• Återbesök på BB-mottagningen

    Idag har William varit på återbesök på BB-mottagningen eftersom vi valde att åka hem från förlossningen samma dag som han föddes. Det blev bara jag och William på besöket eftersom pappor inte får vara med pga corona-restriktioner. Vi fick träffa en läkare som undersökte William noggrant och så fick han göra hörseltest. Allt såg jättebra ut med William så han fick godkänt av läkaren 🙂 Det enda är att han har lite gulsot, men det var inte mer än att det kommer försvinna om han får vara i dagsljus samt amma för då kommer han kissa ut det. Jag tycker det låter så lustigt att han kommer ”kissa ut gulsoten” för det känns ju som något som sitter i huden och inte i kisset..! Han är ju brun i hyn och gul i ögonvitorna. Men det är tydligen så det fungerar med gulsot.

    På BB-mottagningen togs en ny vikt och han hade faktiskt inte gått ner alls mycket i vikt 🙂 Bara 165 gram eftersom han vägde 3915 när han föddes 🙂

    Det sista vi gjorde under besöket var att William fick göra ett PKU-test som är ett litet blodprov, hans allra första blodprov. Provet togs från handen under tiden som jag ammade, så jobbigt! Det känns så hemskt att man liksom lurar dom när dom har det som bäst och ligger tryggt och ammar vid bröstet och då sticker man dom… men det gick bra. Han började först skrika lite och var på väg att släppa bröstet, men sen bestämde han sig för att suga ännu mer för att ”trösta sig”. Tyvärr gick inte första sticket så barnmorskan var tvungen att sticka en gång till, men då rörde han inte en min. Lilla älsklingen, så duktig!

  • Äntligen är HAN här!

    Hallå från bebisbubblan! I lördags 15.42 föddes han, vår lille William som vi har väntat så ivrigt på! Han gjorde vår väntan extra lång genom att stanna 12 dagar extra i magen och fick tillslut vräkas på sjukhuset. Men vi var precis lika glada ändå, för det blev verkligen en drömförlossning! Jag gråter när jag tänker på hur roligt vi hade, hur vi tränade på bröllopsvalsen och hur vi nästan skrattade ihjäl oss av lustgasen. Jag och Victor är så mycket mer än bara ett kärlekspar, vi är även bästa vänner och att få dela denna upplevelsen med den som gör mig lyckligast i världen är större än vad jag kan beskriva i ord.

    Här kommer en bild på oss tre när William bara var minuter gammal

    Vi kommer dela med oss av vår förlossningsberättelse så småningom men just nu njuter vi av vår lilla bebisbubbla 🙂

    Ett stort tack till Anna på @barnmorskegruppen som inte bara var vår barnmorska under hela graviditeten utan även under hela förlossningen. Snacka om trygg förlossning! ❤️

  • Någon har visst inte gjort sina knipövningar…

    Jag är inte direkt klassens bästa på att göra knipövningar, men jag trodde nog att bäckenbotten var i hyfsad form i alla fall… Eller nej… det trodde jag inte alls, men jag lever i nån slags förnekelse om att jag inte har något problem. Jag har visst problem! Jag måste inse det nu och ta mig i kragen. Jag måste kniiiiiiiipa, jag måste knipa jättemycket! Jag har vetat länge att jag inte kan hoppa studsmatta utan att läcka och att jag inte kan springa heller (men det gillar jag ändå inte). Men nu det sista så har jag märkt att jag inte alltid kan stå upp på spinningscykeln och idag märkte jag att cardio walking inte längre är något för mig… 🙁 Jag fick sakta ner massor och koncentrera mig på att knipa genom hela passet, det hade aldrig gått annars. Hur lät jag det gå så långt? Och hur kunde det bli såpass mycket sämre så här lång tid efter förlossningen?

    Antagligen för att jag inte kniper regelbundet… Förresten, vet ni vad jag gör nu? Jag kniper för kung och fosterland! Jag kniper för att kompensera för att jag inte har knipit en enda gång på 3 veckor och sista gången innan dess var säkert flera månader sen. Och vet ni vad ni ska göra nu? Ni ska knipa! Knip, knip och knip, ända tills ni läst färdigt det här inlägget. Det är så himla viktigt att knipa, men ändå slarvar vi! Varför gör vi så? Vi tar hand om massor av saker på våra kroppar, men vi skiter i bäckenbotten och den är ju den enklaste grejen i världen att träna. Man kan ju träna när som helst och var som helst!

