• Minions får inte bli blöt

    Envisaste, finaste Lucas! Det blev inget minisim idag 🙁 Jag var säker på att jag hade en vattentät metod för att övertala honom att låta Minions-plåstrena bli blöta, men det gick verkligen inte alls. Han har varit superglad hela dagen, men när vi pratar om simmet så blir han antingen arg eller ledsen. Han grät och berättade för mig att han inte ville att Minions-plåsterna skulle bli blöta så jag erbjöd nya minionsplåster och till och med vattentäta plåster ovanpå. Om jag inte hade varit höggravid så hade jag nog tagit med honom ändå och försökt på plats istället. Då kanske det roliga badet och rutschkanan i den andra poolen hade lockat honom att hoppa i vattnet ändå. Men nu kände jag att det skulle bli för tungt att bära ett gråtande barn om han skulle bli ledsen när vi var där.

    Jag har verkligen försökt prata med honom och till och med muta honom med ett litet paket som jag har i garderoben, men han totalvägrade och blev så ledsen att det gjorde ont i mitt hjärta. Jag vill ju inte gå och simma till varje pris, jag vill ju att han ska kul på simmet, det är ju för hans skull som vi går dit! Jag gjorde en kort video bara för att bevisa för Jair att jag inte bara var lat utan att jag hade gjort ett ärligt försök att få med Lucas till simmet. Jag kommer aldrig lägga upp den videon nånstans för det skulle vara elakt mot Lucas. Men ni ska få se en annan video!

    En halvtimme efter att jag hade spelat in videon när Lucas var sådär superledsen och arg så får han syn på videon på min telefon. Hans reaktion är UNDERBAR! Knäpp men UNDERBAR!

    (På videon sitter jag och visar Lucas alla nya Minions-plåster och vattentäta plåster som han ska få efter simmet.)

  • 90% av graviditeten har passerat

    Hela 90 % av graviditeten har passerat nu! Nu börjar den riktiga nedräkningen! Jag har redan passerat flera milestones denna veckan och tiden går snabbt framåt nu!

    En liten checklista jag har i huvudet är:

    ✓ Gå in i 9:e månaden
    ✓ 30 dagar kvar till BF
    ✓ 90% av graviditeten
    –  Packa BB-väskan
    –  Passera V37+0 (bebisar födda tidigare än det går inte att försäkra)
    –  Gå till frissan
    –  Unna mig en fotbehandling
    –  Gå ner på ensiffrigt
    –  BF-dagen!
    –  Nå BF+1 (ja, jag vill gå över – åtminstone en dag haha!)

      

    Vad har ni för några milstones i era graviditeter? Hur långt har ni kvar nu?

  • Bra födelsedag ändå

    Det har varit en rätt bra födelsedag för lilla nallen idag ändå. Vi började dagen med att öppna paket och leka massor med alla paket. Lite senare kom mormor på besök och vi firade med glasstårta. Det blev perfekt till Lucas eftersom hans diet består av väldigt mycket glass just nu 🙂     

    Lucas fick en fin födelsedagspresent från min mamma med massor av pärlor och pärlplattor. Pärlorna är lite större än dom små som jag lekte med när jag var liten. (Jag ska visa er snart 🙂 ) Till middag grillade och Lucas fick prova sin såpbubbelmaskin både i vardagsrummet och ute på balkongen. Vilken lycka alltså!      Det har varit en ganska bra dag även om lillkillen fortfarande har ont. Nu hoppas vi att det inte blir värre imorgon och att han klarar sig trots att vi inte längre kan ge den högre dosen av alvedon.

  • Förlossningen – 3 år idag

    Nu är klockan snart slagen och jag kan inte låta bli att drömma mig tillbaka till samma dag fast för 3 år sen! Vid det här laget hade jag börjat få krystvärkar, men Lucas låg fortfarande så högt upp så jag fick inte krysta. Jag fick helt enkelt låta kroppen göra sitt jobb på egen hand och bara hänga med i det den gjorde. Jag minns att jag var lugn inför värkarna. Jag pratade om allt mellan himmel och jord mellan värkarna. Jag var inte trött och även om det gjorde skitont så återhämtade jag mig helt mellan värkarna. Jag hade inte gått nån profylax förutom MVCs profylax som var skit (upptäckte jag på förlossningen), men jag var ändå positivt inställd till värkarna, även fast jag inte visste att man ska vara det. En sak som jag hela tiden hade i huvudet som jag rekommenderar alla att försöka att komma ihåg ”varje värk är lite närmare bebis”. Det är kanske inte helt lätt, om man har en lång förlossning, men om man kan tänka på värkarna som något positivt så tror jag det hjälper mycket.

