Okategoriserade

Det känns som jag är med i en skräckfilm

Okej, nu ska jag berätta om ”Skräcknatten” som jag nämnde i sista inlägget igår. Minns ni musen eller råttan som vi hade i väggen häromnatten? Nu är jag typ helt säker på att det är en råtta och det värsta är att nu är den inte längre i väggen!! Jag börjar svettas bara av att skriva detta för det här är nog en av dom mest läskiga situationerna jag har upplevt…

Mitt i natten, kl. 00.30 för att vara exakt, så hör jag hur det börjar krafsa/gnaga igen. Jag lyfter mig från soffan och går fram till väggen för att lokalisera var ljudet kommer ifrån. Då hör jag att ljudet inte kommer från väggen utan uppifrån. Jag tänker direkt ”nu är jäkeln på Isadoras rum” så jag skyndar mig dit, men innan jag hinner in dit så hör jag att ljudet kommer precis ovanför mitt huvud – på vinden! Det krafsar som tusan och jag tänker på alla saker som vi har på vinden som vi är rädda om och känner mig tvingad att gå upp dit för att rädda grejerna. Dessutom känns det omöjligt att somna med ett sådant högljutt krafsande och gnagande. Jag öppnar vindsluckan med ett skohorn samtidigt som jag hyperventilerar och nästan svimmar.

Jag är livrädd, fullkomligt LIVRÄDD! Jag till och med skickade iväg ett SOS-meddelande till mina grannar för att se om någon var vaken och kunde rädda mig. Inget svar, så då försökte jag ta reda på information istället. ”Kan råttor gå till attack?!”

Jag såg framför mig hur råttan skulle bita mig i ansiktet så fort som jag stack upp huvudet genom vindsluckan. Jag var så rädd! Men några tjejer i en Facebookgrupp lugnade mig med att råttan är mer rädd för mig än vad jag är för den (det vet i sjutton), men tillslut tog jag i alla fall mod till mig och klättrade upp för stegen samtidigt som jag bonkade och hade mig med sopkvasten. När jag väl var uppe så såg jag inga spår av råttan. Inget bajs eller nånting… eller jo, eventuellt hade den gnagt lite på isoleringen men inget annat.

Jag räddade lite skor och gick ner igen. Direkt efter att jag hade släckt lampan och stängt luckan så började det krafsa igen så jag bonkade lite till på luckan innan jag öppnade igen för att tända lampan på vinden. Råttor verkar inte vara särskilt ljusskygga, men jag hoppades ändå på nån slags effekt av att låta lampan var tänd på vinden.

Efter det så gick jag ner till köket för att ställa undan stolarna så att robotdammsugaren kunde dammsuga. Då hör jag hur något kommer ner i murstocken och sedan springer under våra köksskåp ända fram till diskhon! Jag hör alltså råttans tassar mot golvet! Jag sliter upp skåpsdörren och slår allt vad jag har på ingenting med sopskyffeln, eller ja, jag träffar soptunnan så råttan blir rädd och springer iväg. Nu är jag ännu mera rädd! Råttan springer alltså fritt därinne och kan när som helst komma in till oss! Fy fasen!

Nu är klockan 2 på natten och jag bestämmer mig för att gömma mig i sängen jämte Lucas. Där ligger jag hela natten och halvsover med en sopkvast i högsta hugg medans råttan hörs uppe på vinden. Fy, vilken skräcknatt!

Under dagen igår så ringde jag Anticimex 3 gånger och grät. Dom berättade att många har fått in råttor den senaste veckan men att dom verkligen ska prioritera oss. Dom försökte få tag på teknikerna igår men dom var på utbildning så nu hoppas jag att dom kommer idag istället. Först och främst måste vi ta död på den här råttan och sen måste vi få veta var vi ska täta för att slippa drabbas av det här igen.

Jag kunde förstås inte vänta på Anticimex så jag åkte till Hornbach och köpte åtta råttfällor och två mus-och-råttaskrämmare. Vi satte upp fällorna 19.30 och cirka 10 minuter senare hörs råttan springa runt under köksskåpen och fällan slår igen. När vi öppnar skåpet så ser vi att den listiga gnagaren har slängt dit en diskhandske, men chokladen i fällan satt fortfarande kvar.

Fortsättning följer…

12 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.