Här kommer fortsättningen på svar på alla frågor jag har fått 🙂 Detta inlägget kommer vara svar på frågor som handlar om mig och Victor.

Vad var det med Victor som du direkt kände att han är den rätta? Var det en bara en känsla du hade eller var det något han sa eller gjorde? 🙂
Svar: Jag fick en speciell känsla för honom redan första kvällen när vi började skriva på Tinder. Jag hade ganska många konversationer igång på Tinder men kände inget speciellt för dom andra killarna, men när jag började prata med Victor på Tinder så var det som att resten av världen stannade. Jag skrev aldrig med någon av dom andra killarna igen. Den kvällen skulle jag egentligen packa min väska och lägga mig tidigt eftersom jag hade bokat ett tåg till Stockholm snortidigt på morgonen dagen efter. Timmarna gick och jag satt bara på golvet bredvid min väska och skrev med Victor. Vi fick en djupare kontakt än vad jag nånsin fått med någon annan genom att bara skriva med varandra. Vi båda öppnade oss och det kändes som jag kunde läsa Victor som en bok och förstå vem han var. Det var väldigt speciellt. Den här speciella kontakten har genomsyrat hela vårt förhållande, jag tror att det är så här man känner när man träffar en själsfrände 🙂 Det jag känner för Victor är inte bara att jag älskar honom, jag känner även att han är min allra bästa vän. Det är ett privilegium att få leva tillsammans med den som både är ens största kärlek och bästa vän. Jag har aldrig känt så förut.  ♥

Vilken uppskattar älskar du mest hos Victor och vilken egenskap uppskattar han mest hos dig?
Emmas svar: Victor är väldigt snäll och omtänksam. Han bryr sig om alla andra i första hand och det tycker jag är en fantastiskt fin egenskap.
Victors svar: Det kanske inte direkt är en egenskap, men umgänget med Emma uppskattar jag väldigt mycket.

Vad är ditt och Victors bästa minne ihop hittills?
Svar: När Victor tog mig med ögonbindel till Mallorca! Det var det mest romantiska jag nånsin varit med om. Det kändes som att mitt liv var en film när han körde runt med mig i nercabbad bil och visade alla guldkorn på Mallorca och tillsist friade till mig ♥ Jag kommer aldrig nånsin glömma den natten!

Tror du på ödet? Med tanke på att ditt liv vände så snabbt? I min religion, Islam säger man att något dåligt händer men det är egentligen bra för dig då en ny dörr öppnas, som egentligen är bättre 🙂
Svar: Ja, jag tror på ödet och har gjort det sedan tonåren. Det har tröstat mig mycket i svåra situationer och hjälpt mig när livet känts hopplöst. När jag blev lämnad kändes allt becksvart, men bara ett kort tag, för jag kunde ganska snabbt börja se att jag kunde få något annat för mig och barnen. Det kändes som en ny chans och ju mer tiden gick, ju mer säker blev jag på att nya möjligheter väntade runt hörnet. Det enda jag fortfarande tyckte var jobbigt var att jag inte visste när den nya dörren skulle öppnas, det kan ju ta tid innan man verkligen känner att det börjar vända 🙂

Vad var Victors första tanke när du sa att du bloggade?
Svar: Åhhh, det var på vår första dejt! Jag hade undvikit att skriva vad jag hette i efternamn eftersom jag inte ville att han skulle googla och hitta till min blogg innan jag hade berättat själv. Jag minns att jag försade mig med mitt efternamn och efter det så tänkte jag att jag måste säga att jag bloggar. Det blir ju jobbigt om han läser massa om mig utan att jag vet om det. Jag berättade att jag förutom mitt jobb som projektledare även driver ett eget företag som verkligen är min stora dröm och så förklarade jag att jag håller på med sociala medier blogg, instagram och lite youtube. Jag trodde han skulle backa när jag började prata om detta eftersom jag visste att Victor inte fanns på sociala medier och att han var i princip ogooglebar (ja, jag letade upp honom på LinkedIn – haha!). Men han lyssnade intresserat och frågade efter att jag hade förklarade att min dröm är att leva på bloggen: ”Vad krävs för att du ska kunna göra det?” Det var magiskt! Jag förstod där och då att HAN ville hjälpa MIG att uppfylla MIN dröm!

