• När ens barn skadar sig själv…

    Lucas gör en liten knäpp sak ibland när vi säger nej till honom eller när han söker uppmärksamhet. Sen några månader tillbaka har han börjat dunka huvudet i väggen/golvet. Han har väl märkt att när han slår sig så kommer vi alltid. Han dunkar inte värsta hårt men ändå ganska hårt och det ser ganska brutalt ut. En liten 1-åring som slår sig själv! Det känns inte helt ok! Jag hade tänkt fråga BVC varför han gör så här, om det är normalt och hur vi får honom att sluta… Men så läste jag i tidningen Föräldrar & Barn att det är inte bara vår lille son som håller på så här. Tydligen är detta ett ganska vanligt fenomen, särskilt bland pojkar, cirka var femte pojke har det här beteendet. Beteendet kan börja när barnen är 6 månader och hålla på ända tills barnen är 4 år.

    När Lucas dunkar sitt huvud så syns det hur tydligt som helst att han vill ha vår uppmärksamhet. Han liksom fäster blicken på nån av oss och dunkar pannan eller bakhuvudet i något hårt. Vi säger nej men han fortsätter tills vi tar bort honom. Jag vet inte riktigt hur vi ska gå tillväga… Ska man ge uppmärksamhet när han gör så? Eller ska man inte göra det? Min magkänsla säger att vi borde ge honom den uppmärksamhet han söker… Han har aldrig dunkat huvudet så hårt att det på riktigt har gjort riktigt ont, men lite småont måste han ju ändå få när han håller på så… Nån som vet nåt?

  • Den nya märkliga leken

    Den här kära pallen bor numera utomhus. Lucas har nämligen fått för sig att han ska vända på pallen och sitta i den. Men han är inte nöjd med att para sitta i pallen utan man måste hjälpa honom i och ur HELA TIDEN! Och gör man inte det så försöker han själv och riskerar att ramla. När han väl kommit i pallen dröjer det inte mer än nån sekund innan han börjar skrika för att han vill gå ur pallen igen. Så ja, nu har vi gömt pallen utomhus så att han inte kan hitta den…

    20140626-225934-82774126.jpg

    Alltså barn, dom håller ibland på med dom mest konstiga lekarna!

  • Pappas morgonhumör?

    Min kära 1-åring har ett hemskt morgonhumör när han vaknar eller blir väckt för tidigt. Jag har hela tiden tänkt att alla barn i Lucas ålder är såna, men nu när jag lägger ihop 1+1 så är jag inte så säker längre…

     

    För det första är Lucas ganska svårväckt när han sover djupt så det räcker inte att klappa honom på huvudet eller buffa på honom. Vi har också försökt att prata högt eller greja i rummet om han vaknar då så är morgonhumöret något bättre. Det hjälper inte att vi tar tid på oss och försöker väcka honom varsamt han vaknar oftast inte och om han vaknar så är det med skrik. Superjobbigt! Vi tycker till och med att det är så jobbigt att vi har slutat försöka väcka honom när han somnar lite försent på eftermiddagen eller när han sover för lång tupplur. Vi sitter hellre uppe till klockan 12 på natten än väcker honom när han sover middag just för att det är så jobbigt.

     

    Jag har ganska bra morgonhumör. Jag gillar sovmorgon, men även om jag inte får det så är jag för det mesta nöjd, glad och social även dom nätterna som jag sovit dåligt. Pappa Jair är tvärtom. Han tycker det är jobbigt att bli väckt och hans morgon blir liksom lite förstörd av det. Jobbigt när man har barn för då blir det ju jämt så 😛 Men han vänjer väl sig 🙂 Nu går jag ofta upp först på morgonen så Jair får sova lite extra och sen byts vi av så att Jair är md Lucas när jag har egentid med bloggen 🙂 Eller så bestämmer vi dagen innan att jag ska få sovmorgon och då vet Jair att han kommer gå upp först och går och lägger sig tidigare. Det funkar bra för oss just nu 🙂

     

    Jag undrar om era barn också sånt här grinigt morgonhumör? Eller har Lucas helt enkelt ärvt detta från sin pappa? Vad gör ni för att väcka era barn varsamt? Några tips?

