En 3-årings funderingar på bebis
Ibland skulle jag vilja ha en superkraft så att jag kunde höra Lucas tankar. Jag skulle så himla gärna vilja veta hur han tänker och hur han ser på världen och framför allt skulle jag vilja veta hur en 3-årings funderingar på bebis låter. Jag tror han förstår att det är en riktig bebis i min mage och jag tror att han förstår att vi snart ska få en till familjemedlem, men så mycket mer vet jag inte. Han klappar ofta på min mage och ger alltid bebis gonattpuss på magen. Han skiner alltid upp när han ser bilder eller videosnuttar på bebisar och han pratar mycket om bebis. Idag sa han att bebis skulle få sitta på han cykel 🙂 Gullunge!
Jag undrar också vad han tänker om att bebis är i min mage. Hur kom den dit och hur ska den komma ut? Jag tror inte han har kommit riktigt dit än för han har inte sagt något om det och när jag frågade honom hur bebis skulle komma ut så svarade han inte på det. Däremot så lyfte han på mitt linne häromdagen och tittade på min mage och sa ”oj oj, den har gått sönder”. Först trodde jag att han hade hittat en bristning för det var inte naveln han tittade på, men när jag tittade så var det ingenting där. Undra vad han tänkte på?
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska bli en hyfsat smärtfri första tid när bebisen kommer. Jag tycker nästan bara att jag hör att den första tiden är jobbig med syskonavundsjuka och känslan av att inte räcka till. Jag hoppas att Lucas ska vara snäll mot bebisen och tycka om bebisen även fast den tar en del av hans uppmärksamhet. Jag blir lite tårögd ibland när jag tänker på allt det här och när jag ser hur lycklig Lucas är nu. Jag vill ju att han ska vara lika lycklig när hans syskon kommer. Men samtidigt så vet jag i mitt hjärta att syskon är det finaste man kan få av sina föräldrar (även om det kanske inte känns så när man får dom). ❤
Du kanske också gillar det här
Billiga ”amningsplagg” till nyförlösta
Urinvägsinfektion farligt för gravida
4 Comments
SandraS
Storebror var ca 21 månader när lillebror kom och för oss gick första tiden jättebra! Han var jättegullig mot sin lillebror. Visst, en del tjuvnyp och för hårda kramar förekom men inget allvarligt. Han fann sig i att vi blev en till i familjen väldigt snabbt. Tycker det mer är nu som utmaningen kommit. Lillebror är nu snart 8mån och har krupit ett tag. NU är det jobbigt vissa stunder med ”nej, inte ta mina grejer, mamma ta bort honom” etc. Jag gick in med inställningen att det skulle bli skitjobbigt. Kanske var det därför det inte blev det! Det kommer bli jättebra ska du se, det är underbart att se dem ihop och lillebror tycker att allt storebror gör är hysteriskt roligt 😀 kram
Emma - På Smällen!
Åh vad härligt att höra!! Men det känns ändå lättare att hantera utmaningen om den kommer lite successivt och inte pang-boom när man precis blivit mamma igen och är full av hormoner. Jag försöker också gå in med inställningen att det ska bli skitjobbigt, men det är så svårt för Lucas är så fruktansvärt gullig mot bebisar. Jag kan liksom inte föreställa mig att han blir svartsjuk och göra bebis illa.. Men jag litar inte på honom såklart, men jag tror att om han skulle skada bebis så skulle det inte vara meningen. Typiskt scenario skulle kunna vara att han vill mata en bebis. Så jag är givetvis otroligt vaksam så inget händer. Hihi! Underbart när den store kan roa den lille 🙂 <3 kram!!
Moa
Jag har tre barn och det har gått bra när varje ny bebis har kommit. Ingen svartsjuka alls utan bara lycka och glädje över att ha en bebis hemma. De äldre barnen har bara varit glada över att få hjälpa till att byta blöja m.m. och jag har ammat i deras lekrum så jag har kunnat vara med dem samtidigt. De är nu 5 år, 2,5 år och den minsta 4 månader. Ingen går på förskolan utan alla är hemma och det går jättebra!
Emma - På Smällen!
Åh vad härligt att höra!! Hoppas att det blir likadant för oss när Lucas får sitt syskon 🙂