Igår när jag hade frågestund på bloggen och på instagram fick jag ganska många frågor om barnen och deras pappa. Jag samlade alla frågor och delade upp det till flera inlägg. Imorgon kommer fler svar på frågor 🙂

Hur ofta träffar barnen sin pappa J?
Svar: Dom träffade honom varje söndag-tisdag men nu har vi precis ändrat till varannan helg pga J förhoppningsvis får ett nytt jobb snart, i så fall kommer han börja jobba dagtid.

Varför träffar barnen inte sin pappa mer? Pratar han svenska?
Svar: För att han ska börja jobba dagtid och vi vill inte ge bort alla helger med barnen eftersom vi också jobbar dag. Det var J själv som föreslog varannan helg. Ja, han pratar svenska.

Har J gift sig?
Svar: Ja, förrförra veckan. Hans nya är jättefin med barnen så det känns värdigt bra för oss ♥

Varför har ni inte barnen varannan vecka? Det hade varit mest rättvist.
Svar: Det är många anledningar, bl.a. pga Js jobb, men också pga att dom bor i en tvåa och barnen sover sämre och kortare tid när dom är där. Det märks framför allt på Isadora, men det känns särskilt viktigt att Lucas som går i skolan sover bra på nätterna.

Hur skulle du ställa dig till att Jair tar med barnen med sig till hemlandet i flera veckor?
Svar: Jag och Victor har redan bestämt att vi kommer åka med till Brasilien när det blir aktuellt att barnen ska hälsa på släkten där. Det hände lite grejer där sist som var långt ifrån okej och därför får det bli på det viset.

Jag fick en fråga i min frågestund på instagram som nästan krävde ett eget inlägg kände jag 🙂 Jag tänkte att det även vore intressant att höra vad ni tänker om det här med att semestra utan alla barnen när man lever i en bonusfamilj 🙂 Här kommer frågan:

Hur resonerar ni kring semester i er familj när alla barn inte är hos er? Tycker ni att det är fel att göra saker med ett gemensamt barn medan dom andra är hos den andra föräldern? Vi brukar få kritik av min mans före detta angående det. Hon tycker att man ska göra saker endast med alla sina barn. Vi gör både och, det känns orättvist att få sån kritik eftersom vi känner att vi är i behov av ”egentid” tillsammans med vårt gemensamma barn. Gör jag fel?

Svar: Vilken svår fråga! Jag tycker absolut att man ska kunna göra saker själva med det gemensamma barnet om det andra barnet ändå är hos sin andra förälder. Jag ser inga konstigheter i det alls, däremot om man systematisk gör alla roliga saker när det andra barnen inte är med, då känns det fel, men du skriver ju att ni gör både och. Ska ni bara sitta hemma och ha tråkigt när ni inte har alla barn hemma då eller? Knäppt resonemang av din mans ex tycker jag! Hur känner ditt mans barn kring detta? Har ni frågat honom/henne? Jag är ju själv skilsmässobarn (mina föräldrar skiljde sig när jag var 14 år) och upplevde att det var lite jobbigt i tonåren när jag saknade att göra saker med min pappa på semestern. Om jag hade varit yngre när pappa fick barn igen så hade jag antagligen tyckt att det var jättejobbigt om jag inte fick hänga med på semester. Men jag var redan vuxen när pappa fick barn igen så då brydde jag mig inte, jag ville ändå göra mina egna resor 🙂

Vad det gäller mig och Victor så kommer vi nog ta med alla barn eller inget barn på dom flesta semestrar tror jag. Vi har ju Isadora och Lucas nästan hela tiden så det blir inte mycket egentid ändå 🙂 Däremot tror jag att vi kommer åka på weekends med vårt gemensamma barn när vi har en helg själva, särskilt när bebisen är liten för då kommer vi vilja göra ”vuxengrejer” som Lucas och Isadora ändå inte skulle uppskatta så mycket.

Hur gör ni andra som lever i bonusfamiljer? Semestrar ni endast när alla barn är hemma eller åker ni iväg enbart med det gemensamma barnet också? Skriv gärna hur upplägget angående barnen, har ni dom varannan vecka, nästan hela tiden osv när ni svarar 🙂

Hur känns det att börja ett liv med någon som redan har familj?