    Klockren bild av Hej Hej Vardag

    Hur mycket ska man knipa per dag?

    Visst ni att man ska knipa 5 – 20 minuter per dag för att förebygga inkontinensproblem? Även män ska knipa för även men kan få framfall! Min favoritbarnmorska, som jag skrev om när jag var gravid med Isadora, påminde mig ofta om det, men ändå lyssnade jag inte. Jag skäms verkligen men nu börjar jag förstå allvaret med mitt slarv, så nu är det skärpning! Hennes tips var att knipa EFTER varje gång som man har kissat, men hon påpekade också att man ALDRIG ska knipa under tiden man kissar eftersom det kan störa den reflexmässiga tömningen av urinblåsan. Om man är osäker på om man har hittat rätt muskel så kan man knipa nån enstaka gång när man kissar för att se om man kan stoppa urinstrålen. Om man lyckas med det så har man hittat rätt muskel.

    Om man sitter kvar på toaletten och kniper en stund efter varje gång man har kissat så har bäckenbotten fått en bra kvot med träning. Detta rekommenderas till alla oavsett om man har problem med inkontinens eller framfall. Jag ska definitivt göra min hemläxa nu.

    Hur man ska knipa beror lite på vad man vill åstadkomma. Jag har bara knipit snabba och korta knip, men det är helt fel om man vill slippa urinläckage. Läs här för att se hur du ska knipa för att träna din bäckenbotten.

    Fördelar med att knipa

    Det finns fler fördelar med att knipa än att slippa kissa i brallan! Japp, det kommer bara bra saker av att knipa faktiskt 🙂 Bl.a. återhämtar man sig snabbare efter förlossningen, minskar risken för framfall, skönare sex och man får lättare och starkare orgasmer. Det där sista lät bra va?!

    Är ni duktiga på att göra era knipövningar? Om inte, känner ni er lite mer inspirerade och peppade på att göra dom efter detta inlägget?

  • Ont vid sex efter förlossningen

    Jag har precis svarat på ett mail från en tjej som har ont vid sex efter förlossningen. Hon verkar ha råkat ut för samma förlossningsskada som jag råkade ut för när jag födde Lucas. Ni kan läsa mer om detta i min kategori FörlossningsskadaJag svarar på mail som detta ganska så ofta och varje gång blir jag lika besviken för varje gång som jag får ett mail så betyder det att vården har totalt misslyckats! Hur kan det vara så? Varför kan inte vi nyblivna mammor få korrekt information och hjälp innan vi lämnas till vårt eget öde?? Jag fattar inte det?!

    Mammorna skrivs ut på efterkontrollen även om dom uttryckligen säger att dom fortfarande har ont i underlivet, inte vågar eller ens kan ha sex. Jag kan inte förstå detta? Och om man nu måste skriva ut för att det ska se bra ut på något papper, varför i hela friden kan man inte ge den stackars mamman information så att hon kan ta hjälp om hon behöver?

    När Lucas föddes så fick jag en djup bristning inuti underlivet som inte ville sluta blöda. Bristningen syddes med ”ovanligt många suturer” (citerat från min journal) på operation och det konstaterades att jag inte skulle få några men. Men under läkningsprocessen bildades en hård ärrbrygga som gjorde att det inte gick att ha sex. Jair kunde inte komma in, det kändes som en kant därinne som tog emot och det gjorde ont att trycka på. Detta är en vanlig komplikation enligt läkaren som jag träffade. Komplikationen har en lätt fix och det är en operation med ett litet klipp i ärrbryggan så att den delar sig mitt itu och sen syr man åt andra hållet så att det inte blir stramt där igen. Min läkare sa att han hade gjort den operationen många gånger och att den är en enkel operation. Inga konstigheter. Läkaren tyckte att det var konstigt att jag hade väntat så länge som 9 månader för att söka hjälp, det hade räckt med 6 månader sa han. Tydligen görs inga operationer förrän det har gått 6 månader. Men jag hade inte väntat i 9 månader, jag hade varit ledsen och orolig i 9 månader. Jag hade varit ledsen och orolig för hur det skulle gå för mig för jag trodde inte att det fanns hjälp att få. Fattar ni hur hemskt?! Helt utlämnad åt sitt eget öde.

