En väldigt stor skillnad mat-mässigt mellan Sverige och Brasilien är att vi svenskar älskar sås medans brassarna helst vill att maten är så torr som möjligt. Här finns det till och med ett slags mjöl som liknar ströbröd men som är gjort på kassava. Mjölet kallas ”farinha” och när man har gjort en rätt med det så kallas det för ”farofa”. Detta mjöl lägger man över maten och blandar runt. Mjölet suger upp all sås och annat så att det blir alldeles torrt och då äter man. I början tyckte jag inte att det var ett dugg gott, men nu älskar jag att ha det på vissa rätter och kan äta hur mycket som helst! Imorse åt jag ”farofa de ovo” som är ”scrambled eggs” med farinha, så gott!

Det är väldigt varmt i favelan. Det är mycket varmare här än på stranden så för att stå ut med hettan måste svalka sig ofta. Det blir många duschar per dag och jag har alltid uppsatt hår. Mitt bästa trix  för att hålla mig sval är att duscha och sen be Ian göra en inbakad fläta när håret fortfarande är fuktigt. Då håller jag mig sval länge 🙂

Idag har vi varit hemma hela dagen, barnen har badat i poolen uppe på taket. Det finns en del på taket som har tak över sig och en del som är helt öppet så det finns båda delarna, vilket är väldigt bra 🙂

Jair satt och solade häruppe en stund, men det är skitvarmt så det blev inte långvarigt. Haha!

Här är några bilder på Isadora som leker i en vattenpöl innan vi tog fram poolen.

Tack för hjälpen med alla svar på mitt förra inlägg med hennes utslag. Jag såg att det är flera som funderar på Uv-kläderna och det kan ha kommit pga dom. Första dagen hade hon Uv-dräkt när vi gick till stranden, ca 5 min promenad, men dom andra dagarna har vi bara tagit på Uv-kläderna när hon ska båda och då blir dom fuktiga och svala. Nästan för svala när det blåser.

När hon sov i vagnen på stranden sov hon i en fuktig Uv-dräkt så då blev hon inte svettig, men i vanliga fall tar vi av Uv-dräkten innan hon somnar. Dynan i vagnen är en speciell dyna som har andningskanaler för att det inte ska bli så svettigt, men är svårt att veta om den hjälper… hur som är den nog bättre än alla andra alternativ i alla fall 🙂 Vi ska testa med Aloe Vera också. Jag har en känsla av att det här inte kommer gå bort men vi får göra vad vi kan för att lindra 🙂

Isadora har blivit alldeles prickig i nacken och hon kliar hela tiden på prickarna så att hela området blir alldeles rött. Vi misstänker att det är värmeutslag men är osäkra. Lucas fick något som liknande detta när vi var här sist, men det satt precis ovanför rumpan under blöjan. Isadora har inte fått något där, men det hon har fått i nacken ser ut att bli mer irriterat när hon blir varm. Om det är värmeutslag, vad finns det som man kan göra? Aloe Vera? After Sun? Finns det någon kräm? Jag vet att vi använde Bepanthen på Lucas sist och då blev det genast mycket bättre, vi kanske skulle testa det nu också…?

Dagen igår på stranden var helt fantastisk! Vi gick dit allihopa och var säkert där i över tre timmar. Det fanns inte ett moln så långt ögat kunde nå och havet var underbart svalkande i hettan. På sommaren kan havet bli nästintill ljummet här, men nu känns det lite kallt precis när man går i men när man väl doppat sig så kan man bada hur länge som helst!

Igår var det söndag och därför väldigt mycket folk på stranden. Men jag tycker inte att det gör nåt. Det är många fler försäljare när det är mycket folk och jag gillar att titta på försäljarna som går förbi, speciellt dom som har olika saker som man kan äta 🙂 Haha!

Barnen badade länge innan dom blev trötta och ville ta en paus. Isadora somnade i Jairs famn innan han ens hade hunnit tillbaka till våra solstolar. Vi hade med oss vagnen till stranden så Jair la henne i den så att hon kunde sova vidare ostört. Lucas blev också trött och somnade i en solstol under tiden vi väntade på maten som vi hade beställt.

Acarajé – typisk mat från Bahia – så gott!

Ian – Jairs kusin som kommer följa med till Sverige

När vi hade varit på stranden cirka halva tiden kom jag på att jag hade glömt lägga solkräm på ryggen. Jag fick lite panik och tänkte att nu kommer jag säkert bränna sönder ryggen så resten av tiden solade jag enbart framsidan och det resulterade i kanske den värsta brännan som jag har upplevt. AJ!!! Kroppen är illröd och svullen och det gör skitont! Jag vill typ bara somna och vakna imorgon. Nej, riktigt så illa är det kanske inte, men jag är stel som en pinne och tycker att allt gör ont. Det gör ont att ha på kläder, det gör ont när barnen tar på mig, vill kramas eller bäras. Det är riktigt jobbigt!