Tack vare både Emmas och barnens mottagande, som varit helt fantastiskt, har jag inte känt mig något annat än välkommen i familjen. Det känns helt enkelt som att jag hittat hem, och att det aldrig varit meningen att jag skall vara någon annanstans. Även om jag aldrig vare sig vill eller kommer ersätta barnens biologiska pappa, så ger jag dem lika mycket som jag kommer att ge mina och Emmas gemensamma barn när de väl blir ytterligare en bonus till familjen. Med betoning på bonusfamilj så lever jag minst sagt min dröm varje dag tillsammans med Emma och barnen, och vi både njuter av att leva i nuet och se fram emot att förverkliga våra gemensamma drömmar tillsammans; skaffa fler barn, större hus, resa och skapa vår verklighet – bland annat.

Tycker jag att det svårt att ta på mig en auktoritär vuxenroll?

För mig är det viktigt att barnen dikterar villkoren i vår relation, så att det blir naturligt för dem och de inte känner något tvång. Därför finns det mer utrymme för en biologisk förälder att vara auktoritär, då det finns en naturlig tillit där som dels tar väldigt lång tid att etablera, och dels inte heller är en självklarhet, som bonusförälder. Till exempel har jag inte samma utrymme som Emma vad gäller att säga ifrån, utan behöver vara mer pedagogisk och/eller tålmodig (“vänlig men bestämd”) för att inte äventyra min och barnens relation och då inte minst långsiktigt. På vilket sätt det är lämpligt för mig att vara auktoritär beror därför till stor del på situationen och det handlar om att finnas där på det sätt jag behövs, både för Emma och barnen, i stunden.

Varför har jag inte barn sedan tidigare?

Det har alltid varit min dröm att bilda familj, men också viktigt för mig att göra det med rätt person. Nu när jag äntligen hittat min själsfrände i Emma, som jag vill dela resten av livet tillsammans med, där barn är en självklar pusselbit, känner jag att vi kan ge rätt förutsättningar för våra barn. Eftersom det för mig är väldigt viktigt att kunna ge barn en trygg och stabil tillvaro, och ge dem de bästa förutsättningarna innan de går ut i livet på egen hand som vuxna, så tror jag också att det är en förutsättning för att kunna ge barnen just det.

Tack för alla era frågor hittills, det är jätteroligt att ni är så nyfikna! Vad tycker ni att mitt nästa inlägg skall handla om?

Utöver att ni läsare varit nyfikna på vem den där Victor egentligen är så har ni, med all rätt, också undrat hur det faktiskt gick till när Emma och jag träffades och vad det var jag föll för. Därför tänkte jag nu dela med mig av ett andra inlägg med svar på de frågor ni ställde för ett tag sedan.

Hur träffades jag och Emma?

Emma och jag lyckades, som tur är, hitta varandra i höstacken på Tinder och efter att vi inte kunnat slita oss från att skriva till varandra dag och natt gick vi på vår första date efter några dagar. Efter det sågs vi på date så ofta vi bara kunde med tanke på att Emma har barnen på heltid, och insåg snabbt att vi inte heller kunde slita oss från varandra i verkligheten. Sedan dess har jag fått äran att njuta av hennes sällskap varje dag, och jag älskar både henne och vårt liv tillsammans mer och mer för varje dag som går.

Vad föll jag för hos Emma?

Det som träffade mig rakt i hjärtat ? från allra första början var Emmas utstrålning och energi som är något helt unikt, och som bokstavligt talat tar mig på sängen varje dag. Något annat som fascinerar mig med Emma är hur stark hon är som person och vilken fantastiskt fin medmänniska hon är, som både i vått och torrt står upp för det hon tror på, lever efter sunda värderingar och principer, och inte minst med en självständighet och kämpaglöd som saknar motstycke. Jag brukar också påminna henne om att hon är världens bästa mamma, och jag skall inte sticka under stol med att hon är vackraste personen jag vet. Det finns helt enkelt ingen som är mer lyckligt lottad än mig, och jag är oerhört stolt över att få vara den som står vid hennes sida och får dela livet med henne.

För en månad sedan skrev Emma om att hon fått frågor från er läsare om jag var intresserad av att vara med här på bloggen. Som ni ju redan vet är svaret ja, och nu har jag äntligen fått tummen ur för att författa mitt första inlägg genom att svara på era frågor. Faktum är att vi har planer på flera gemensamma projekt, något som jag och vi ser fram emot väldigt mycket. Vårt första projekt är att starta en YouTube-kanal, och det enda vi inte lyckats klura ut ännu är vad den skall heta. Har ni förslag så vill vi mer än gärna höra dem!

