Okategoriserade

Tyda bebisens språk och signaler

Det här med att tyda bebisens språk och signaler är inte alltid helt lätt. Ofta är det ganska uppenbart, men jag märker att jag ofta missar Isadoras signaler. Jag tycker det är svårare nu när jag har två barn och Lucas pratar hela tiden. Han har ärvt det från mig, jag är också väldigt pratglad, men alla släktingar säger att Lucas pratar ännu mer än mig och när jag skriver att han pratar hela tiden så skojar jag inte. Jag älskar att han pratar och är så social, det är en bra egenskap så ni får inte missförstå mig, men ibland så känns det som att jag inte kan höra mina egna tankar. Jag måste ofta be honom vänta lite när jag ska tänka ut något, t.ex. vad jag ska packa inför utflykten m.m. Men att vänta lite är inte Lucas starka sida. I allt det här kaoset, för ja, det känns som ett kaos när jag försöker multitaska med att svara på frågor, läsa på etiketter, packa skötväska, byta blöja, ta på ytterkläder m.m. så signalerar Isadora olika saker som hon vill och jag bara missar allt hela tiden.

Ett exempel på det är att hon har gråtit varje morgon när jag håller på med min frukost samtidigt som jag matar henne med gröt. Jag har inte fattat varför utan trott att hon tycker jag matar för långsamt. Men häromdagen så fick jag av en händelse se vad det var som gjorde henne ledsen. Jo, det var när jag skalade min banan som jag har i min morgonsmoothie. Hon ville alltså ha banan! Varje morgon så har hon gråtit efter bananen och tröga mamman har inte fattat nånting. Stackars Isadora! Hon kommer inte få det lät i livet med den här vimsiga mamman, eller också så kommer hon lära sig att ta för sig för att få vad hon vill ha. Vi får hoppas på det senare 🙂

Nu när jag vet att hon tycker om banan så är jag noga med att ge henne banan varje dag 🙂 Hennes mage fungerar jättebra så hon kan äta en hel banan utan att få problem med bajset, men man får vara uppmärksam såklart 🙂

 

Är det någon mer som känner igen sig i det här med att inte riktigt se barnets signaler? Ni som har flera barn, upplevde ni det annorlunda med första gentemot andra barnet?

12 Comments

  • Lisa

    Vi har det lite tvärtom här hemma. Stortjejen vill gärna snacka, men eftersom den lilla är ett monster så får hon vänta. Och vänta. Och vänta. Så hon ger rätt ofta upp. Ashemskt!!!! 🙁

  • JennyJenny.se

    Har exakt samma (storebror kan ej vara tyst många sekunder) men jag tycker att det är både på gott & ont som jag ej har fullt fokus på Lillasyster. Med första barnet var det nästan lite för mycket fikus på alla detaljer. Men det är skönt iallafall med Storebrors förskoletimmar då jag kan ha lite fokus på den lilla 😉

  • Marie Alvas mamma

    Samma med Alva hon har dock ärvt pratet från sin pappa. Jag har också svårt att höra vad jag tänker. Tex när vi är i mataffären och hon måste berätta om ALLT hon ser. Hon är inte sån att hon vill ha saker utan bara berätta – mamma här är äpple, här är kakor, mamma titta på gurkorna mm. mm. Lite smått påfrestande när man ska försöka koncentrera sig på det man ska köpa.

        • Emma - På Smällen!

          Hahaha! Ja verkligen! Ibland känner jag mig som en dålig mamma i andras ögon när jag inte svarar Lucas på allt han säger. Jag vet att jag inte är en dålig mamma för vi pratar MASSOR, men ibland måste jag tänka och då kan jag inte svara samtidigt, svårt det där. Men folk är ju väldigt dömande idag så det är inte konstigt att man känner press :/

  • Line

    Vi hade nästan 2veckor som Alma sa ”ba ba” varje gång jag satte på tvn. Satte på babblarna för trodde det var det hon ville se (hon älskar babblarna), men hon blev skogstokig och bara skrek. Tog 2veckor så satte jag på laleh av en slump och då satt hon och sjöng med de 2fötsta orden i meningen ”bah bah, bara få va mig själv!” Det var ju den hon ville se på!! Haha

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.