Det är inte tillräckligt för att kalla sig förälder

Det är ett privilegium att få spendera tid med barnen. Den tid som man får med sina barn är ovärderlig. Det borde alla inse och den som inte inser det kommer ångra sig förr eller senare. Tid med barnen ska inte prioriteras bort eller kastas bort, dom är för värdefulla för det. Barn är ett miniformat av oss, men även om dom är mindre så är inte deras känslor det. Vi vuxna är ansvariga när vi sårar våra barn. Det är inte barnens fel att dom blir ledsna när vi inte håller vad vi lovar. Barn ska inte behöva lära sig att livet är hårt och fullt av besvikelser genom sina föräldrar, det är ju vi som ska stå trygga kvar oavsett vad dom går igenom när dom upptäcker livet.

Det finns krav för att få kalla sig förälder. Man blir inte förälder för att man bidrar till en befruktning och man är inte förälder för att man passar sina barn då och då (det kan barnvakten också göra). En riktig förälder är där för barnen på varje steg i livet. En riktig förälder är känslomässigt engagerad och gör allt för att barnen ska få en trygg och kärleksfull uppfostran. En riktig förälder slutar aldrig älska. En riktig förälder tycker inte att sina barn är jobbiga även om dom gör jobbiga saker ibland (detta är viktigt – hänger ni med på skillnaden?).

Jag försöker oftast se saker ur fler synvinklar än bara min egen, men här vet jag att jag har rätt. Barn är mer än en avkomma som bara ska ”hänga med” tills dom blir stora nog att dom kan ta hand om föräldrarna. Om man ser på sina barn på det viset hoppas jag innerligt att man hamnar ensam på ett ålderdomshem för det synsättet är vedervärdigt. Barn är ett privilegium som man ska ta vara på. Barn ska behandlas som dom diamanter som dom är, allt annat är otillräckligt.

Fotograf: www.wanderings.se

Relaterade Inlägg

20 Kommentarer

  1. S

    Jag förstår vart du vill komma men tycker du är ute på lite djupt vatten i uttrycken. Själv kan jag till hundra procent känna att mina barn är jobbiga ibland, de gör jobbiga saker och barnen känns i den stunden ganska jobbiga. Det måste vara ok och gör inte att jag ska fråntas min titel förälder. Jag har varit med om att jag tappat all ork och brakat in i väggen, alla var jobbiga runt omkring och vägen upp ur djupet är lång. Då är det svårt och det måste få vara ok också. Detta färgar inte hela mitt föräldraskap att jag stundtals inte orkar.

    Just därför träffade dina formulerar mig ganska hårt i hjärtat, samtidigt respekterar jag att du är i ett känsligt läge och inte orkar ta hänsyn till alla andra. Men det finns gråskalor och man måste tillåta dem också.

    Svara
    • A

      Förstår vad du menar men ex bara för ett barn gör ” dumma saker” betyder det inte att barnet är dumt. Ex jag kan säga till min dotter ” sluta upp med de dumheterna” hon svarar att sluta säg att jag är dum. Hon uppfattar det så vilket är ganska vanligt att barn gör

      Svara
    • Emma - På Smällen!

      Hej S! Jag förstår vad du menar och jag har själv gått in i väggen så vet hur det är. Jag funderade mycket på den här formuleringen innan jag skrev den och jag tycker inte att du ska ta åt dig men kanske försöka förändra ditt sätt att tänka på vad som är jobbigt. Det är så lätt att kasta ur sig att barnen är jobbiga, jag hör folk säga det hela tiden, oftast inte till sina barn tack och lov! Men jag skulle vilja uppmana alla som tänker eller säger att barnen är jobbiga att bryta ner det till vad som egentligen är jobbigt. Svaret är ju inte att barnen i sig är jobbiga, det är saker dom gör som är jobbigt t.ex. att dom bråkar, skriker, tjatar etc. Jag har inte alltid tänkt på det här sättet själv men det hjälper väldigt mycket både för mig själv och i föräldraskapet eftersom jag kan lösa det jag tycker är jobbigt genom att uttrycka mig rätt till barnen. Och jag tror egentligen att dom flesta tycker att deras barn är det finaste som finns, ibland gör dom underbara saker och ibland gör dom jobbiga saker. I grund och botten är dom inte jobbiga, men dom gör jobbiga saker ibland. Jag upprepar mig massor nu men jag vill försöka förklara detta tankesättet. Jag menade inte att du skulle ta illa upp, hoppas du förstår ❤️

      Svara
      • S

        Jag säger givetvis aldrig till barnen att de är jobbiga och självklart är det perioderna som är jobbiga och inte barnen. Men det blir ganska besvärligt att alltid tänka på att uttrycka sig korrekt eftersom alla vet att man menar att det just där och då är tufft men att man älskar sina barn.