    Jag har ställt upp i ett flertal tidningar bl.a. Amelia och Borås Tidning och delat min historia och jag hoppas innerligt att det här kommer förändras. Det här är inte okej!

    ont-vid-sex-efter-forlossning

  • Efterkontroll hos barnmorskan

    Idag har jag, Lucas och Isadora varit på efterkontroll hos barnmorskan. Allt var bra och kroppen fick godkänt på besiktningen 🙂 Jag fick välja om jag ville göra en gynundersökning eller inte (i och för sig är väl det alltid valfritt). Jag valde att göra en gynundersökning för jag ville kolla knipmusklerna och jag behövde ändå ta cellprov. När jag fick Lucas så kände jag knappt knipmusklerna och jag läckte varje gång som jag tänkte på en toalett. Det tog ganska lång tid innan jag lyckades knipa helt när jag var kissenödig. Den här gången har jag faktiskt inga som helst problem med urinläckage, inte ens direkt efter förlossningen, så det är stoooor skillnad! Men barnmorskan sa ändå att mina muskler var svaga så jag behöver knipa. Tur att jag gjorde undersökningen för annars hade jag kanske inte sett det som så viktigt. Jag försöker komma ihåg men jag glömmer ofta det. Ni som läser detta nu – KNIIIIIP! Jag kniper under tiden jag skriver inlägget 🙂 Förresten så kommer det snart ett inlägg om att knipa – håll utkik efter det!

    Minns ni att jag frågade om träning. Jag valde att vänta med träningen till efter efterkontrollen, precis som ni skrev 🙂 Jag läste även på 1177 att man skulle vänta med mammaträning till efter efterkontrollen. Min barnmorska visste inget om träning, men hennes kollega hade utformad en guide så den fick jag med mig hem. Det verkar som jag kan träna bodypump om jag bara byter ut magövningarna och kör benböj och utfall utan vikt, men jag ska läsa lite mer 🙂 Jag vill gärna träna sånt som jag tycker är roligt för då vet jag att träningen säkert blir av. Jag gillar bodypump så jag hoppas på att det ska vara ok. Just denna veckan har jag ont i halsen, annars hade jag kört igång redan imorgon men nu får jag vänta några extra dagar så att jag säkert är helt frisk. Jag längtar så efter att köra igång 🙂 Jag behöver verkligen detta!

    Mina fina ungar idag 🙂

  • Hur tungt får man lyfta när man är nyförlöst?

    Hur tungt får man lyfta när man är nyförlöst och när kan man egentligen börja lyfta tyngre? Detta är en sak som jag helt har missat att tänka på sen jag blev tvåbarnsmamma, så detta vill jag uppmärksamma om så att inte fler gör samma misstag som mig. Tur att vi har en ”snippsköterska” i aprilgruppen som jag är med i på fb ❤

    Rekommendationen till nyförlösta mammor:

    Bär ej tyngre än så tungt som ditt barn väger, gäller oavsett om du har fött vaginalt eller med snitt!!!

    För vaginalt gäller detta: Första 6-8 veckorna
    För snitt gäller detta: Första 10-12 veckorna

    Detta betyder att den nyförlösta mamman ska i möjligaste mån undvika att lyfta syskon, barnvagn m.m. men såklart så måste ju vardagen fungera ändå så det går kanske inte att undvika helt.

    Anledningen till att detta är viktigt är att bäckenet och övriga leder är mindre stabila på grund av hormonpåverkan. Bäckenbotten är uttöjd och bukmusklerna är försvagade. Det spelar ingen roll om man har fött vaginalt eller om man är snittad, det är lika viktigt med knipövningar i båda fallen. När du ska lyfta, tänk på att knipa och dra in magen så att ryggen får bättre stöd. Påfrestningarna på ryggen är större just nu eftersom bukmusklerna inte ger så bra stöd.

