• Han vill skiljas

    Jag mår illa, jag vill kräkas, jag börjar skaka, jag gråter och vill skrika i panik. Chocken har tagit sitt grep om mig, jag fattar ingenting! Nyss skulle vi skaffa ett kanske till och med två barn till och vi har precis börjat planera bröllop år 2020! Hur hände det här? Var gick det fel? Vi som var så lyckliga, eller?

    Varje morgon sedan han sa det har jag vaknat upp och trott att allt varit en hemsk dröm. Varje morgon möts jag av samma verklighet som dagen innan. Jair vill inte mer, han vill inte ha fler barn och han vill inte gifta sig, han vill separera… Jag har gråtit så mycket så det finns knappt tårar kvar att gråta. Jag förstår inte, jag har så många frågor jag vill ha svar på, men det finns inga svar. Hur kan vi gå från lyckliga och mitt uppe i bebisverksta och bröllopsplanering till att skiljas?

    Detta kom som en total chock för mig. Visst, vi är inte superkära längre och det har varit mycket gnabb dom senaste åren, men förhållanden är inte alltid en dans på rosor… jag hade verkligen ingen aning att Jair kände så här…. Jag vet inte varför eller när han började känna så här och det är förmodligen inget jag kommer få svar på. Och nej, han har inte träffat någon annan. Jair är väldigt hemmakär, så han är aldrig ute på något.

    Jag tycker just nu att livet är piss, men en sak är i alla fall bra och det är att Jair och jag inte har bråkat något överhuvudtaget. Jair är väldigt samarbetsvillig och tillmötesgående och vill det bästa för mig och barnen. Han vill hjälpa mig att bo kvar i huset och har till och med erbjudit sig att hjälpa till att betala trots att han själv kommer ha det tufft som ensamstående. Det betyder jättemycket för mig! Jag vill gärna att vi går isär som vänner och inte bråkar, för barnens skull. Jag vill därför be er att tänka på detta när ni kommenterar.

    Jag har i flera dagar försökt sätta ordet på mina känslor, försökt sortera dom. Varför mår jag så jävla dåligt? Vad är det jag verkligen känner? Jo, det som gör mest ont är att mina drömmar totalkrossades och att jag känner mig misslyckad som fan! Jag är så jävla rädd! Ska jag bli ensam nu? Kommer jag hinna träffa någon ny? Ska jag aldrig få några fler barn? Ska vi bli tvungna att flytta från huset? Hur ska barnen få det och hur ska dom må? Jag är så orolig, rädd och ledsen…

    PS. Vi har tid på familjerådgivningen nästa vecka och jag har bokat extra samtal åt mig. Jag tror ingenting kommer förändras även om en del av mig ändå hoppas på ett mirakel. Oavsett vad som händer tror jag att familjerådgivningen är bra för att göra detta så bra som möjligt för barnen.