     

    20140626-225140.jpg

    … han är inte farlig, bara man är varlig…

  • Bebispojke med stort hår?

    Lucas hår är helt underbart med söta små korkskruvar! Skruvarna bara växer och växer och luggen ramlar ner i ögonen på honom hela tiden. Han är alltid varm i hårbotten för det är svettigt att ha mycket hår. Jag älskar hans hår, hans korkskruvar, men nu tycker jag att det börjar bli dags att klippa det. När han badar måste vi schamponera och använda balsam i hans hår för annars går det inte reda ut. Vi måste klippa luggen och toppa håret så är det, men jag skulle helst vilja klippa en liten frisyr åt honom. Jag vet inte riktigt hur, men något som är lättskött och snyggt. Pappa Jair vill inte vi ska klippa ett enda hårstrå på hans huvud. Han vill spara tills det blir ett enda stort afro! Men afro kommer det inte bli, Lucas hår är slätt med lockar inte så där hårt och tjockt som ett afro är.

    Jag känner mig lite vilsen hur vi ska göra. Jag skulle vilja komma med något bra förslag till Jair hur vi kan klippa en frisyr men ändå spara lite av håret. Jag har ingen idé än som jag kan se framför mig men jag tänkte typ som en mohicano eller nåt sånt… Jag vill helst inte behöva ha tofs på honom för jag vill inte att han ska bli förväxlad med en tjej. Jair säger att alla kan se på hans kläder att han är en pojke men det är ju massa flickor som har pojkiga kläder också… Svårt det där! Nån som har nåt bra tips?

    20140613-214940.jpg

    20140613-214954.jpg

    20140613-215011.jpg

  • Natt med oro

    Det har varit en riktigt jobbig dag och natt det senaste dygnet. Mest för psyket, jag har varit så orolig. Och det kändes inte bättre när jag började tänka på att det kanske inte alls är en förkylning, det kanske är denguefeber. Här cirkulerar det nämligen denguesmittade myggor och vi blir myggbitna hela tiden av myggor som ser ut som dom som bär dengue. Men efter att jag hade läst på lite om dengue så kändes det inte så illa som jag hade fått det beskrivet för mig. Ok visst, det är ingen rolig sjukdom om man drabbas av den värre sorten, men det är VÄLDIGT få fall som drabbas av den sorten, dom flesta får bara lite feber.

    Lucas hade feber hela dagen och hela natten. Febern gick upp enda till 39,6 och han kunde bara sova om han låg ovanpå oss med hela kroppen eller åtminstone med huvudet. Lite då och då ryckte han till och började gråta som om han hade drömt en mardröm. Så var det i princip hela dagen och kvällen. Han drack bra med vatten och bra med mjölkersättning hela dagen så jag såg ingen anledning till att åka till sjukhuset om inte febern gick upp till 40 grader eller om han blev väldigt ledsen eller visade några fler symptom på dengue. Men eftersom han snorade också så kändes det som en vanlig förkylning trots allt. Han var knappt ledsen, han var bara slö hela dagen och sjöng sin sovsång i timmar. En liten liten stund lekte han.

    Imorse klockan 8 när han vaknade hade febern börjat gå upp igen. Jag sprang ner för att gå på toa, Jairs mamma gjorde mjölkersättning och när jag kom upp skulle vi ge alvedon men när han fick syn på flaskan så ville han bara ha den. Alvedonen fick vänta. Men med flaskan i munnen somnade skrutten och vaknade inte förrän klockan 12 men då var febern borta! Så skönt!! Han mår inte helt bra än det märks eftersom han är trött, hostar lite och äter fortfarande ingenting. Men huvudsaken är att det är på bättringsvägen iaf 🙂

  • Tandsebisse 6 är född!

    Nu under förkylningen föddes äntligen tandsebisse nummer 6, eller jag iaf rätt säker på att den sticker upp under tandköttet. Det är svårt att se och känna får jag inte. Det är den vänstra tanden om framtänderna i underkäken som verka ha tittat fram. Lucas förstår sig fortfarande inte på sina bitleksaker så när det kliar tuggar han på sina fingrar istället.

