• Vi besöker Djursland del 1 – Båtresan

    – Inlägg gjort i samband med pressresa med Visit Denmark

    Nu är vi hemma igen. Vi har haft tre helt fantastiska dagar i Danmark som har varit fullspäckade med roliga aktiviteter. Vi har upplevt så himla mycket kul saker och det är det som jag tänkte berätta om nu ? Vår resa började med tåg från Göteborg till Varberg kl 6.34 på morgonen. Jag var i god tid och inte det minsta stressad tills tåget rullade ut från spåret och jag kom på att jag hade glömt passen! Vilken panik! Men som TUUUUR var så behövde vi ju inte passen, vi fick åka med ändå 🙂

    Från Varberg åkte vi vidare till Grenå med Stena Line. Båtresan tog cirka 4 timmar men det kändes som tiden gick mycket snabbare. Det är inte samma sak att åka båt som att flyga eller åka tåg. När man ska flyga så är det kul första timmen, därefter blir det snabbt långtråkigt och man behöver lite aktiviteter och det är då som det är mycket bättre att åka båt. Det finns hur mycket som helst att göra på båten, det är inte bara ett transportsätt utan även en upplevelse i sig.

    Den första timmen på båten tog jag och Lucas det väldigt lugnt. Jag skakade fortfarande av nervositet pga det där med passen så jag behövde lugna ner mig lite och pilla i mig min frukost som jag glömde bort i all stress. När vi hade slappat klart gick vi upp till däck och träffade kaptenen och styrman som visade oss runt på kommandobryggan. Det var så himla häftigt, både för mig och Lucas!

    Lucas fick sitta i kaptenens stol och hålla i rodret!

    Det är helt otroligt hur många spakar och knappar som finns på kommandobryggan. Hur håller dom reda på allt?

    Lucas var jättenyfiken på sjökortet. Jag tyckte att det var lite knepigt att det gula är vatten och att det blå är föremål under vattenytan. På en vanlig karta är det ju tvärtom 🙂

    Styrman pekade på dom blå cirklarna och förklarade att det är förlista gamla skepp som ligger på havets botten sedan kriget. Jag tycker att sånt här är både kusligt och spännande på samma gång, om jag inte hade varit så rädd för djupt vatten så hade jag velat dyka in i nåt gammalt skepp nån gång 🙂

    Dom rosa kryssen betyder att något är konstigt/inte stämmer med sjökortet och därför sätter man ett rosa kryss för att varna varandra tills sjökortet blir uppdaterat.

    Längst ut i ändarna på kommandobryggan fanns även dessa kontrollbord. Jag undrar vad alla dessa knappar är till för.

    Lucas fick låna kaptenens stora kikaren så att han kunde se dom andra fartygen som skymtades vid horisonten.

    img_7734-1
    img_7737
    img_7735

    Luckan i golvet var riktigt häftig, genom den kunde man se rakt ner i havet. Ibland kunde man tydligen se tumlare som simmar längs båten.

    När vi hade hälsat på en stund så tackade vi för oss och gick ut på däck. Det var en riktigt solig och fin dag och inte det minsta kallt att sitta uppe på däck. Lucas var så fascinerad över havet och hur högt det var.

    img_7736
    img_7759
    img_7730

    När vi kom ner till café-däcket igen så var det dags för båtens fiskedamm. Lucas fick först en mask, men eftersom han tycker att maskar och hattar är lite läskiga så fick han fiska en ny och då blev det en vattenpistol. Vattenpistolen användes flitigt under hela resan. 🙂

    img_7767
    img_7768

    Efter fiskedammen ville Lucas leka lite i lekrummet. Det var ett ganska stort lekrum på båten så jag kunde också få plats i ett hörn av rummet 🙂 I lekrummet fanns det en stor båt som man kunde styra, krypa inuti och åka rutschkana. Det fanns också en stor låda som såg ut som en sandlåda fylld med lego och ett ritbord.

    img_7773
    img_7771
    img_7772

    När Lucas hade lekt en stund kom den stora maskoten Happy på besök. Barnen fick krama och ta en bild med honom. Tyvärr dansade han inte som han gjorde när vi åkte med Stena Danica till Fredrikshamn. Jag gillade den sången som dom dansade till så jag tyckte det var lite synd, men Lucas var helnöjd med att slippa dansa och bara få göra high-five med Happy 🙂

    img_7769
    img_7770

    Plötsligt hade det gått 4 timmar och båten körde in i Grenås hamn 🙂 Vi hann inte ens gå till spelrummet för att spela på dom enarmade banditerna, så fort gick tiden! Tur att det finns en hemresa också så att vi kunde testa det med 🙂

  • Tobiasregistret – Du kan vara den enda för någon

    Jag har tänkt på det lite väl länge nu, men dagen efter att min mormor gick bort i cancer så bestämde jag mig. Min mormor dog i lungcancer och kunde inte räddas, men om det hade funnits något jag kunde göra för henne så hade jag gjort det. Jag älskar min lilla mommo så otroligt mycket och smärtan att leva vidare utan henne är den tyngsta jag har känt. Det fick mig att börja tänka på dom som förlorar en släkting, familjemedlem eller kanske till och med sitt älskade barn i Leukemi. Denna hemska sjukdom kan man ju faktiskt bli frisk ifrån, men inte utan en människa som matchar och den enda som matchar för någon skulle kunna vara JAG! Därför tog jag beslutet att registrera mig i Tobiasregistret.

    Leukemi och ytterligare några sjukdomar som t.ex. svår blodbrist, immunbristsjukdomar och ämnesomsättningssjukdom kan behandlas genom blodstamcellstransplantation. Blodstamceller är de celler som bildar blod. De finns framför allt inuti benen och i benmärgen. När en sjuk människa får nya blodstamceller bildas ny, frisk benmärg och nytt, friskt blod. I cirka en fjärdel av alla fall kan den sjuke få stamceller från en familjemedlem, men om det inte finns någon match inom familjen så kan det vara extremt svårt att hitta en annan donator. Det finns nämligen flera miljoner av olika HLA-typer så Du kan bokstavligt talat vara den enda för någon. När sjukvården behöver hitta en match vänder dom sig till Tobiasregistret och flera andra liknande register runt om i världen.

    Det finns två sätt att ge blodstamceller. Det vanligaste sättet är att utvinna stamcellerna ur blodet och det enda du behöver göra då är att låta ditt blod gå igenom en apparat som utvinner stamceller som kan ges till den sjuke. Den andra metoden är att ta ut benmärg ur höftbenet och utvinna stamcellerna ur den, det är ett komplikationsfritt ingrepp som görs under sövning. Det som fick mig att tveka var just det där med sövningen, men jag bestämde mig för att jag helt enkelt får komma över min rädsla om det skulle bli så. Det är ju trots allt mycket vanligare att man utvinner stamcellerna ur blodet och om jag är den enda matchen för någon, då måste jag finnas i det där registret. Om min mormor hade gått att rädda så hade jag önskat att någon hade gjort det för henne, därför behöver jag göra detta för någon.