Jair har köpt en jättestor flaska med after sun som till 99% innehåller aloe vera så jag sitter och smörjer med den hela tiden. Jag hoppas det går över snabbt, att gå till stranden idag är inte ens att tänka på. Det blir en hemmadag idag!

Vi bor ju som ni vet i en favela, alltså ett ghetto här i Salvador i Brasilien. Den favelan vi bor i är liten och inte farlig som dom favelorna som man hör om i Rio de Janeiro.

Jag har bott här i favelan i sammanlagt ett år och jag upplever favelan som relativt säker. Jag skriver relativt säker för jag upplever inte att det finns någon offentlig plats som är helt säker i Brasilien. Det är mycket kriminalitet i Brasilien och det är vardagsmat med rånade turister så det gäller att vara försiktig och inte utsätta sig för några onödiga risker. Jag känner mig trygg i favelan för här vet alla vem jag är och ingen skulle nånsin råna mig här. Det är samma sak om jag går till stranden där många från favelan jobbar, då har jag ett visst ”skydd” eftersom alla från ghettot skyddar varandra.

När det gäller faror i ghettot så har jag aldrig sett några vapen, men jag vet att det är en vanlig syn så fort man närmar sig sig en favela i Rio de Janeiro. Den här favelan är inte kontrollerad av en knarkkung eller något droglangargäng, men det händer ändå skott avlossas ibland – men det är sällan. Dom gångerna som det har hänt när jag har varit här så har det varit polisen som har skjutit. Det har såklart varit väldigt obehagligt, men våld och kriminalitet finns överallt så jag känner ändå att den här favelan känns som en trygg och bra plats för oss att bo på.

Den enda mataffären i favelan

Jag tycker att favelan är lite mysig och familjär på något vis. Det känns ungefär som vi bor på en camping för alla grannar finns så nära inpå och istället för att gå och knacka på hos grannen så ropar man genom fönstret till varandra, även om avståndet är så långt att man knappt kan urskilja vem det är man ”pratar med” (läs: skriker med).

Jag tänkte jag skulle göra en house tour här sen 🙂

Lucas vill absolut inte åka hem! Detta har han gjort väldigt klart för mig och Jair. Han tycker att farmor och farfars hus är coolt och han vill hellre bo här än i Sverige. Jag blev överraskad och frågade om han inte skulle sakna mormor om vi flyttade hit, men det hade han redan tänkt ut för mormor kan ju också flytta hit 🙂 Fina Lucas!

Det är verkligen kul att se att han trivs så bra för det trodde jag faktiskt inte. När vi var hemma i Sverige så hade han redan bestämt sig för att inte säga ett ord portugisiska för det skulle nämligen ge honom halsont. Men han blev helt annorlunda när vi kom hit. Nu kan han leka i timmar med Bruna och Ian och bryr sig inte det minsta om jag och Jair är i någon annan del av huset och inte kan översätta åt honom. Ian har även snappat upp en del uttryck på svenska så dom två håller redan korta konversationer! Det trodde jag var helt omöjligt, men det är det tydligen inte, Lucas pratar svenska och Ian svarar på portugisiska 🙂

Livet här är så annorlunda från livet i Sverige! Det är svårt att föreställa sig, till och med för mig som har bott här flera gånger, men man känner det direkt när man kommer hit. Jag är en ganska strukturerad person och gillar ha kontroll och det är det första som krockar för mig. Hemma i Sverige så planerar jag alltid mina dagar, vad jag ska göra på förmiddagen och vad jag ska göra på eftermiddagen och på kvällen. Det är sällan som det händer oförutsedda saker som gör att det jag planerat inte blir av, men här är livet tvärtom. Jag vet inte hur många gånger jag har stoppat Jair för att stämma av planen för dagen för att det känns ovant ”att bara vara” för mig.

Dagarna här går fort, men man gör inte många knop per dag. Haha! Det är inte bara för att vi är på semester utan livet här är så. Det är faktiskt till och med så att resten av Brasilien brukar skämta om Bahia (där vi är) och säga att alla som lever här gör saker i slow motion. Detta är väldigt ovant för mig som vanligtvis har väldigt högt tempo, men samtidigt är det skönt för jag orkar inte när det är så här varmt. Jag fattar knappt att folk orkar jobba här överhuvudtaget, särskilt inte utomhus i gassande sol!

I favelan (ghettot) är det svårt med internet. Vi har betalat till en granne en bit bort för att få använda hennes internet men då måste jag sitta på en dedikerad plats på taket för att wifi ska räcka. Det funkar men det är långsamt vissa dagar, särskilt om kvällarna så det blir nog ingen slösurfing för min del… haha! Jag tycker man känner sig distanserad från livet hemma i Sverige när man är här. Säkert mycket eftersom jag knappt kan kolla Facebook-flödet, men hur mycket kan hända på två månader? En hel del kanske, men det mesta kan jag säkert vara utan 🙂