Hormoner eller nåt?!

Den där hemlängtan är inte att leka med alltså. Efter att jag skrev på bloggen att jag längtade hem fick jag en jättefin kommentar av en av mina finaste mammavänner som jag umgicks med nästan hela mammaledigheten och ett mail från min mamma. Nu längtar jag hem mer än nånsin. Jag har redan bölat massor idag och nu när jag skriver det vill jag böla ännu mera. Jag vill inte känna så här och jag vill inte hela tiden längta tillbaka, det har jag gjort ända sen Lucas föddes. Redan när han var nyfödd saknade jag att vara gravid och ville vara gravid igen för första gången. Det går ju inte, men jag ville uppleva det en gång till. Nu när han är 1 år så är det som jag upplever allt igen fast när han var nyfödd och nu längtar jag tillbaka till det istället. Dumma dumma mig. Det är som om jag hittar på saker att sakna istället för att leva i nuet. Just nu går jag runt och saknar den första tiden med Lucas när jag började gå på öppna förskolor och fikade med alla härliga mammor jag har träffat under den här tiden. Det kommer säkert komma en tid sen som jag saknar att vara här istället och då kommer det göra ont. Jag vill bara försöka njuta av att vara i nuet nu. Samtidigt som jag skriver det här så önskar jag också att jag kunde skylla på några hormoner. Jag har fortfarande inte fått min första mens efter förlossningen men jag önskar verkligen att det är den som är påväg som gör mig så här känslig. Är inte det lite konstigt att inte ha mens på ett helt år när man ammar så lite som jag gör? Jag tycker iaf att det är knäppt…

Usch vad jag känner mig gnällig just nu… Ni får helt enkelt stå ut med det eller skita i att läsa detta. Det kommer ljusare dagar också 🙂

Relaterade Inlägg

3 Kommentarer

  1. Marie Alvas mamma

    Starkt av dej att skriva detta. Jag känner igen mej i mycket du skriver och tycker det känns skönt att fler känner som jag. Jag har blivit jätte känslig efter att jag födde vår dotter. Jag kan gråta för minsta lilla. Jag kan gråta av att min dotter aldrig blir så liten igen mm. Det går i perioder så jag hoppas också att det är mensen som spökar. Jag har haft mens en gång på snart ett år så jag antar att den kommer när som helst.

    Svara
  2. Gittan

    Du är inte ensam om att känna så! Min dotter blir 11 månader imorgon och jag saknar oxå att vara gravid fortfarande! Jag saknar sparkarna, magen och allt. Jag vill uppleva allt en gång till vad gäller första barnet. Vet ju oxå att de är omöjligt och de känns lite som en sorg. Älskar såklart min dotter mer än allt annat men kan ändå inte trycka undan känslorna.

    Jag fick tillbax min mens när Olivia var 4 månader trots helammning. Nu har jag inte ammat sen hon à 8 månader men jag är oxå känslig, mkt känsligare än innan man fick barn. Tror ju inte de har med hormoner att göra utan att man är förälder 😉

    Hoppas allt känns bättre snart iaf!
    Kram

    Svara
  3. Josephine

    Känner igen det där med att längta tillbaka till det som varit. Så är det med allt för mig. Saknar min gamla lägenhet nu när vi flyttat till hus, trots att jag hatade att bo där! Saknar oxå att vara gravid för första gången! Och första dagarna på BB. Nästa gång kommer allt gå mycket snabbare oxå!!
    Kämpa på! Snart är du hemma och ska börja jobba igen! Då kommer du sakna friheten ni har nu!
    Kram

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här