Jag kom hem strax innan klockan åtta idag och är nu helt slut! Jag har varit på möte i Borås hela dagen och sen åkte jag raka vägen till sjukhuset och besökte min älskade mormor som är sjuk. Jag saknar henne så mycket att det värker i hjärtat och jag önskar inget hellre än att hon blir frisk illa kvickt!

Just nu sitter jag på soffan helt själv. I vanliga fall hade jag passat på att blogga, men idag känner jag att jag har inte lust att skriva något så jag ska ta en paus ikväll och kollar på en film istället. Jag ska se Mean Girls 2 och äta löskokta ägg och edamamebönor med flingsalt – mums! Ja, alltså jag äter inte bönorna ihop med äggen utan var och en för sig, perfekt kvällsmys mitt i veckan 🙂

När jag pratade med min syrra häromdagen så kom vi in på den där situationen man hade när man var liten när man fick sitta kvar på kompisens rum medan han/hon åt middag med sin familj. Jag hade nästan glömt bort den biten av min barndom och blev helt nostalgisk, samtidigt som jag började fundera på om det verkligen går till så överallt? Om det inte går till så i alla familjer så är jag nyfiken på om det kan ha med klasskillnader att göra och om man verkligen gör så i alla kulturer, eller är detta typsikt svenskt? Är det så här fortfarande eller var det mer så när jag växte upp? Kommer jag vilja göra så också eller kommer vi bjuda kompisen på middag? Vad är era erfarenheter och hur gör ni?

Jag växte upp i en medelsvensson familj och jag minns att jag hade kompisar som fick sitta på rummet och vänta medan jag åt, men en del kompisar fick vara med och äta ibland. Jag minns även flera tillfällen då jag fick sitta på rummet och vänta medan min kompis åt middag. Jag kan förstå situationen om man har flera barn och alla har varsin kompis för då kan det snabbt bli många som ska äta om man ska bjuda alla, men om det bara är ett barn extra, då räcker ju oftast maten tänker jag…? Jag tror inte att vi kommer göra så i vår familj, jag tror vi kommer låta kompisen/kompisarna vara med och äta, men det kanske också beror på hur ofta barnen har kompisar hemma? Jag vill kanske inte att vårt hem förvandlades till ett fritidshem eller så kanske jag vill det? Det kanske är skönt att veta vad ungarna håller hus och vilka dom umgås med? Det kanske är ett jättebra sätt att hålla sig nära barnen när dom växer upp?

När jag var tonåring så var vårt hus ett fritidshus, då var alla välkomna hem till oss och ibland hade jag hela mitt rum fullt av madrasser för att mina kompisar skulle få plats att sova över. Min mamma och pappa var världens coolaste! Mamma hjälpte till att sminka oss, körde oss till discot och hämtade oss efteråt. Alla mina kompisar älskade mina föräldrar och jag älskade att hade så coola föräldrar 🙂

Det här blev ett inlägg med en massor av frågor och frågetecken, men detta är verkligen något jag är nyfiken på. Hur gjorde er familj när ni var små och hur gör/kommer ni göra med era barns kompisar?

Fotograf: www.wanderings.se