        Tillslut slår man knut på sig själv för att fokus på att uttrycka sig rätt så att man inte ska bli stämplad som dålig förälder att man slutar dela. Och jag tror att just kunskapsdelning och vetskap om att andra går igenom liknande saker är nyckeln till att hitta ny energi. Så fungerar det för mig i alla fall.

        Men som sagt, jag förstår vad du menar med det du skriver och respekterar det.

    • Johanna

      Jag känner igen mig i din beskrivning. Det finns bra och dålig sidor i en föräldrar-barn relation. Och det är mänskligt 💓 och säkert det barn också behöver se..

      Svara
    • Cristina

      Håller med. Jag är precis där, i den värsta fasen och försöker ”ställa mig upp”. Blev också otroligt ledsen över Emmas ord.

      Svara
      • S

        Heja dig, det är tungt men också berikande på något vis att ha varit långt nere, man får en annan förståelse för andra människor anser jag ❤️

        Nu 2 år efter djupet av förlossningsdepressionen känns livet lite lättare att leva så det finns hopp. Ta proffesionell hjälp är mitt största tips. Det har gjort att jag lärt mig se mina ”triggers” för ångest och gör det lättare att hantera. En sådan trigger för mig är multitasking och barnskrik så jag försöker tvinga mig att göra en sak i taget och försöker stänga av öronen lite ibland. Öronproppar är tillåtet när det känns som värst eftersom det är lättare att ta sig ur ångesten då och det blir bättre för hela familjen.

      • Emma - På Smällen!

        Instämmer! Multitasking + barnskrik är svårt att hantera även om man är stresstålig. Isadora är väldigt högljud och bestämd. Jag tycker det är väldigt jobbigt när hon skriker och jag hade absolut kunnat ha öronproppar, inga problem. Men jag har lärt mig att stänga av ljud eller sänka ljud mentalt i mitt huvud, det låter knäppt men jag intalar mig själv att jag har öronproppar och att skriket inte stör mig. Det har hjälpt mig att stå ut när hon skriker och inte vill bli tröstad.

      • Emma - På Smällen!

        Vad tråkigt att höra! Det är inte meningen att göra någon ledsen, men eftersom jag själv varit utbränd och vet hur svårt allt kan vara så vet jag också hur viktigt det kan vara att förstå skillnaden, särskilt när man är där du är. Den här meningen var aldrig riktad till dig eller S och det handlar inte om att man alltid måste uttrycka sig rätt, men om man går runt och tänker att sina barn är väldigt jobbiga istället för att barnen är fantastiska men dom gör vissa saker som är sjukt jobbiga så sänker man sig själv. Jag har levt med en som tycker så och pratat mycket om detta med min psykolog.

  2. Angelica

    Jag håller verkligen med! Man måste vara väldigt noga med hur man utrycker sig för att bygga barnens självkänsla! De är inte jobbiga, dumma, elaka osv, men handlingar de gör kan vara det.

    Man ska aldrig säga ”nu är DU jobbig/dum/elak osv” till sitt barn, man kan istället säga ”jag gillar inte när du gnäller för DET tycker jag är jobbigt”. Helst borde man kanske inte använda såna negativa ord alls (jobbigt/dumt/elakt). Varför inte säga något som ”jag vill att du slutar gnälla, för jag blir trött och ledsen när du gör det. Om du berättar vad du vill så kan jag hjälpa dig med det istället”. Osv.

    Inte lätt att leva efter, jag vet! Men något att tänka på i alla fall.

    Svara
  3. Annika K

    Helt rätt!!

    Apropå att kalla sig förälder..
    Mitt ex (barnens pappa) kallar sig själv pappa till barnen. Till saken hör att han inte funnits i barnens liv på typ 20 år. Han har valt det.
    Maken har adopterat mina döttrar (29,27 o 24 år) I samband med det så fick exet plötligt luft o sa både det ena o det andra.
    Ja fy fan säger jag bara 🙄

    Svara
  4. Elin

    Hur känner Jair över att du öppet pratar om separationen på bloggen? Har han ens yttrat sig? Eller tycker han det är bra att du får reflektera och vädra med dina läsare,menar inte att denna texten är om honom alltså utan allt annat såklart:)

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här