    Det jobbigaste för mig var mellan 2-4 cm. Jag hade precis blivit undersökt och värkarna tilltog sjukt mycket i styrka efter undersökningen. Barnmorskan skickade ut mig på promenad och om jag hade öppnat mig till 4 cm när vi kom tillbaka, då skulle jag få stanna på sjukhuset. Jag ville VERKLIGEN INTE åka hem! Så jag promenerade så snabbt som det bara gick! Jag ville ha många värkar, men varje värk gjorde jätteont, men jag vill ändå ha dom. En timme senare när vi kom tillbaka så hade jag öppnat mig tillräckligt och fick stanna och blev serverad lustgas. Då var jag i himmelriket! Allt annat under förlossningen var så mycket lättare än dom där 2-4 cm. Det sa jag till BM till och med under krystvärkarna. Självklart hade jag mer ont under krystvärkarna, men jag hanterade dom helt annorlunda (har jag förstått i efterhand). Jag var avslappnad under hela förlossningen förutom den timmen som jag öppnade mig från 2 – 4 cm. Då spände jag mig pga smärtan och hade svårt att hantera värkarna. Lustgasen hjälpte mig mycket med avslappningen. Kroppens naturliga försvar när man har ont är att spänna sig, men då gör det ondare. Om man slappnar av så gör det ont, men inte lika ont. Lättare sagt än gjort, men jag kommer i alla fall försöka tänka på detta denna gången.

    19.24 föddes vår Lucas. Idag är det Lucas dag, men det känns definitivt som min dag också 🙂 Det här är ju den absolut häftigaste, finaste och lyckligaste dagen jag nånsin upplevt! 

  • Får man klaga lite?

    Får man klaga lite? Jag kanske har klagat lite nån gång förut, men för det mesta så avslutar jag alltid med att jag älskar att vara gravid. Just idag älskar jag inte att vara gravid. Jo, innerst inne gör jag det. Men just nu är det inte alls bra. Och det känns verkligen totalförbjudet för mig att klaga just idag, eftersom jag har Lucas att tänka på. Hur han mår måste alltid komma först, särskilt NU! Men idag har jag så förbaskat ont i kroppen att jag har gråtit. Så ont har jag aldrig haft som gravid förut.

    Jair som typ aldrig oroar sig, har upprepade gånger bett mig ringa läkare men jag är helt säker på att jag har bara har överansträngt mig. Jag har satt Lucas först och nyttjat min kropp till bristningsgränsen. I måndags bar jag honom väldigt mycket mer än vad jag har gjort på länge. Jag kände att kroppen tog stryk, men jag gjorde vad som helst, bara han blev bättre eller åtminstone mindre ledsen. Igår var jag själv med Lucas hela dagen och på kvällen när Jair kom hem så städade vi hela lägenheten medans Lucas mådde okej och satt lugnt på soffan. Jag kände att min kropp inte klarade så mycket mer så jag fick lämna sängbäddning och moppning till Jair. Jag trodde att det skulle bli bättre efter en natts vila, men icke…

    Nu har jag ont, typ krampont på ett par ställen i magen. Dom två jobbigaste ställena är området kring naveln och höger revben där bebis fötter och rumpa är. Förutom det så har jag ont på ett par ställen i ryggen som jag inte haft förut. Min kropp känns så tung, stel och orörlig. Jag känner mig handikappad och det enda som känns bra är att ligga stilla på sidan. Om det är så här andra gravida känner så förstår jag varför dom tröttnar på att vara gravida. Jag hoppas och tror att jag kommer må bättre imorgon eller iövermorgon, annars kommer jag med tröttna och längta tills det är över jag med. 

     Nu ska jag be Jair hjälpa mig upp så att jag kan gå och kissa…

  • Lucas födelsedag!

    Idag är Lucas födelsedag! Idag för exakt 3 år sen fick vi denna underbara lille pojke! Jag hade velat fira honom med en heldag med kuligheter och en massa skratt, men nu blir det en lugn födelsedag istället. Jag tycker så synd om honom som är nyopererad på sin födelsedag, men samtidigt så kom födelsedagen och födelsedagspresenterna väldigt lägligt 🙂

    Klockan 7.30 när han vaknade imorse så var han väldigt ledsen. Hjärtskärande ledsen. Det var tid för hans Ipren men han ville inte ha, han bara grät, så vi fick ge ändå. Han är duktig så han dricker det flytande även fast han inte vill, han slåss inte och stretar inte emot och så. Efter Iprenen så berättade vi för Lucas att det är hans födelsedag och att han skulle få paket. Han slutade genast att gråta och vi gick ut i vardagsrummet och flyttade en stor kartong som gömde alla paketen. Då glömde han genast bort det onda och började öppna presenterna.

    Lucas fick en såpbubbelmaskin, ett Lego siffertåg, en cykelhjälm med grönt spänne 🙂 och sin första cykel – en trehjuling!! Allt det här köpte vi redan i januari under januarirean (och då visste jag inte ens vad grönt spänne var :P).   

