Kost är oerhört provocerande!
Iförrigår när jag träffade Siranee och Johanna så kom vi in på ämnet kost och hur olika kosthållningar och dieter kan få folk att gå i taket. Det är ganska intressant men också så himla konstigt att en sak kan uppröra andra, men jag vet att just detta är mer eller mindre vardagsmat för Petra som driver bloggen TappaKilon. Jag minns en gång hur en vän blev så upprörd att vi var tvungna att byta samtalsämne eller gå skilda världar bara för att jag sa att jag skulle testa LCHF. Jag kan verkligen inte förstå varför? Jag kan inte förstå hur min kost kan provocera någon annan så mycket att den går i taket över det. Jag kan förstå att folk tycker att jag är osund m.m. om jag skulle välja någon diet som inte stämmer med deras ”lära”, men det är väl min ensak? Det är väl inget att bli arg eller upprörd över? Däremot så kan jag förstå folk som reagerar när barn tvingas äta specialkost pga föräldrarna. Jag vill inte gå in på exempel, men jag tror att man gör sina barn en otjänst om man uppfostrar dom med en strikt kost som förbjuder det ena och det andra. Men jag skulle aldrig gå i taket över vad någon annan ger sina barn så länge barnen är mätta och glada och ser ut att växa – det är ju faktiskt det som är det viktigaste 🙂
Nu när jag sitter och skriver det här inlägget så står jag och kokar korv till Lucas och då kom jag och tänka på en händelse på facebook för en tid sen. Det var en diskussion som startade i en av mamma-gravid-grupperna (inte i nån av dom som jag var med i). Diskussionen handlade om huruvida man får ge korv till sina barn eller inte. Diskussion ballade ur helt och hållet och slutade med att någon/några av korv-förespråkarna blev anmälda till socialen! Hur stört är inte det??? Korv är MAT! Det finns barn som inte får någon mat! Det är dom barnen som socialen behöver få veta om, inte barnen som äter korv! Det är så sjukt att ett ämne som mat kan uppröra andra så mycket. Snacka om i-landsproblem!
11 Comments
Madde / ★ Livet som mamma, lärare och doula i Dalarna ★
När det kommer till just kosthållning kan jag förstå att det kan bli ett jobbigt ämne för vissa. Till exempel jag som haft ätstörningar, jag kämpar någonstans dagligen över att ha ett sunt förhållande till mat. Det har funkat så bra tills jag började jobba igen. Nu är det mest ”NU är det slutfikat”, ”Vågen pekar uppåt”, ”Hårdträning nu”. Alltså jättekul för alla som kämpar men skitjobbigt för mig och alla andra med ätstörningar för det betyder att man genast sätts in i en spiral när man själv vill börja banta. Vilket i mitt fall (som är osunt) betyder självsvält. Men denna gång kämpar jag oerhört för att matdjävulen inte ska ta mig och dra ner mig igen.
Finurliga fröken
De där med mat är inte lätt. Jag har fått skäll för att min son fick pannkakor till lunch. Och de får han kanske tre gånger om året.
Jag har också fått höra att jag är dum i huvudet när jag testade lchf.
Kram
Fia
Jag förlorade två vänner pga av diet. De köpte inte att jag inte köpte deras diet och kosthållning med svindyra vitaminer och shaker! Så jag var en dålig kompis?
Anna
Sen jag fick barn är jag väldigt känslig för när folk pratar om vikt, kosthållning och dieter. I hela mitt liv har jag haft stenkoll på vad jag vägt och gått på dieter trots att jag inte ens varit överviktig, det har jag med mig hemifrån med en mamma som ständigt ojat sig över vikten fastän att hon alltid varit smal, och ångesten över att ”väga för mycket” har varit fruktansvärd. Nu får det vara nog känner jag, aldrig att min son ska känna samma ångest som jag känt. Mat är bara mat, bränsle och njutning för kroppen, det ska aldrig vara ångest.
Tessan
Håller verkligen med! Jag har även en bakgrund med ätstörningar & därför blir mitt gamla ”ätstörnings-monster” både triggad & provocerad. Jag har lovat mig själv att verkligen försöka få mina barn att växa upp utan all denna kroppsångest & i den världen har inte dieter någon plats. Mat är gott! Mat behövs för att få en pigg kropp & orka leka! Mat är njutning! Antalet kg på vågen är bara en helt onödig grej enligt mig. Usch nu blir jag helt uppjagad känner jag ?
Johanna
Ibland kan väl folk kanske bli provocerade eller få dåligt samvete om man valt att ett tag äta lchf-kost eller utesluta socker för att vänja sig av.
Jag ger inte mitt barn kött. Än så länge har jag inte fått några kommentarer om det men jag kan misstänka att det finns vissa som har tankar om det… Hon får välja kött när hon blir äldre om hon vill, men jag ser ingen anledning att äta det. Och det kan man ju tycka olika om. 😉
Karin
Håller med! Hur kan det som vi måste ha i oss blivit en sådan ”sak” i livet? Måste säga att jag gillar den här krönikan, förutom kopplingen till ålder – http://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/omojligt-att-bjuda-folk-under-45-pa-middag/
Emma - På Smällen!
Gud vilken intressant artikel! Tack för att du delade med dig!
A
Vi ger korv, pannkakor, kött och allt sånt där gott som jag och mannen gillar. Dottern på 4 år blir mätt och alla är glada.
Vi har aldrig gett godis men ger glass ibland.
Göteborgsmamman 26årig soon-to-be trebarnsmamma
Jag tror det är – precis som någon nämnde här uppe – att folk får dåligt samvete. När jag läste till kostrådgivare så var de väldigt noga med att förespråka 80-20 – dvs. att man ska tänka på att få i sig hälsosam mat till 80%, men låta de övriga 20 finnas kvar för att även hinna njuta. Vi behöver en balans tror jag på 🙂
Kram fina <3
Tessan
I mitt fall handlar det inte om dåligt samvete utan bara en enorm trötthet på att så mycket energi ska gå till att alltid känna att det är någonting som ska förbättras när det gäller kropp & hälsa..