Jacke och jag har pratat en hel del om män vs. kvinnor här i Brasilien och jag inser att skillnaderna är mycket större än vad jag trodde. Jag är uppenbart bortskämd med en väldigt ”nytänkande” brasilianare för vi lever väldigt jämlikt, nästan lika jämlikt som ett ”nytänkande” svenskt par. Jag och Jair delar på alla arbetsuppgifter, vi delar sällan lika, men det gör inget för det blir lika i slutändan. Ett exempel är att Jair gillar mer att laga mat och jag gillar mer att städa och därför lagar Jair jämt mat och jag städar – oftast samtidigt. Jag försöker alltid göra ”nytta” under tiden som han gör ”nytta”. Det är roligare att vara klara samtidigt än att spara på uppgifterna till senare när den andra ligger och slappar på soffan.

Här i Brasilien är det dock väldigt ovanligt att en man beblandar sig med det som anses vara ”kvinnosyssla”. Idag sa jag till Jair att han MÅSTE tvätta för att imorgonkväll ska jag packa väskan för att åka till Jairs mormor och då måste allt vara rent. Vi kommer antagligen inte ha någon tvättmaskin på det nya stället som vi ska till på måndag och därför måste vi prioritera tvätten idag. När jag sa detta så brast Jacke ut i gapskratt! Hon tyckte det var extremt komiskt att jag, som är kvinna, sa till min man att han måste tvätta och att han instämde. Det är nämligen helt tvärtom i Brasilien! Jag har nog inte förstått hur konstigt folk tycker att det är att Jair tvättar och jag viker (hälften var) och jag försvarade mig direkt med att jag kommer packa alla väskor så han måste också göra något.

Jacke tycker att det är helt rätt att vi delar på arbetsuppgifterna men hon tyckte det var komiskt att se. Hon sa att hon aldrig sätt en pappa som tar hand om sina barn som Jair gör. Jair duschar dom, borstar och sätter upp håret, lagar mat och lägger dom för att sova. Jag gör också vissa av dom här sakerna vissa dagar, men eftersom jag jobbar om dagarna och Jair är pappaledig så gör jag inte allt detta varje dag. Jacke sa att jag är som en brasiliansk man fast med några kvinnosysslor. Jag tar nämligen hand om bilen, räkningarna och jobbar och det är typiskt manligt, men sen tar jag även hand om barnen, viker tvätt, diskar och städar. Jair jobbar mycket tvättar, lagar mat, dammsuger och nattar barn. Jag gillar hur vi lever och trivs med det även om jag har haft det tungt i vissa perioder. Men jag har också haft mina downs och då har Jair gjort merparten av jobbet.

Nu när jag har hört vad Jackes upplevelse är av fördelningen mellan män och kvinnor så kan jag inte låta bli att tänka att jag måste haft väldigt tur med mitt val av man. Jair har gjort dom ”kvinnliga” sysslorna från början och aldrig ansett att det varit något konstigt med det. Och för mig har det alltid varit självklart att mannen ska göra lika mycket hemma som kvinnan så vårt förhållande hade förmodligen spruckit om vi inte var lika på den fronten.

Igår var jag och Jair på en riktigt chic sushi-restaurang! En av dom allra dyraste i Salvador, men det var det värt för det var ju vår 8-årsdag och dessutom så får man äta hur mycket man vill på den här restaurangen för ett fast pris 🙂 Vi beställde in tallrik efter tallrik med sushi i alla dess former, det var allt ifrån sashimi till kreativa bitar med ris. En av mina favvosaker på sushirestaurangerna i Brasilien är den japanska svampen. Så himla gott! Det får mig att vilja åka tillbaka och äta mer idag igen! Haha! När man äter buffé på det här viset som vi åt, alltså beställer in tallrik efter tallrik utan att betala något extra så kallas det Rodizio. Jag tror det betyder ”rullande” eller liknande men är inte säker.

I Brasilien finns det inte bara Rodizio de sushi utan det finns också för pizza, räkor m.m. Churrascaria fungerar på samma sätt, då hämtar man lite mat via buffé och sedan kommer köttet till bordet via servitörer. Servitörerna fortsätter komma ända tills du markerar genom en snurra eller ett kort på bordet att du är mätt.

