Victor som bonuspappa

Första gången jag berättade om mig, Victor och barnen här på bloggen så var det några som blev heltokiga. Jag fick höra allt möjligt knäppt som t.ex. att Victor är för bra för att vara sann så att jag borde akta mig för honom. Jag tycker det är tragiskt att det finns tjejer som har den bilden av män, att man inte ska bli tillsammans med en riktigt bra man utan man ska nöja sig med en sämre för att det inte finns några riktigt bra män i verkligheten. Hur går det där resonemanget ihop egentligen???!!

När det kommer till barnen så hade jag aldrig nöjt mig med något halvbra, då hade jag hellre fortsatt mitt liv som ensamstående. Nu hade jag turen att hitta Victor i höststacken på Tinder och jag kommer aldrig nånsin släppa honom. Han är en sån där som man gifter sig med och inte skiljs åt förrän man dör. Victor är helt fantastisk mot både mig och barnen. Han har tagit sig an barnen som om dom vore hans egna och han har inte tvekat en sekund. Victor är en väldigt bra lyssnare och hör även det man inte säger. Han läser av mig som om jag vore en öppen bok och när barnen behöver stöd så är han där direkt, särskilt när det kommer till känslor. Han får alla att känna sig sedda och hörda och det är alltid jag och barnen som är i fokus. Föräldraskap handlar inte om biologi, utan om kärlek och engagemang. Victor är väldigt engagerad i barnen och axlar rollen som bonuspappa bättre än någon annan bonusförälder jag känner. Och om jag ska vara helt ärlig så är det till och med så att han klår många biologiska föräldrar när det kommer till föräldraskap. Han är perfekt pappa!

Jag är glad att både barnen och jag har fått in Victor i vårt liv. Jag känner att barnen har blivit ”rika” på personer som älskar dom och det märks att barnen också känner så. Lucas sa i början på sommarn att han har tur som har en stor famij. Han kallar det att han har tre familjer för han har mig, Victor och pappa. Det är så bra som det bara kan bli!

Så här hittade jag Victor och Isadora igår morse 🙂

Relaterade Inlägg

7 Kommentarer

  1. Nazimas mat och hem

    Kära Emma!

    Jag är så glad för er skull, det är bittra tjejer som inte hittat den rätte som säger så.
    När du beskriver Victor låter det väldigt likt min man,Christian 🙂
    Vi har väldigt lyckliga ihop fortfarande efter 21 år som par och 17 år som äkta makar. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Han är superengerad i barnen och fantastisk på att se alla och skämmer bort även mig till tusen, inte bara med presenter utan med omtanke. Lucky me att ha honom till äkta make och pappa till mina barn.
    Kramar!

    Svara
  2. Mona

    Vad fint att ni har hittat varandra och att det går bra med barnen! Du har helt rätt i att man inte ska nöja sig.

    Svara
  3. Skolkurator

    Jag hade/har en fantastiska bonuspappa sen jag var 6-år. De första 4 åren tyckte jag inte alls om honom. Han gjorde verkligen allt för att det skulle bli bra, och det blev det till slut. Det är han som har hämtat hos kompisar i snöstorm, skjutsat till Arlanda mitt i natten, väntat utanför mellanstadiediscon, kört flyttlass genom hela Sverige och ställer upp för mina barn. Min pappa är toppen han också, men det är verkligen fantastiskt att ha många vuxna omkring en som älskar och bryr sig. Hade även en underbar bonusmamma som tyvärr har gått bort i sjukdom.
    Hejja alla bonusföräldrar!

    Svara
    • Victor

      Vad härligt att höra om andra där det fungerat lika bra! Jag själv kommer från en familj med bonuspappa där jag inte känt mig lika bekväm känslomässigt, vilket jag tror gör det extra viktigt för mig att barnen inte skall få samma upplevelse 😊

      Svara
  4. Gittan

    Jag är uppväxt med ”bonuspappa”. Han kom in i bilden när jag var 3,5 år ungefär. Han är världens bästa! Han har ALLTID funnits där och ser mig och min lillasyster som sina egna, även hans föräldrar gjorde det. Det är honom jag ringer till när jag behöver hjälp och det är han mina barn kallar för morfar. Min biologiska far är inte i närheten varken känslomässigt eller tidsmässigt. Och hos hans nya har vi aldrig riktigt vart välkomna, inte hos hennes föräldrar heller.. usch! Det fanns aldrig julklappar/presenter till mig och min syster utan bara till deras gemensamma och hennes sedan innan.

    Man är ska inte kalla sig pappa bara för att man råkar vara det på pappret.. det är något man förtjänar.

    Svara
  5. Nina

    Härligt för barnen att växa upp med många vuxna omkring sig.
    Viktor, har du någon gång i början tänkt shit tänk om Emma och jag delar på oss då har jag ingen (laglig) rätt att träffa barnen mer.
    När man skriver låter det så hårt men menar inget illa eller hårt med det 😊

    Svara
    • Victor

      Visst är det, vi känner precis samma sak och Lucas har nämnt många gånger hur glad han är över att ha ”tre familj” 😍 Den tanken har absolut slagit mig, och det är ingen fara att du frågar 😊 Jag älskar barnen som om de vore mina egna, och med det dyker sådana frågeställningar upp i huvudet då och då. Det värsta tänkbara scenariot skulle vara om Emma, gud förbjude, råkade ut för någonting och jag blev kvar utan vare sig henne eller barnen 😨 Hemska tankar som man helst inte ens vill veta av!

      Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här