Hur gammal är jag?
Jag och Emma är nästintill jämngamla, och det skiljer bara knappt tre månader då hon är född i juli och jag i oktober. När Emma säger att hon är äldst, och därför klokast, brukar jag kontra med att jag alltid kommer vara ung och fräsch.

Vart kommer jag ifrån?
Jag är född och uppvuxen i Göteborg, och har bott här i hela mitt liv med undantag för ett par perioder då jag jobbat utomlands. Min pappa växte faktiskt upp i samma område där vi bor nu, och min farmor inte långt härifrån, så jag har verkligen mina rötter i närheten.

Hur ser min familj ut?
Som Emma nämnt tidigare har jag, likt henne, en mindre familj. Min biologiska pappa gick bort i cancer när jag var sex år, och jag växte upp tillsammans med min mamma, bonuspappa och halvsyster som är tre år äldre än mig. Min mamma och bonuspappa bor sedan ett par år i Spanien, medan min syster bor kvar i Göteborg med sin familj.

Vad jobbar jag med?
När jag var liten drömde jag om att, som min pappa, jobba med reklam. Istället blev det mitt intresse för teknik som gjorde att jag började jobba inom IT direkt efter gymnasiet. Jag jobbade under flera år som teknisk projektledare och vad som kallas IT-arkitekt, fram tills för ett par år sedan då jag kom lite närmare min pojkdröm och jobbar nu med att utveckla digitala säljkanaler inom fordonsindustrin vilket jag tycker är jättespännande.

Vad tycker jag om att göra på fritiden?
Jag älskar att resa, särskilt till sol och värme men har också åkt mycket skidor när jag växte upp. Emma älskar ju också att resa och vi har redan planerat in några, t.ex. Cypern och Spanien nu i sommar samtidigt som vi redan nu drömmer oss bort till nästa resmål. Till vardags tycker jag om att ta en löprunda, styrketräna och lyxa till vardagen med en god middag (läs chark) eller spa tillsammans med Emma när vi får chansen.

Idag blev en lång arbetsdag, klockan var närmare sex när jag slutade jobbet. Det är en viktig vecka på jobbet denna veckan för snart är det gate-öppning. Det innebär att ett av dom projekten jag jobbar i kommer gå igenom gaten (=”porten” på svenska) till nästa projektfas om projektet har uppnått rätt mognadsgrad, så detta håller jag på och förbereder. Googla på ”Gate Project Management” om ni vill veta mer om den här typen av projektstyrning.

Nu har jag jobbat på mitt nya jobb i en månad så nu känner jag mig redo att förklara vad det är jag gör på jobbet 🙂

Vad jobbar jag med?

Jag jobbar som Project Assurance Manager (PAM) även kallat Vice Chief Project Manager. Min roll innebär att jag arbetar tätt intill Chief Project Manager (CPM) som är den person som leder hela projektet på den högsta nivån. Under CPM finns projektledare från alla viktiga funktioner som projektet behöver t.ex. produktutveckling, inköp, eftermarknad, kvalitet etc. Det jag gör som PAM är att jag arbetar i stora projekt där CPM behöver stöd. Det är jag som säkrar upp projektet, jag har hand om riskhantering, ansvarar för tidplaner och håller koll på att alla delar i projektet utförs. Jag gör en del av det jobbet som en CPM i vanliga fall gör, men i stora projekt räcker inte en CPM utan då behövs även en PAM. Jag tycker mitt jobb är skitkul! Det är helt klart det roligaste uppdraget jag har haft under hela min ingenjörskarriär och jag skulle faktiskt vilja påstå att det knappt känns att jag jobbar när jag är på jobbet. Jag är verkligen supernöjd med det här uppdraget!