Jag tycker brassarna är väldigt duktiga på sushi. Jag vågar nog mig på att säga att brassarna är snäppet vassare på sushi än vad svenskarna är. Jag har varit på några otroligt fina sushirestauranger i Brasilien, bland annat en där det såg ut som man satt på en kudde på golvet men det var som tur var ett stort hålutrymme under bordet som man skulle ha sina ben 🙂 Haha! Dom allra häftigaste sushi-bitarna som jag har provat här i Brasilien var en bit doppad i Baileys och en annan som servitören satte eld på, så himla coolt!

Idag har jag och Jair varit tillsammans i 8 år! Det känns helt galet länge och jag kan inte ens fattat att vi har gjort allt som vi har gjort under dessa åren! Vi har upplevt så mycket tillsammans, fått två fina barn, rest och skaffat hus. Nu väntar nya äventyr och jag är så taggad på allt som förhoppningsvis kommer hända under 2018 🙂

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

2017

Och här är vi idag!

2018

Jag kan inte fatta att min långa ”ledighet” snart är slut! Jag har haft så himla kul med barnen och jag har verkligen känt mig så sjukt lycklig. Det känns sorgligt att lämna bort min lilla loppa till förskolan, men nu behöver jag jobba lite så att jag inte glömmer bort hur det är att vara ingenjör. Det kanske till och med är bra för mig att vara iväg lite så att jag uppskattar tiden med barnen ännu mer eller…? Nja, det där tror jag inte ens på själv så jag vet inte riktigt vem jag försöker lura. Haha! Det känns faktiskt inte ett skvatt bra att vara utan barnen. Jag vill vara med dom, helst av allt – HELA tiden! Om jag hade vunnit x antal miljoner så hade jag ägnat hela mitt liv till barnen och slutat jobba helt, men, men… nu har jag inga miljoner på kontot så det är ingen idé att drömma om det.

Jag har en mening som etsat sig fast i mitt huvud. Det var en mamma som lämnade en kommentar här på bloggen för ett bra tag sen och skrev ”det är inte alltid roligt för oss heller”. Kommentaren syftade på att det inte alltid är roligt för oss mammor att ta hand om våra barn så papporna kan gott göra det icke-roliga jobbet också – alltså att ta hand om barnen. Detta är inget jag känner igen mig i alls! Det finns säkert dom som gör det, men jag gör verkligen inte det. Visst kan vissa dagar vara jobbiga, men det finns inte en enda jobbig dag som jag hade velat byta bort. Jag är nöjd med alla dagar jag har haft med barnen, även dom jobbiga. På dom jobbiga dagarna har jag utmanat mig själv att försöka hitta en lösning för att bryta mönstret. Jag har övat mig på konflikthantering, på mitt sätt att prata och lyssna på mina barn. Jag har medvetet gjort detta och även om jag har varit skittrött vissa dagar så har det inte funnits några dagar som jag har velat byta bort. Jag har kanske klagat, men om någon hade frågat mig om jag hade velat byta liv med Jair dom dagarna så hade jag sagt nej. Jag vill helst av allt vara med barnen enda tills dom inte vill vara med mig längre 😉 Hoppas det dröjer tills dess!

Jag ska inte klaga allt för mycket. Jag känner mig faktiskt taggad på att jobba igen. Jag har faktiskt längtat lite efter ingenjörsuppgifterna, få göra mig iordning på morgonen och träffa nya kollegor. Jag känner mig redo att jobba även om jag slits mellan mina mammakänslor. Jag tycker Isadora är för liten för att gå på förskola men jag ser att Lucas faktiskt uppskattar att leka med kompisarna där. Jaja, det är kanske bäst att inte fundera allt för mycket, då kanske jag blir sentimental och bölar istället. Tur att det är Jair som kommer sköta inskolningen. Själv börjar jag jobbet den 1:a mars…

Jag har inte alltid älskat morgnar, men sen jag fick barn så har jag börjat tycka bättre om morgnar än tidigare. Jag vet inte riktigt varför, men jag tror det var när jag blev mammaledig med Lucas och jag visste att jag inte längre behövde skynda mig iväg varje morgon. Jag kunde äta frukost i lugn och ro och jag kunde äta ganska mycket om jag ville. Det blev dock skillnad när jag fick Isadora för då skulle vi ju iväg till förskolan tre dagar i veckan och den där lugna morgonen försvann, men jag fortsatte ändå gilla morgnar.