    Läs mer om hur man lyfter sitt barn rätt på Mammaiform.se

    mamma i form lyfta rätt

    Bild lånad från Mammaiform.se

    Här kommer några riktlinjer lånade från 1177.se

    • Undvik tunga lyft.
    • Lyft inte samtidigt som du vrider ryggen.
    • Knip med bäckenbotten.
    • Stå nära bördan, gärna med ena foten framför den andra.
    • Håll benen samlade om du har foglossningsbesvär.
    • Böj benen och puta med stjärten.
    • Dra in magen varje gång du böjer dig fram. Då får ryggen bättre stöd.

    Barnvagn i bil

    1. Lyft in barnvagnen med suffletten nära dig.
    2. Ta ett steg in i bilen (eller sätt en fot på kofångaren) så att du kommer nära bördan.
    3. Skjut sedan in vagnen.

    Bära barnet

    • Bär barnet tätt intill bröstet.
    • Prova bärsele eller bärsjal att ha barnet i, antingen på magen eller på ryggen. Du får båda händerna fria och belastningen på ryggen minskar. Barnet ska sitta högt på bröstet i bärselen.
    • Att bära barnet på höften innebär risk för snedbelastning i ryggen. Om du ändå gör det, var noga med att växla sida ofta. Tänk på hållningen.

     

    lyfta-rätt

    Lånad bild Källa

  • Helnyttig fika – minska sötsuget

    Åh vad det är svårt att sluta med sötsaker! Jag har sånt enormt sötsug! Jag är säker på att det är något speciellt solbrändes i kroppen efter förlossningen när amningen kommer igång som ger det här stora begäret. När jag fick Lucas var jag ju helt hejdlös och fick trappa ner mitt sockerberoende som en narkoman! Det är inte lika illa nu för jag har inte gett mig vika som jag gjorde då. Men jag dricker så mycket saft 🙁 Denna veckan har jag flera gånger stoppat mig själv och tagit vatten istället, men jag dricker fortfarande mycket saft fast lite mindre än förra veckan. Jag har även ätit lite choklad, men det känns som det är lättare att sluta med choklad en saft.

    Idag bakade jag raw-bollar för att jag ska kunna fika med gott samvete. Dom här raw-bollarna är sjukt goda, man kan inte tro att det är raw-bollar faktiskt! Nu ska jag bli stenhård på att bara äta såna här när jag är sötsugen 🙂 Det kommer inte bli så svårt, det kände jag redan på första tuggan 😛 Och så ska jag försöka vänja bort saftsuget också 🙂


    Ja, det blev nyttigt för jag drack faktiskt inte saften – heja mig!

    Förresten, när är RAW-bollens dag? Den borde också ha en dag ju!

    Här kommer receptet:
    10 dadlar

    2 msk kaffe

    1 dl fiberhavregryn

    1 tsk honung

    2 msk kakao

    1 msk kokosolja

    Kokosflingor
    Tips: Om smeten blir väldigt kladdig så kan man smörja händerna med smör (funkar säkert med kokosolja också), då kladdar den inte fast i handflatan när man ska rulla bollarna.

  • Kroppen 3 veckor efter FL

    Nu har det gått 3 veckor sen jag blev postpreggo 🙂 Jag saknar gravidmagen ibland, men för det mesta känner jag mig ganska nöjd med tillvaron. Framförallt så älskar jag att kunna promenera snabbt och röra mig fritt utan att få foglossning efteråt. Jag älskar att kunna äta syrlig frukt och dricka juice efter klockan 15 utan att få halsbränna. Ja, jag är ganska nöjd med allt 🙂

    Jag har inte gått ner nåt mer i vikt så jag antar att jag kommer få träna bort dom sista 3 kilona och sen har jag 5 kilon till att träna bort som jag gick upp innan jag blev gravid. Men jag lider verkligen inte, det känns som en kul utmaning som jag ska ta mig an när det är dags 🙂 Fast om kroppen och amningen skulle ta itu med dom sista 3 kilona av graviditeten så hade jag varit otroligt tacksam såklart, hade varit gött att slippa dom 😛

    Här kommer en bild på magen också, det här blir nog min sista magbild innan jag är helt läkt och kan börja träna för då kommer såklart en förebild så att ni kan följa min resa 🙂

    Och här är en jämförelse med magen 3 veckor efter Lucas.