• Jag är med i Borås tidning

    Idag är jag med i Borås tidning! Trodde aldrig att det skulle gå så snabbt!!! BT var här i måndags och idag fick jag ett meddelande på facebook att en gammal klasskamrat hade sett artikeln!! Hon skulle skicka tidningen till mig så då får jag se hela artikeln, men tills dess så har jag iaf den här bilden 🙂 Ett helt uppslag är jag med på!!

    20140806-170843-61723835.jpg

    Artikeln handlar om min förlossningsskada (den djupa bristningen jag fick) och det oväntade men det bästa stödet som jag fick som faktiskt var från ER! Utan er är jag faktiskt inte helt säker på att jag hade sökt läkarvård. Jag var så himla rädd för att få ett nej, det skulle vara som att bli sparkad på när jag redan låg ner! Det dröjde 9 månader innan jag berättade för någon hur mycket min förlossningsskada hade begränsat mig och min sambo, att vi inte kunde ha sex överhuvudtaget, och då berättade jag det för er! Åh jag är fortfarande så lycklig och tacksam för stödet jag fick från er läsare när jag berättade något så här svårt! Tack allihopa! Jag har gjort en egen kategori för alla inlägg om min förlossningsskada; Förlossningsskadan.

    Nu när jag har fått så bra hjälp från er så vill jag gärna dela med mig av samma stöd till andra. Därför har jag valt att berätta om detta i tidningen och jag har valt att fortsätta blogga om det. Kanske kan jag hjälpa nån annan att förstå att den inte är ensammast i världen och att det finns hjälp att få!

  • Sex efter förlossningen igen

    Ni minns att jag skrev ett inlägg för några månader sen om att ha ont vid sex efter förlossningen. Nu har det gått 1 år och jag har fortfarande exakt samma problem. Men det känns ok nu, jag vet att jag kommer få hjälp när vi kommer hem. Jag har redan blivit kallad för att få en undersökning på gyn för operationen. Det är en enkel operation så jag känner mig inte det minsta orolig.

    Men det var egentligen inte det jag tänkte berätta. Jag tänkte berätta att trots detta problemet har vi nu lyckats få ett fungerande sexliv. Nu kanske ni undrar varför jag berättar det och anledningen till att jag gör det är för att jag vill ge er andra, med liknande problem, hopp och mod att våga testa och inte ge upp. Jag hade i princip gett upp vårt sexliv när jag träffade läkaren i december för att få hjälp. Han hjälpte mig på två sätt. Det ena var att han konfirmerade att det inte var helt rätt därnere och skickade en remiss till operation, det andra var att fick mig att förstå exakt var och varför jag hade ont. När vi kom hit till Brasilien tog jag mod till mig och vi provade en ny ställning. Läkaren hade visat mig var det gjorde ont och jag hade en känsla av att en annan ställning skulle kunna lösa problemet och det gjorde det!

    Jag är så glad för att vi hittade en lösning på problemet. Det är svårt att ha ett bra sexliv och ett bra kärleksliv när man inte kan ha sex fullt ut. Jag kände mig som ett offer. Men jag vill fortfarande göra operationen. Min läkare har förklarat att det är en enkel operation där dom bara gör ett litet snitt i ärret som stramar och sen syr dom ihop det fast åt andra hållet så att ärret inte stramar åt det hållet. Eftersom det här är en sån enkel operation så vill jag inte vänta.

    Mitt tips och anledningen till att jag berättar detta är för att om någon av er har liknande problem så kan ett läkarbesök hjälpa till på flera sätt. Det kan vara värt att ta reda på varför det gör ont även om man inte vill opereras. Jag hade aldrig vågat prova en ny ställning om jag inte hade vetat varför och exakt var det gjorde ont. Jag var alldeles för rädd.

    Om ni har missat mina inlägg om sex efter förlossningen så kan ni läsa dom HÄR och HÄR!

