Mammas fel att dottern är med i Ex on the Beach

Minns ni hur det var att vara tonåring? Minns ni hur ni trodde att ni visste allt om världen och att mamma och pappa inte fattade nånting? Alla minns inte hur dom kände, tyckte och tänkte när dom var tonåringar, men ju mer man minns från den tiden, ju bättre kommer man att förstå vad sitt barn går igenom. Det är samma sak med småbarnsåldern. Om man minns hur orättvist det kändes när lillebror fick en leksak efter att ha skrikit som en stuken gris i affären medan man själv hade uppfört sig, då kommer man förstå den känslan när den uppstår hos sitt eget barn.

Igår pratade jag med min vän Malin om detta. En av hennes läsare berättade igår om hur dålig mamma hon tycker att Malin är och menade på att Malins självförtroende är resultatet som syns i hennes dotters handlingar i Ex on the Beach. Jag blev riktigt arg när jag läste kommentaren. Hennes dotter är 22 år. Hon är vuxen, men i mina ögon är man fortfarande i tonåren i den åldern. Man tänker och agerar på ett sätt som man inte gör när man är vuxen. Jag fyller 30 i år och idag kan jag titta tillbaka på mig själv i den åldern och minnas hur jag tyckte och tänkte. I efterhand kan jag tycka att jag levde i en bubbla när jag agerade och tänkte tankar som ”jag gör som jag vill” och inte lyssnade på alla varnande råd som mamma och pappa hade matat mig med under hela min uppväxt. Tonåren är ju en slags tid i revolt och i 20-årsåldern får man plötsligt klara sig själv och bestämma själv. Jag har gjort massor av dumma saker, men ingen av dom sakerna har varit pga mina föräldrars uppfostran. Det är först idag som jag kan säga att mina föräldrar kan titta på mig och se resultatet av deras uppfostran.

Alla tonåringar/ungdomar gör utspel, revolter, testar gränser och lär sig av sina misstag. Det är en slags identitetskris som yttrar sig på olika sätt. Jag tyckte det var en ganska svår tid och jag tvivlade många gånger på mig själv innan jag hittade rätt, men mina föräldrar fanns alltid där, oavsett vad jag gjorde och vad som hände. Malin skrev ett så himla fint inlägg om att hon alltid kommer finnas där och alltid älska sin dotter oavsett vad hon gör, men hon behöver inte älska allt hon gör. Så himla klokt! Det är den här ovillkorliga kärleken som inte är prestationsstyrd som bygger en människas självkänsla. Det är lättare att älska sig själv när man förstår att man inte blir älskad för det man gör utan den man är. Jag tycker att Malin gör ett jättebra jobb med att göra det tydligt för sina barn att hon älskar dom villkorslöst. Och även om hennes dotter skulle ”göra bort sig” i Ex on the Beach så är det inte hela världen, se bara på prinsessans Sofia – före detta Paradise Hotel deltagare. 🙂

Relaterade Inlägg

17 Kommentarer

  1. Fnulan

    Tack Emma, det är tufft det ska gudarna veta. Att vara förälder innebär väl att man emellanåt känner sig misslyckad och som en dålig förälder. Att känna det själv är sin sak, men att andra talar om det för en är hårt.
    Min och Cornelias relation är magisk. Vi är nära, bästa vänner men även mor och dotter. Jag är övertygad om att du kommer att agera exakt likadant till dina barn.
    Att Cornelia har ”kul” på tv kan jag inte göra något åt. Men jag får höra så mycket fint om henne också att hon är äkta, rolig och omtänksam. Då känner jag mig lyckad.
    Sex har vi alla, och det fina idag är att sex är inget konstigt. Tänk om vi fått lära oss att sex är KUL, SKÖNT och helt UNDERBART. Tänk så mycket vi hade fått njuta då…
    Kärleken är villkorslös om man älskar på rätt sätt.
    TACK för att du tar upp ämnet <3 Alla tyckare där ute kan behöva en funderare, och om ni inte visste det,
    TV ÄR EN PRODUKTION!! Det ni ser är inte alltid det som är det rätta….
    Ha en fantastisk dag Emma
    PUSS

    Svara
    • A

      Ja att älska sex är inget konsigt men sexism , fönrnedrande tv, ett spelrum för sexism är vad sådana program visar. Sex säljer även dessa program. Men alla har sin åsikt. Men personligen hade son/ dottter varit med där så

      Svara
  2. LinizTravel

    Att folk orkar bry sig jämt om andra alltså… varför inte ta hand om sitt eget liv liksom! Alla måste ju få göra som de själv vill?! Glad påsk kramar

    Svara
  3. A

    Är man 22 så är man i mina ögon vuxen. Jag personligen tänker att man söker någon typ av bekräftelse. Producenterna väljer ut de som passar i den typen av program . Oftast är det osäkra unga vuxna. Jag skulle absolut älska mitt barn även om de var med på sådana fylle, sex, nakenprogram. Men samtidigt undra vad jag gjort för fel där mitt barn väljer att vara med där. Är drivkraften pengarna? Kändisskapet?

