem läste jag igenom kommentarer jag fått och jag kände mig ännu mera depp. Det är inte meningen att göra någon ledsen. Ni vet ju att mina inlägg inte handlar om er eller ert föräldraskap så ta inte åt er. Jag är säker på att ni är dom bästa föräldrarna till era barn. Förlåt om ni tagit illa upp, jag blir ledsen av att läsa att ni blivit ledsna.

    Nu är jag på väg till stan för att träffa en gammal vän från tiden då jag bodde i Brighton. Vi ska ha en girls night out och jag hoppas på att känna mig lite mer pepp efter denna kvällen 🙂

  • Hur kan jag skriva så öppet om separationen?

    Jag fick en fråga idag om att jag skriver väldigt öppet kring separationen på bloggen. Det stämmer delvis, men det jag skriver om är bara en bråkdel av det hela, resten är saker jag inte kan skriva eller berätta om och då tänker jag delvis på Jairs integritet men framför allt på barnens. Barnen är det viktigaste i detta, om vi hade haft samsyn i det så hade jag inte haft mycket att skriva om. Jag har mer och mer börjat inse att separationen inte gjort någon skillnad, det har alltid varit så här, men det är först nu jag ser skillnaden eftersom jag inte kan ställa krav längre…

    Fotograf: Wanderings