  • Svar på frågor angående förlossningsskada

    Jag har fått många frågor det sista! Jag ber om ursäkt för att jag är så usel på att svara. Det är så svårt att hinna med alla frågor, men jag försöker ta mig tid då och då och leta upp alla frågor och svara på dom i ett inlägg. Här kommer svar på frågor:

    Hej Emma! Jag födde en underbar liten tjej för 3 månader sen, och under min förlossning sprack jag en del och fick sys! Jag har fortfarande ont av detta i ärrbildningen. Hur känner du idag? Hade du ont länge? Hoppas att du vill svara
    Hälsning Sanna

    Svar: Hej Sanna! Klart att jag vill svara! Jo, jag har fortfarande ont i min ärrbildning också. Jag har inte ont till vardags när jag går och står osv. Men om man tar direkt på ärrbildningen så finns det vissa ställen där det gör ont. Framförallt så gör det asont att ha sex, så det går inte ens :'( Men nu kommer jag få en operation för att rätta till det. Jag hade ganska mycket ont från min bristning så för mig var inte all värk borta efter 3 månader. Det som jag fick veta av läkaren jag träffade var att efter 6 månader så kan man söka vård om det inte har gått över. Du behöver alltså inte vänta längre än så. Hoppas det löser sig för dig!

    Du skrev att du läst i journalen. Har du begärt ut mer info än den som man får när man frågar efter förlossningsjournalen?? I min förlossningsjournal står inga meningar utan bara siffror och klockslag för födsel. Men det kanske inte står mer om man inga komplikationer hade.

    Svar: Jag har inte begärt ut någon mer journal en den jag fick efter förlossningen. Men den jag fick efter förlossningen innehåller allt som dom hade på mig angående graviditeten. Alltså även alla återbesök jag hade på grund av smärta efter förlossningen. Anledningen till att det står så mycket om min bristning är för att jag fick åka upp till operation för att sy den.

    Fler frågor och svar kommer under den här veckan. Jag kommer försöka skriva ett inlägg med lite svar på frågor varje dag under veckan. Har du ställt en fråga? Håll utkik under veckan då!

  • Finns det insemination för sex-rädda?

    Tack alla som har kommenterat hittills och jag har även fått mail med tips om hjälp! STORT TACK!

    Jag blev även ”glad” för er som kommenterar och skriver att ni inte har upplevt samma. Trodde inte jag skulle bli det, men nu känner jag att dt jag upplever faktiskt inte är normalt. Jag känner mer och mer att jag blir starkare och kan stå på mig mer imorgon. Jag känner att jag inte ska behöva ”offra” mig för att det där ärret ska spricka/töja sig. För det känns så i mitt huvud. Som att ärret har lagt sig som en ring eller nåt som måste spräckas för att det ska bli lite mer plats. Och jag inbillar mig att det bara kommer göra helt sjukt jävla ont en gång och sen blir allt bra. Men jag vill inte att det ska göra helt jävla sjukt ont en gång. Då låter jag hellre bli. Finns det insemination för sex-rädda när dom vill bli gravida?

    Skämt å sido, så klart måste detta lösas på nåt annat sätt. Jag tror inte det blir bra för mig och min sambos relation annars. Visst kan man vara intim på andra sätt, men vi vill ju såklart kunna skaffa barn igen på det vanliga sättet….

  • Sex efter förlossning

    Jag behöver lite stöd i en ny fråga. Jag har inte delat detta med er tidigare, för det har känts som att jag har dragit en gräns där för vad jag vill vara privat med. Men nu känner jag att jag behöver få veta om det finns andra som har/haft det som jag. Jag har ju skrivit innan att jag har fått en djup inre bristning (2:a graden) och att jag fick ovanligt många stygn för att det inte ville sluta blöda. Och nu, 9 månader senare, så går det fortfarande inte att ha vuxenmys fullt ut. Det är liksom tvärtstopp en bit in och gör sjukt ont! Det känns ungefär som att jag har fått tillbaka mödomshinnans kant, fast mycket tjockare! Jag har känt efter och jag är rätt säker på att det är ärret som tar stopp. När jag känner efter så är det stramt där ärret är. Känns ungefär som dom sydde ihop mig för tajt och att ”tunneln” inte är tillräckligt stor… 🙁 När jag har googlat på detta har jag hamnat i massa forum och där har jag läst att ärrvävnaden kan ha svårt att töja sig och att det kan ta 1 år innan den gör det.