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Man är vuxen men man tänker inte som en vuxen är vad jag menar. Det tror jag dom flesta kan hålla med om. Och jag tror att många föräldrar vars barn är med i ett sånt program ifrågasätter sig själva, men vad jag menar är att det är helt onödigt att göra det. Jag kan inte på nåt sätt se hur mina föräldrars uppfostran skulle påverkat min vilja att vilja eller inte vilja vara med i ett sånt program för om jag hade varit singel i den åldern så kan inte jag svära på att jag inte hade ansökt för att det var coolt och man fick festa hela tiden som ju lät as-kul när man var i 20-årsåldern. Idag skulle jag aldrig i livet ställa upp i ett sånt program och jag är glad att jag var upptagen och inte fick chansen. Jag tycker det är onödigt att lägga krut på att ifrågasätta andra föräldrar på grund av en sån här grej. Om man ska ifrågasätta föräldraskap som gått fel kanske man kan titta lite mer på dom som begår våldsbrott, rasister och mördare. Hur har dom föräldrarna påverkat/inte påverkat sina barn, det känns som en viktigare sak att ifrågasätta tycker jag.

      Svara
      • anna

        Du skrev att du anser att man är i tonåren när man är 22 år? Du drar ju alla över en kant, jag vet ingen VERKLIGEN INGEN som är i den åldern som tycker det eller beter sig som en tonåring men nu slutar jag läsa det här för kommentarerna kommer bara spåra ut med ”Katt-Evor” och dylikt

      • Emma - På Smällen!

        Förlåt, det var inte meningen att dra alla över en kant på det sättet. Det finns såklart massor av mogna 22-åringar som redan har stabiliserat sig, kanske är föräldrar, utbildade och gör massor av bra val. När jag var 22 år så hade flyttat hemifrån sen 4 år tillbaka, försörjt mig själv, bott i både England och Brasilien och tagit examen som maskiningenjör. Jag hade ett väldigt stabilt liv och var en väldigt ansvarsfull person den mesta av tiden. Men jag ÄLSKADE att festa och gick på party så ofta jag kunde. Detta var dessutom min enda singelperiod i mitt liv och jag minns att jag gjorde en del saker som kunde varit farliga (typ varit full ensam i tveksamt sällskap).

        Vad är ”Katt-evor”?

  4. Vanja

    Detta måste jag kommentera! Att dra alla 22 över en kant är väl lite väl. I Sverige är man väl ändå myndig vid 18 och då får man också stå för sina handlingar själv och inte skylla på mamma och pappa? Personligen så tycker jag att man är vuxen och ska kunna fatta bra beslut när man är 22. Kan säga att jag var väl medveten om att man måste jobba/plugga, tjäna pengar, sköta sig för att klara av att betala hyra och göra ett bra intryck på ev framtida arbetsgivare etc. Det här absolut med uppfostran att göra. Sen tror jag säkert att din vän gjort så gott hon kunnat och vad hon anser vara rätt. Men som 22 år är man vuxen och bör kunna fatta bra beslut för sig och sin framtid! Man borde också ha lärt sig att livet inte består av att festa, supa och knulla. (Ingen aning vad hon gjort i programmet). Att att göra det i tvn känns verkligen inte som ett bra ett bra val för framtiden! Förutom om man vill bli b-kändis! Sen skulle jag såklart inte älska mina döttrar mindre om de var med! Men skulle skulle heller inte stötta dem tag söka och skulle definitivt fundera över varför de vill vara med i ett sådant Tv- program!

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Hej Vanja! Det var inte meningen att dra alla över en kant på det sättet. Jag var lite för enkelspårig när jag skrev mitt inlägg och tänkte mer på hur jag själv var när jag var 22 år och insåg inte riktigt att alla inte har gått i mina fotspår haha! Min mamma var 19 år och sen kom mina två syskon tätt inpå. Mamma blev vuxen tidigt, mycket tidigare än mig. Jag tror verkligen att den stora skillnaden mellan mig och mamma var att hon fick barn och började på det sättet tänka vuxet automatiskt. När jag var 22 år så var jag inte så rädd om mig själv som jag är nu. Jag vet att händer det mig något så har mina barn ingen mamma, så tänkte jag inte när jag var 22 år. Det är det jag menar med att göra vuxna val och tänka vuxet – lite mer konsekvensanalys 🙂

      Svara
    • Fnulan

      Jag har definitivt INTE stöttat min dotter i valet att vara med. Jag har slitit mitt hår.. tro inget annat.
      Ja jag har uppfostrat henne, du tror inte att det kan vara sökande efter den föräldern som inte varit med och gjort det som påverkat? Om vi pratar om att vilja ha bekräftelse?

      Svara
  5. anna

    Jag själv fyller 23 år nu och har känt mig vuxen sen länge. Haft fast inkomst i flera år, fick barn när jag fyllde 22, har sambo och ett bra boende. Tycker absolut att man är vuxen när man är i 20årsåldern. Alla är olika som sagt och vill inte växa upp men du själv måste väl ansett dig som vuxen när du fick barn i 20årsåldern 🙂

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Hej anna! Jag menade absolut inte på det sättet, men jag inser att det låter så. Jag är övertygad om att du betett dig vuxet precis så länge som du känt dig vuxen. Jag tror också att något händer med en när man stabiliserar sig och ska skaffa barn. Min mamma var 19 när hon fick mig och jag tror att det var där och då som hon blev vuxen. Det finns 30-åringar som festar som en 22-åring också. Min erfarenhet är att det brukar hänga ihop med om man är singel eller inte. Jag fick barn när jag var 25 år och jag tyckte absolut att jag var vuxen då och det tycker jag fortfarande. Men jag kan tycka att mycket har hänt med mig sen jag var 25, jag var mer naiv då haha 🙂

      Svara
      • anna

        ”KATT-EWOR Är ofta kvinnor som sitter å hackar ner på andra bloggare/läsare med pekfinger hit å dit, klagar och tror att dem själv vet bättre än alla andra och kan mest. Typ en bitter tant med massa katter ?

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här