         

  • Imorgon ska jag knipa

    Japp, så är det imorgon ska jag knipa så att det blir alldeles stängt därnere haha! Varför det undrar ni kanske? Jo, för imorgon är det Lucas 3-årsdag! Det känns inte alls som förlossningen är på gång, men jag känner i kroppen att jag har överansträngt mig som in i bomben. Jag har ju burit Lucas jättemycket och när Jair kom hem idag så städade vi tills jag hade så ont i fötterna, ryggen och magen att jag blev helt soffliggande. I magen känns det ungefär som att jag får kramp och samtidigt tappar andan, ungefär som jag blivit boxad i magen. Krampen är på ovansidan av livmodern så det känns inte som förlossningsvärkar, men när det kommer till sammandragningar och förvärkar så vet jag knappt ut eller in längre. Jag blev förvirrad efter att min mage blev sne den där gången i andra trimestern och sen dess så vet jag knappt ut eller in längre! Läs inlägget här: Snemage – sammandragningar eller bebis?

    Hur som helst så ska Lucas dag förbli Lucas dag, så om det nu skulle sätta igång så kniper jag hehe! Så gott det går i alla fall 🙂

      

  • Gravidvecka 36 – bebis nr 2

    Bebis

    Nu väger bebisen ca 2760 g och är ca 45 cm lång. Bebisen lägger på sig ungefär 24 gram om dagen nu. Pojkbebisar blir ofta etthundra eller tvåhundra gram tyngre än flickbebisar. Föds din bebis i vecka 36 klarar den sig oftast alldeles utmärkt. Bebisen har börjat förbereda sig inför förlossningen. Den tränar andning, men inte när det sover djupt. Bebsen rör sig lika mycket som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt som förut. Rörelserna blir därför mer svepande  istället för puffarna som du kanske har upplevt tidigare. Det ska inte vara stilla i magen, prata med din barnmorska om du känner dig orolig.

    Du

    Din mage mäter mellan 32 och 35 cm. Nu står magen som högst, livmodern känns säkert ända upp i revbenen, men kommer snart att sjunka för var dag allteftersom bebisen lägger sig tillrätta i bäckenet. Om detta är ditt första barn har barnet förmodligen redan fixerat sig i bäckeningången nu. Nu kan din vikt vara bestående under resten av graviditeten. Viktökningen kan variera men bör ligga mellan 11 och 14 kg. Du drömmer säkert om förlossningen. Din råmjölk kan läcka från dina bröst.

    Så här känner jag

    Jag känner hur bebis trycker ut olika kroppsdelar på sidorna av magen ofta. Det är lite kul för bebis har tryckt så hårt att jag har kunnat känna och hålla fingrarna runt det. Så nu vet jag helt säkert att jag har fått hålla i en liten häl eller möjligtvis ett litet knä. Men jag tror mer på att det var en häl hehe 🙂 Jag känner mig lite mer orolig för det där med fosterrörelser den här gången, särskilt eftersom en i min aprilgrupp förlorade sin bebis för cirka 2 veckor sen. Jag är mycket mer observant på rörelser sen dess. Ibland när jag inte känner nåt så sätter jag igång bebis genom att hålla händerna om magen och vrida den mot- och medurs lite kraftigt, så som barnmorskan gör om man åker in på kontroll. Då vaknar bebisen alltid till liv och det brukar bli mycket rörelse i magen.

    Min mage var 32 cm förra veckan så denna veckan är den kanske 32,5 cm? Inom normalspannet i alla fall 🙂 Aha, jag har aldrig fattat att magen kan sjunka successivt. Jag har jämt trott att det händer väldigt plötsligt. Hmm… ska bli spännande att se om min mage har börjat sjunka nu då eftersom den blev mindre på denna veckans magbild.

    Vadå bestående vikt? Här kommer ingenting bestå haha! Jag går upp i vikt snabbt nu! Vågen har nu landat på 8,5 kg och jag går upp 0,7 kg i veckan sen några veckor tillbaka. Jag minns att min BM förra graviditeten sa att går man upp 1 kg eller mer per vecka så är det oftast vatten. Jag känner mig inte alls så svullen som sist. Jag känner bara en svag känsla av svullnad i fötter och smalben, men känner ingen skillnad på kläder och skor. Mina förlovningsringar passar fortfarande och mitt ansikte har nog inte blivit rundare. Så därför tror jag att dom där 0,7 kg/vecka som jag går upp är rena graviditetskilon (och kanske lite choklad och saft också…). Jag tror jag kommer landa på 12 kg som total viktuppgång den här gången och gör jag det så kommer jag känna mig nöjd.

    Jag älskar min fina gravidmage och trots foglossning och halsbränna så känner jag ingen stress med att bebis ska komma. Jag önskar att jag kunde få bli ordentligt trött på att vara preggo denna gången, det blev sån ”chock” sist när Lucas var ute. Jag var så himla lycklig men jag hade velat ha honom på insidan samtidigt. Konstig känsla, men det är nåt visst med att vara gravid som jag inte kan få nog av.

    gravid-vecka-36