Nu älskar jag morgnarna igen 🙂 Varje morgon går jag och Isadora upp (Isadora vaknar först) och min älskade vän gör omelett till henne och mig och vi sitter länge och pratar innan Lucas vaknar och tillsist Jair. Jag önskar att den här tiden aldrig kommer att ta slut, men nu är det bara 2 veckor kvar på vår semester! Det har gått så sjukt fort! Snart är vi tillbaka i vardagen igen och jag ska faktiskt tillbaka till mitt gamla ingenjörsjobb igen! Det känns lite vemodigt, men det blir 50-75% arbete så det är ändå okej 🙂

Idag är planen att gå till stranden, det var ett tag sen nu 🙂 Nästa vecka kommer vi bo precis intill stranden i en hel vecka så det blir mer strand då 🙂

Åh herregud vad jag är trött! Idag har jag och Jacke varit på äventyr igen. Det känns som att vi har promenerat ett helt varv runt jordklotet men riktigt så illa är det inte. Haha! Men vi promenerade till shoppinggatan Avenida Sete och sen gick vi vidare mot Pelourinho. Jacke promenerar så snabbt så det hela gick på ett litet kick, men nu är jag typ helt död! Haha!

I Pelourinho tog vi några bilder på en bahiana med massa Bonfim-band och så visade Jacke mig ett monument som föreställer ett kors som har ramlat.

Efter det gick vi vidare mot den jättelika hissen för att ta oss ner till Mercado Modelo som är precis framför havet.

I Mercado Modelo shoppade vi loss rejält och köpte alla souvenirer och annat som vi ska ta med till Sverige om två veckor. Det var fullt med folk i Mercado Modelo och ju längre in man kom ju billigare blev det. Jag tycker inget som vi köpte var speciellt dyrt men jag vet att allt är lite dyrare när jag är med.

Vi hade många påsar att släpa hem när shoppingen var klar. Det blev två klänningar till Isadora, ett linne till Lucas, ett linne till mig, några bahianaprynadsgrejer, en vackert slipad stengroda, två små gitarrer, chilicashew, en tavla och några bonfim-band 🙂 Jag ska berätta historien om bonfim-banden i ett annat inlägg 🙂

När vi kom tillbaka till lägenheten så var hela gänget i poolen och badade. Jag var trött och hade ingen lust att hoppa i poolen men…

… Jacke hoppade glatt i poolen med kläderna på! Haha! Herregud vad jag älskar den här tokiga vännen jag har!

Lucas var ivrig på att visa mig att han har lärt sig att flyta i vattnet! Visserligen så är ansiktet fortfarande under vatten men ni skulle se hur duktig han är i vattnet! Han kan till och med göra volter och stå på händer i poolen!

Isadora visade också glatt upp hur hon flöt runt själv i poolen 🙂 På bilden går Jairs systerson runt med Isadora i poolen. Han tycker det är jättemysigt att flyta runt 🙂

Barnen blev jätteglada för alla sakerna som jag köpte, särskilt gitarrerna. Det är kul för barnen är verkligen tacksamma för varenda liten grej och sakerna som Lucas gillar mest är oftast simpla grejer som knappt kostar något.

Ingen av dom hade tid att titta på kameran och se glada ut, men det behöver man inte när man har fått en kul grej. Det är bara mamma som försöker fånga allt på bild haha!

Idag var en riktigt bra dag, men herregud så trött man är nu! Jag tror jag ska vila lite och blogga mer imorgon! 🙂

Idag äter vi krabba igen! Vi passar på för nästa vecka är vår sista vecka här i lägenheten, efter detta åker vi till en av Brasilien bästa surfstränder och då kanske vi inte har nån sån stor kastrull som man kan koka krabbor i. Men det går att äta krabba på restaurangerna där, fast då blir det dyrt om vi ska äta så många som vi gör nu haha!

När man äter krabba här i Brasilien så får man en skärbräda och en klubba att slå på krabban med. I början när jag hamrade på krabbans klor så var det helt omöjligt att krossa klorna, men efter ett tag lärde jag mig tekniken. Det behövs alltså inte bara kraft utan även teknik haha!! Men folk brukar ändå skoja och säga ”nu börjar kriget” när jag börjar slå på krabban! Haha!