Hur tog barnen att vi ska separera?

Just nu är jag så jävla ledsen! Jag har gråtit och gråtit, tårarna bara fortsätter ramla ner längs mina kinder. Idag berättade vi för barnen att vi ska separera. Vi berättade tillsammans och sa att vi har bestämt det tillsammans. Isadora förstod ingenting, men Lucas reagerade ganska. Jag såg hur han började få tårar i ögonen men han försökte dölja det tills jag sa att man får bli ledsen. Min fina lilla Lucas, jag önskar verkligen att jag kunde ta bort allt som gör ont på honom just nu.

Lucas undrade varför och vi svarade att ibland bor vuxna med varandra ett tag och sen vill dom inte mer. Jag vet inte om det är rätt svar, men det var det bästa jag kom på just då. Vi var noga med att barnen skulle förstå att vi båda vill träffa dom och att vi älskar dom mest av allt i hela världen. Vi berättade för Lucas och Isadora att dom kommer bo hemma hos pappa varannan helg och att han kommer hämta dom på förskolan två dagar i veckan. Vi berättade om pappas nya hem och att det finns två andra barn där som han kan leka med när dom hälsar på pappa.

Efter att vi hade berättat och det inte kom några mer tårar så tog jag med Lucas till biblioteket. Då sa han något som högg mig rakt i hjärtat. Jag kommer inte berätta vad det var, men det skapade så mycket känslor hos mig. Min fina lilla Lucas!

Relaterade Inlägg

19 Kommentarer

  1. Alexandra

    Har han träffat en ny, ?du skrev att de bor två barn i hans nya boende. Barnen kommer klara detta fint det tar bara lite tid för dom att smälta de. Kram

    Svara
  2. Maria

    Vi har förklarat för barnen att kärleken mellan mamman och pappan tagit slut, men att kärleken till sina barn kan aldrig ta slut när de undrat om några av deras kompisars föräldrar inte bor ihop ❤

    Svara
  3. A

    När du skrivit om skilsmässan och på senare tid varit glad, vilket också glädjer mig men inte kunnat låta bli att fundera på att du inte skriver dina reflektioner om hur barnen kommer må i detta.. Ett tips är att kontakta en barnpsykolog där ni kan få råd om Hur ni ska göra nu. Barn kan reagera väldigt hårt på en separation. Den åldern är det mkt känslor, frågor om allt. man nog kan räkna med en hel del annorlunda beteende , en skilsmässa drabbar oftast barnen hårdast. De har inte varit med i den beslutande processen. Alla barn pratar inte om sina känslor. Min dotter kan prata om det ibland men hon skulle nog visa mer frustration hemma o på dagis.
    Ett råd är Du/ ni pratar med förskolan så de kan bemöta Lucas känslor.

    Det är jättebra att barnen också umgås med men varannan helg är relativt oregelbundet och ni kan få råd om hur ni ska göra det med träffarna för barnens skull. Man brukar råda om vad som är bäst för barn beroende på ålder.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack för tipsen! Jag har tagit en sak i sänder. Det är inte lätt att förutspå hur barnen ska må i förväg och det är kanske inget jag kommer berätta om på bloggen heller. Jag ska prata med förskolan imorgon och jag kommer vara observant på känslor och frågor som dyker upp. Jag och Lucas har som tur är en väldigt nära relation. Jag känner direkt om något inte är som det ska och om jag behöver så kommer jag naturligtvis ta hjälp för att hjälpa honom i den här processen. Just nu känner jag mig inte så orolig för att barnen kommer ta det hårt. Jag har läst på ganska mycket och det handlar inte om separationen utan samarbetet efteråt. Om föräldrarna samarbetar dåligt, är mycket osams etc, då far barnen illa. Jag tror att den här separationen kommer gå bra, men som sagt är jag uppmärksam.

      Svara
      • A

        Nu jämför jag med min dotter hur hon skulle känna det ex vid aktiviteter man gör ihop, måltider ,etc. det är helt underbart att ni kan samarbeta då jag haft vänner som har fortsrande efter 8 års skilsmässa ett fruktansvärt ”samarbete”. De blir annorlunda för ett barn med ny lägenhet, nya personer i lägenheten även om det gäller få dagar. Jag hade en kollega som tyckte det var vikigt att inte säga att de ska till pappa eller mamma utan döpte hemmen till ex säröhemmet o backahemmet.
        De firade födelsedagar ihop , 1 vecka seemster med barnen ihop osv.

  4. Kristin

    Åh Emma 💔 Hjärtskärande att läsa, lilla Lucas ❤️ Men ni kommer fixa det här! Ni kommer bli de bästa separerade föräldrarna till era barn ❤️

    Svara
  5. Lexochlogan

    Underbara Emma, det gör så ont att läsa, men nån gång måste man ju berätta det. Tror också att säga att kärleken tagit slut är ett bra sätt, det var det man sa till mannens tjejer när de gick i sär och jag tror de förstod det, de var 3 och 5 år vid den tiden. Att barnen hade fått tala med någon önskar jag de hade fått, men det var ju inte jag som bestämde och med ena dotterns diagnos hade de definitivt underlättat så hör i efterhand. Men det kan ju bara ni bestämma.

    Kan ju bli jättekul för dem att vara hos pappa och att det är andra barn där, kanske blir lite mer avslappnat.

    Svara
  6. Johanna

    Jag minns när jag var 11år och mina föräldrar berättade för mig och mina systrar att dem skulle separera. Såklart blev vi ledsna men samtidigt så förstod vi att något var annorlunda för mamma och pappa satt inte tillsammans i lekparken när vi var där. Jag minns att jag skrev i min dagbok att vi alla är ledsna ikväll, pappa gråter också men inte mamma. Är hon inte ledsen?
    Jag tror det är viktigt att våga visa sina känslor och det verkar du göra Emma💕

    Sen istället för att skilja sig så gifte dem sig och började bråka rejält under alla 17 kommande år. Vi hamnade i kläm och fick lyssna när dem beklagade sig om både missnöje hos den andre, larhet och otrohet. Först nu när jag är 28 så har dem äntligen skiljts sig! OCH nu är dem vänner och vi alla kan ses utan sura miner och bråk.

    Min pappa säger att det var viktigt att dem höll ihop för vår skull men varken jag eller mina systrar håller med. Både dem och vi är lyckligare nu och gladare.

    Jag tror att du och Jair kommer att lösa det här bra 👍💕

    Svara
  7. Nina

    Kramar till Lucas ❤️ Tror det finnas massa bra böcker på biblioteket om föräldrar som delar på sig, att vissa bor med bara mamma andra kanske med 2 pappor, någon med annan släkting osv.
    Läste att du skulle prata med förskolan imorgon vilket jag tror är jättebra, jag kanske tom hade ringt till dem om det inte brukar finnas något lämpligt tillfälle när du/ni lämnar.

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här