Mitt omedvetna vill att jag ska misslyckas

Idag när jag gick till träningen så funderade jag på varför jag tränar egentligen? Vad vill jag uppnå och vad vill jag göra när jag nått mitt mål? Just nu tycker jag att det är förbaskat tråkigt att träna men jag känner mig väldigt stark mentalt. Jag vet vad jag vill och jag är beslutsam om att lyckas. Det dumma med mig är att jag brukar alltid tappa motivationen när jag närmar mig målet. Det är som om mitt omedvetna vill att jag ska misslyckas och det är därför som jag funderade på om jag kunde göra om mitt mål med träningen.

Det bästa vore om jag bara kunde bestämma mig för att träningen skulle bli en del av min rutin, precis som att borsta tänderna. Och om jag kunde sluta tänka så mycket och ”Just Do It” för då blir man inte lika mottaglig för alla hjärnspöken. När jag pluggade så hade jag det så. Jag tränade 4 gånger i veckan på ren rutin – det var bra för hjärnan som fick slappna av från allt plugg och jag fick ny energi att orka med mitt hektiska liv.

Just nu känns träningen tråkig, men jag går dit ändå. Jag försöker hålla ut tills jag har gjort detta i tre veckor för det är nämligen min tumregel. Det brukar alltid ta tre veckor innan jag har vant mig vid den nya rutinen och mentalt accepterar att den finns där – även när jag egentligen inte orkar. Mitt nya mål med träningen som jag kom fram till idag ska vara att leva ett hälsosamt liv där träningen är en del av min vardag. Just nu satsar jag stort eftersom jag vill komma tillbaka i form, men slutmålet är inte att komma tillbaka i form, slutmålet är att ha träningen som en rutin jag gör varje vecka oavsett om jag behöver komma i form eller ej. Detta kommer bli en stor mental utmaning för mig eftersom mitt mål med träningen nästan alltid har varit att träna bort semester- eller gravidkilon som jag lagt på mig och det är antagligen därför som jag alltid tappar motivationen när jag nästan är i mål.

Tycker ni att det är viktigt att träna? Vad är det som motiverar er?

Relaterade Inlägg

4 Kommentarer

  1. Linda

    Har börjat tränat igen för 7 veckor sen efter 7 års paus. Jag insåg att jag behövde skriva ner mina mål för att motivera mig med att komma igång med träningen så jag satt mig ner och gjorde det. Inser att min resterande resa är övervägande psykisk. Min första del (viktnedgång med hjälp av kosten, lchf) var ytterst fysisk, knappt psykisk överhuvudtaget utan det var bara den där tröskeln man skulle över och sen har det rullat på och nu är jag i mål med vikten. Mina mål med träningen (och livet) är: Egentid, upptäcka vem jag är idag (nu när småbarnsåren börjar gå mot sitt slut har man lite tappat bort sig kan jag känna), leva i nuet/mindfullness, bättre självkänsla/självförtroende, mer ork hemma/med barnen, bättre fokus, känna lycka och LEVA. (Du och jag skulle behöva bo i samma stad, är just nu på samma gymkedja som dig och försöker hitta tillbaka till träningen men känner mig så ensam med det! Det är mycket roligare tillsammans med någon)

    Svara
  2. Stina

    Jag tränar för att kunna vara en bra förälder. Jag vill känna mig stark och frisk, och orka leka, och orka med vardagslivet. Jag är inte så inriktad på att träna för att vara supersmal, även om det vore skönt att vara helt nöjd med min kropp. Men jag vill kunna springa upp för pulkabacken utan att dö av ansträngning och dansa runt med dottern hemma utan att tappa andan 🙂 sen är det otroligt vad träningen ger mig mentalt. Det är som terapi 👍🏻

    Svara
  3. Gittan

    Jag tränar för min egen skull. För att jag mår bra både fysiskt och psykiskt av träningen. För att bygga upp min kropp inför nästa graviditet som jag hoppas ska bli senare i år 😄 Då vill jag känna mig stark både innan, under och efter. Sen tränar jag oxå för mina barns skull, för att orka vara en bra förälder både fysiskt och psykiskt.

    Jag tränar mest styrketräning och varvar det med promenader och crosstrainer. Men i juni ska jag springa colorrun så kommer nog behöva satsa lite mer på kondition de kommande månaderna 😬

    Jag försöker även få in vardagsmotion som en rutin. Tex att gå eller cykla till jobbet/förskolan.

    Men i perioder är det tufft att få in bra rutiner och sp blir man sjuk och då kraschar allt 😱😰 man behöver nästan någon som är sådär jobbig och alltid kommer och hämtar mig för träning..

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här