Syskonkärlek och syskonrivalitet
När jag var liten slog jag min lillebror hela tiden och det har jag fått höra om och om igen hela min uppväxt. Det är familjens hetaste ämne på julafton och ibland låter det som att jag aldrig gjorde något annat än att slå honom. Jag måste varit en riktig sadist-unge som plågade min bror på det viset. Själv kommer jag inte ihåg nånting eftersom jag var såpass liten då men tydligen så fick min lillebror ha hjälm på sig för att inte skada sig när jag puttade omkull honom. Stackars lillebror!
Detta var en av mina största rädslor när jag väntade Isadora. Jag var väldigt orolig för att Lucas skulle bli svartsjuk och börja ta ut det på Isadora. Jag kan bara föreställa mig hur ont det måste gjort i min mammas hjärta när hon såg båda sina barn lida av varandras existens. Men jag hade tur för det blev aldrig så mellan Lucas och Isadora. Visst har jag märkt att Lucas har sökt uppmärksamhet, men han har aldrig skadat Isadora för att få det, tvärtom så har han alltid varit väldigt omtänksam mot henne.
Fotograf: www.wanderings.se
Nu när Isadora har blivit lite större så leker dom ganska mycket ihop. Favoritleken är en blandning mellan kurragömma och jage, dom rusar runt samtidigt som du tjoar och skrattar högt. Dom leker också med leksaker ihop men då är det lite större chans att dom blir osams för Isadora brukar få för sig att hon ska ha leksaken som Lucas har. Isadora är en väldigt bestämd liten tjej och hon vill ofta ha saker som Lucas har, till och med hans kläder brukar hon försöka ta på sig. Haha!
Fotograf: www.wanderings.se
Jag hoppas att Isadora och Lucas kommer fortsätta att ha roligt ihop även när dom blir större. Jag upplevde att jag hade väldigt mycket glädje av mina syskon när jag växte upp och vi är fortfarande goda vänner även om jag inte träffar dom så ofta som jag hade velat.
Har ni syskon? Hur var er uppväxt tillsammans med era syskon och vad har ni för relation till dom idag?
4 Comments
★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★
Jag har 4 syskon. Den äldsta som är en bror var/är? Pappas barn sedan innan min mamma. När pappa dog när jag var nio år så försvann väl kontakten mer eller mindre. Vi har varandra på Fb idag men inte mer än så. Ser lite vad han gör och hans barn på bilder, men det är allt. Jag tror han är 8 år äldre än mig, kanske 9 är osäker :).
Sedan har vi min syster, hon fyllde 30 i år. Vi har ingen kontakt längre även om vi hade världens starkaste syskonband som barn. Bråkade aldrig och lekte jämt, vi följde varandra överallt. Men när vi båda blev tonåringar så blev kontakten sämre och 2010 bröt vi kontakten med varandra helt. Vi har samma mamma och pappa.
Min lillebror som fyllde 29 nu 1 april. Han och jag bråkade jämt som barn, tjafsade om precis allt. Jag och han hade absolut inget med varandra att göra mer än bråk. Idag står jag honom närmast av mina syskon, vi bor i samma stad och umgås då och då. Vi har samma mamma och pappa.
Så sist och minst, min lillasyster som flydde 21 nu den 1 april, ja hon och hennes storebror firar samma födelsedag. Prick åtta år mellan dessa två. Min lilla ögonsten när hon var bebis och liten, jag tog med henne i barnvagnen till skolan på högstadiet. Gick långa promenader med barnvagnen och lekte med henne i massor. Jag flyttade dock hemifrån när jag var 17 och fick ett eget barn 3 år senare. Det skiljer 13 år mellan oss, och jag tycker massor om henne men vi umgås inte direkt. Men sonen och hon står varandra närmare istället, de hänger gärna ihop när vi ses. Hon och jag har samma mamma :).
Jennifer
Jag har sex syskon, fyra bröder och två systrar. Mina systrar är båda födda 84 i november men de skiljer några dagar (min ena syster är adopterad av pappa). Jag har jättebra kontakt med min ena syster (systern som jag har samma föräldrar som) Vi bråkade massor som barn, jag klippte sönder hennes kläder osv. Men idag har vi jättebra kontakt och kontakten har bara blivit bättre sen jag fick barn.
Min bror som är född 91 (samma mamma) har jag också bra kontakt med. Vi bråkade också jättemkt när vi va barn. Han va en riktig liten djävulunge. Han drog mig i håret, slog mig med rockringar och annat. Men idag har vi bra kontakt. Även här blev den bättre när vi fick barn (jag har två och han har ett)
Min bror som är född 99 (samma mamma) har jag också bra kontakt med. Vi bråkade inte så ofta när vi va små. Jag va trots allt 12 år när han föddes. Men vi har bra kontakt nu.
Min syster född 84 (adoptivsystern) Har jag inte jättebra kontakt med i vuxen ålder. Vi bråkade sällan som barn, vi träffades inte tillräckligt ofta för att bli osams. Idag så hörs vi av på födelsedagar och sånt. Inte så mkt mer än så.
Min bror som är född 89 (samma pappa) bråkade jag jättemkt med som barn. Han slogs ofta och skrek. Vi har inte heller särskilt bra kontakt. Skickar bilder på barnen till honom, säger grattis på födelsedagen men de är inte så mkt mer än så.
Min bror född 93 (samma pappa) bråkade jag inte särskilt mkt med som barn. Vi hade väl sådär bra kontakt, men den blev något bättre när jag blev gravid med Leia och han såg verkligen fram emot att bli morbror. Ca en månad innan Leia föddes så gick han bort. Så vi hann tyvärr aldrig att få en bättre kontakt. 🙁
Johanna
Ensambarn. Tycker det är så tragiskt med dåliga syskonrelationer (tänk att jag har fastrar, farbröder, mostrar och morbröder… och cirka hälften känner jag inte ens. Det ÄR sorgligt). Samtidigt är det bra om man vågar säga upp dåliga relationer, men det är ju inte alltid ens det som verkar vara grejen…
Ser fram emot att mina barn ska ha glädje av varandra och hoppas de blir viktiga för varandra. En nyckel i det, förutom barnens personligheter, tror jag är föräldrarna.
Elin
Jag kommer vara väldigt noggrann med att i vår familj tycker vi om varandra, vi är snälla och hjälpsåt! Det ska jag tjata om tills mina barn fattar det, så de tar hand om sina syskon och får bra relationer. Jag kommer så klart inte tvinga någon men jag ska uppmuntra?