    Just nu äter Lucas sådär, men han äter iaf mer än vad han gjorde när jag nattammade. Jag antar att detta beror på tandsebissarna och förkylningen. Vissa dagar ger vi honom 1-2 flaskor med mjölkersättning, men vissa dagar ger vi ingenting. Vi tar bara till mjölkersättningen när han inte vill ha något annat, eftersom han verkar gå upp så långsamt i vikt så tycker vi det är viktigt att han äter mat i första hand.

    Något annat jag har märkt nu sista
    tiden är att Lucas är väldigt mammig. Det är bara mamma som gäller just nu. Han har aldrig varit mammig innan och särskilt inte här, men nu sträcker han sig ofta mot mig om han är med pappa och ropar Dadadadada som betyder mamma 🙂 Visst är det underbart att kunna lugna sitt barn genom att bara hålla barnet, men det är också otroligt krävande att aldrig kunna ha händerna fria. Till exempel när jag vill blogga och får blogga med en koala hängandes runt halsen!!!!

    20140513-143245.jpg

  • Det blir nog en vuxensäng

    Tack allihopa för svaren kring spjälsäng, växasäng och enkelsäng! Det här är just precis varför som jag bloggar om funderingar jag har för jag får alltid så bra svar och nya perspektiv på olika saker. Jag har alltid blivit kanonnöjd med allt jag köpt på inrådan av er, till exempel vår barnvagn där hemma i Sverige 🙂

    Nu funderar jag på om vi kanske skulle köpa en enkelsäng så som Sandra hade köpt som gick att dra ut till en dubbelsäng och som hade förvaring under. Det lät ju faktiskt väldigt praktiskt, det blir nog att skicka iväg ett mail till Sandra lite senare för att fråga var dom har köpt deras säng!

    Jag har faktiskt aldrig tänkt på det där att man måste byta madrass lite då och då om man köper en växa-säng och det som Sanna skrev att det skulle vara pinsamt att ha en spjälsäng ända till 10 års ålder bara för att mamma tyckte att den var snygg, det hade jag heller aldrig tänkt på. Nä, Stokke Sleepi är inte längre än dröm… Jag tycker fortfarande att växa-sängarna är otroligt söta och hade gärna haft en sån, men argumenten om att det är mysigt att läsa saga och ligga jämte när barnet är sjukt överväger.

    20140513-131901.jpg

  • Spjälsäng eller växa-säng?

    Igår skrev jag om Stokke Sleepi som är en spjälsäng som fungerar som en växa-säng. Jag tycker också att den är för dyr och man kan köpa 3 sängar för det priset, så även om jag drömmer om den för jag tycker faktiskt att den är väldigt snygg! Så funderar jag idag på lite mer realistiska alternativ för vår budget, på spjälsängar.se fanns det massor i olika prisklasser. Men idag tänkte jag att istället för att köpa en spjälsäng när vi kommer hem kanske vi kan gå över direkt till en växa-säng. Hur länge använder barn en spjälsäng överhuvudtaget?

    En mamma jag känner bytte till en vanlig säng innan barnet ens hade fyllt 1 år. Hon sa att det hade gått jättebra. Dom hade lagt kuddar/madrass på golvet om barnet trillade ut. Dom sa att det var väldigt smidigt för när barnet inte kunde sova så kunde dom ligga jämte i sängen. Mycket bekvämare än att stå dubbelvikt och klappa i rumpan. Jag känner mig tveksam till att ligga jämte. Jag är rädd att det ska bli en vana om man köper en vuxen enkelsängar istället för en barnsäng… Jag är rädd att Lucas inte ska lära sig att somna själv om vi jämt ligger jämte. Men jag tycker det låter bra att slippa stå dubbelvikt över en spjälsäng, att kunna sitta jämte sängen istället.

    Jag funderar nu på om vi kanske skulle köpa växa-säng direkt istället för att köpa en spjälsäng som han snart växer ur. Visst han kanske ramlar ur sängen men vi kan ju ha en madrass på golvet ett tag tills han verkligen har lärt sig att ta sig ur sängen utan att slå sig… Är det nån som har erfarenhet av det?

    När bytte ni ut spjälsängen mot en barnsäng? Någon som har bytt till barnsäng för tidigt och har dåliga erfarenheter?

    20140512-122847.jpg