    Det är hemskt. Varje gång vi försöker så tänker jag att skita samma vi kör på, då kanske skiten spricker så det läker ihop rätt. Men sen gör det så ont att jag inte pallar mer och fegar ut.

    Ringde precis till MVC och grät när jag skulle berätta. Det är jobbigare än vad man tror sånt här. Hur som helst fick jag en tid hos gyn imon. Hoppas dom kan hjälpa mig!

    Snälla, snälla! Om ni har upplevt något liknande. Dela det med mig då! Det är otroligt jobbigt att gå runt med detta själv. Framförallt, hur löste det sig för er?

    Jag känner mig orolig för att detta aldrig ska bli riktigt bra igen och även om vi inte ska ha nästa barn än. Nästa barnaverksta går väl igång om cirka 1 år som tidigast. Så känns det som hur ska det gå till om vi inte kan ha ordentligt sex?

    Egentligen känner jag mig fortfarande osäker på om jag vill publicera det här inlägget eller inte. Men jag skriver det för att jag hoppas på ert stöd och så tänker jag att andra kvinnor kanske kan finna stöd i mitt blogginlägg. Och kanske kan det bli lite mindre tabu-belagt att prata om förlossningsskador. Jag tycker inte att man ska gå runt och skrämma upp gravida men eftersom jag inte har hört nån som har liknande problem som jag (bara skräckexempel) så känner jag mig väldigt ensam. Jag vet inte riktigt vad som är normalt eller vad jag ska göra för att hjälpa mig själv.

  • Fler svar på frågor i frågestund

    Kul att ni har ställt så många frågor. Jag fortsätter att beta av era frågor 🙂

    Hur är det med sex? När känner man sig redo igen? Jag har precis fått barn och sex känns så långt bort!
    Jag tycker fortfarande att sex känns långt bort. Ni som har följt min blogg vet att jag hade väldigt ont länge efter min förlossning. Så om jag ska vara helt ärlig så är jag ganska så skraj inför tanken på sex. Jag känner mig inte redo riktigt än.. men vi har ändå börjat lite smått för att avdramatisera det hela, men än så länge har vi inte fullföljt helt och hållet eftersom det fortfarande gör ont. Det blir ju inte bättre heller när slemhinnorna är torra pga amningen!

    Helammar du?
    Ja, det gör jag.

    Hur ofta ger du honom mat?När slutade du ge på natten eller gör du det fortfarande?
    Min lilla kille säger dom ska ha mat var fjärde timme men han sover så gott och är så trött när jag väcker honom för mat mitt i natten.

    Jag ger Lucas bröstet rätt så ofta. Eller så ofta som han vill ska jag kanske säga. Han har aldrig tagit napp så jag ger honom säkert oftare än en bebis med napp. Men han klarar sig med 3 timmars mellanrum eller mer utan problem. På natten ger jag honom en gång och sen när han vaknar på morgonen så liggammar jag honom för att han ska somna om (så att jag ska få sova längre 🙂
    Jag har aldrig väckt Lucas för att amma. Han vaknar när han är hungrig. Jag har heller aldrig tittat på klockan och varken BB eller BVC har sagt nåt om ät-tider. Varför ska din son äta så ofta? Är han väldigt liten eller följer han inte sin viktkurva? Har amningen strulat? Om han går upp i vikt som han ska och amningen funkar som den så ska du inte behöva väcka honom för mat. Iaf inte om det inte finns nån speciell anledning.

    Jag är lite nyfiken på hur du har fått kontakt med så många andra mammor? Bor också i gbg men känner nästan inga andra mammor i min ålder.
    Jag har träffat mammorna genom öppna förskolan, gravidvattengympan som jag gick på och mödravårdcentralens föräldragrupp. Mitt hetaste tips är att gå till öppna förskolan. Ett annat tips är också två facebook-grupper som heter Mammalediga i Göteborg 2013 där finns det massor av trevliga mammor som med jämna mellanrum bestämmer träffar! Jättekul! Hoppas du hittar några trevliga mammor att umgås med för det förgyller verkligen mammaledigheten!