Förresten, spana in min nya kaffekopp (annonslänk) som jag köpte igår! Jag kände att nu när jag har nytt jobb så förtjänar jag en ny kaffekopp att ha på jobbet. Haha! Skämt åsido så berodde det faktiskt på tre saker 1) Jag vill spara på miljön så därför vill jag inte dricka ur engångsmuggar 2) Jag vill helst ha en kopp med lock på så jag slipper spilla när jag går mellan olika möten. 3) Jag ville få plats med två koppar kaffe istället för 1,5 kopp som det fick plats i engångsmuggarna. Denna koppen är perfekt! Snygg, smart, rymlig och fantastisk god att dricka ur 🙂

Det har varit en otroligt intressant och händelserik dag på VTI och jag är väldigt tacksam över att jag fick följa med Axkid på detta. Jag har lärt mig så himla mycket och jag har massor att berätta för er! Jag har även skaffat fram svar på frågorna ni skickade så här kommer svaren 🙂

Jag har sett krockfilmer där man kan se skillnaden mellan framåtvänt och bakåtvänt åkande. Men det vore intressant med siffror på tex hur stor skillnaden blir i kraften på dockans nacke. Och gärna då med den största testdockan som ryms bakåtvänt.

Svar: Detta var även jag väldigt nyfiken på! Jag kommer återkomma med en bild på detta så snart bilderna som togs under dagen är godkända 🙂

Jag undrar om testdockan som används för 36-kilosgodkännande är för stor för att få plats i Axkids stolar. Annars, vad blir resultaten för krocktest med den dockan, och då tänker jag i första hand jämför med framåtvänt åkande, vad gäller påfrestning på nacken osv. För jag antar att gränserna ser olika ut för framåtvänt och bakåtvänt?

Svar: Ja, tyvärr är den för stor. 36-kilos dockan är 135 cm lång och Minikid går upp till ungefär 125 cm.

Det vore också intressant med krocktester när testdockan har vinterkläder på sig (både framåtvänt och bakåtvänt) eftersom det ibland diskuteras hur stor betydelse det egentligen har när man åker bakåtvänt.

Svar: Jag kommer skriva ett inlägg om det men för att svara kort så tar VTI höjd för att testdockorna har vinterkläder på sig när dom testar. Jag kommer visa detta med bilder.

Ett krocktest med en felaktigt/för löst fastsatt bilbarnstol hade också varit riktigt intressant att se.

Svar: Det var en intressant idé! Jag vet inte om krocktestinstitutet har gjort det redan, men testerna som görs på institutet är väldigt dyra. VTI berättade att ibland när dom testar prototypstolar för olika bilbarnstolstillverkare så går både testdockor och sensorer sönder.

Jag önskar att man skulle utveckla en bakåtvänd stol som smidigt kan tas med på resa. Dvs helst kunna vikas ihop och tas med som handbagage på flyg… Eller åtminstone vara relativt lätt och kunna packas i en tillhörande väska som man tryggt kan checka in stolen i. Och gärna kunna sättas på ett barnvagnschassi, så att stolen kan dubbeljobba som vagn på resan/flygplatsen. Självklart måste den vara lätt att montera också, i alla typer av bilar…

Svar: Jag har framför detta! Jag önskar själv en sådan bilbarnstol 🙂

Jag fundera på den framåtvända stolen, hur viktigt är det att det är en stol med sidoskydd osv? Eller är det viktigaste att bältet hamnar tillräckligt långt ner från magen? Fungerar det med bilkudde (iaf kortare sträckor) om barnet är ca 130 cm/drygt 30kg/7år?

Svar: När du skriver framåtvända bilbarnstolar antar jag att du menar bältesstol. Du får fråga igen om jag har fattat din fråga fel. Ja, det viktigaste är att bältet sitter tillräckligt långt ner från magen. Det ska sitta precis under höftbenet men det är också viktigt att bälteskudden har en bältesledare så att det hamnar rätt över axeln. Fördelen med en bältesstol är att barnet alltid sitter rätt i stolen även när det somnar eftersom det har sidokuddarna på nackstödet. När barnet sitter på en kudde är risken att det börjar luta sig mot fönstret istället och då kommer bältet inte rätt över axeln.

Hur lång (även vikt) kan man vara i de framåtvända stolarna?

Svar: Axkids bältesstol är testad och godkänd upp till 36 kg och det går att använda den tills barnet är ca 150 cm lång (så länge bältet sitter bra på barnet).

Skadas materialet lika lätt i de framåtvända också så man inte bör köpa begagnat då man inte alltid ser en krockskada på utsidan på en stol?

Svar: Axkid rekommenderar aldrig att köpa begagnat, även när det gäller bältesstolarna, just för att man aldrig kan veta om dom varit med om en krock. Dessutom hanteras ofta bältesstolarna tuffare eftersom man tar in och ut dom ur bilen mer än vad man gör med en vanlig bilbarnstol, detta gör att bältesstolarna slits mer.