Sjukstugan hemma hos oss fortsätter… Det börjar kännas som en never-ending-story för nu är jag och Victor förkylda igen. Lucas är däremot på bättringsvägen och med lite tur så blir det förskolan för honom imorgon. Det värsta är att jag har ont i magen igen, helt utan någon särskild anledning… jag orkar inte. Det är otroligt påfrestande att inte må bra… Jag känner mig trött, nere och deppig av eländet. Nästa läkartid är om två veckor…

Det märks att barnen är lite rastlösa över att vara hemma så mycket under så lång tid. Dom retas och kivas en hel del, men en liten stund imorse gungade Lucas Isadora så hon kiknade av skratt 🙂

Nu var det dags för Isadora att säga hejdå till sina nappar. På påskafton, dagen innan hennes födelsedag, la hon alla napparna i ett påskägg och ställde ut det på altanen. Jag hade förklarat att påskharen kommer hämta napparna och lämna en present till henne, så hon satte sig intill påskägget och bevakade det. Jag försökte först med att vi skulle gå in för att påskharen är blyg men då blev hon ledsen så vi gick ut igen. Hon var på toppenhumör hela tiden, glad och lycklig så jag kände mig riktigt elak. Det kändes som jag lurade henne att göra sig av med sin käraste ägodel och att hon inte riktigt förstod konsekvenserna av det.

När Victor kom hem från affären och hon sprang in i huset för att hälsa bytte jag snabbt ut innehållet mot en liten present. Sen var det bara att vänta på att hon skulle öppna ägget. Jag var på helspänn och jättenervös för att hon skulle bli ledsen men det blev hon inte. Hon blev jätteglad för paketet och öppnade det ivrigt.

I det lilla paketet låg ett halsband med ett litet hjärta som hon nu kan bära med sig som ett minne. Detta är verkligen dagen då Isadora blev stor, ingen mera bebis. Nu är hon verkligen en liten flicka, min stora tjej!

På kvällen blev hon ledsen några gånger och sa till och med att jag hade tagit hennes nappar, inte påskharen. Jag vet inte om hon är för smart för att gå på min lögn eller om hon tror att jag har nån mer napp kvar. Hur som helst gjorde det ont i hjärtat när hon pekade på mig och sa att jag tagit hennes nappar. Fy vad jag kände mig elak!

När hon skulle sova för natten låg jag kvar en stund och klappade henne och då somnade hon relativt enkelt, men under natten var hon ganska mycket ledsen för att hon saknade sin ”Bobo” (nappen). Natten blev ungefär som jag trodde att den skulle bli men jag hade hoppats på att hon inte skulle gråta så mycket.

Nu har hon sovit två nätter utan nappen och det känns mer som att hon är van vid att somna med nappen än att hon egentligen behöver den. Andra natten var hon knappt ledsen alls utan låg och krama på oss istället. Nu gäller det bara att hon inte råkar hitta någon kvarglömd napp nånstans för då blir det jobbigt!

Gud vilken härlig påskhelg vädret bjuder på. Det känns verkligen sommarn är här! Vi har ätit långfrukost på altanen, solat och bara legat och prata om allt från semestern till hur vi skulle vilja fixa med huset.

Isadora är pigg och kry igen. Hon håller på att greja här på altanen, dukar upp picknick och hoppar studsmatta om vartannat. Lucas mår lite bättre men han orkar inte vara ute i värmen så han vilar på soffan med paddan. På tal om paddan så sjunger den på sista versen nu. Den är lika gammal som Lucas är så det är väl inte så konstigt att den börjar ge upp. Nu funkar den bara om laddaren sitter i så vi diskuterade om vi skulle köpa en ny innan resan till Cypern men kom fram till att vi struntar i det. Vi tycker att det varit lite väl mycket iPad-spelande och tjat om iPad även om vi bara har skärmtid en stund på helgen, det kan nog bli rätt skönt att inte ha en iPad.

Nu är Victor i affären och handlar och jag ligger på altanen och solar, såååå skönt! Jag bara njuuuuter!

Jag har verkligen sett framemot den här påsken. Jag har längtat efter att ta det lugnt, göra roliga saker med barnen och njuta av det fina vädret men precis lagom till ledigheten så är det Lucas tur att bli sjuk… Han verkar bättre idag, men han hade riktigt jobbigt inatt. Han hostade på ett sätt som jag aldrig hört förut och det kommer massor av slem efter varje hostattack. Vi försökte lindra genom att sova med öppen balkongdörr och pallra upp med kuddar, men han gillade inte alls att sova på kuddhögen så han fick ligga på Victors arm istället. Det var eländigt och jag kände mig faktiskt riktigt orolig och började söka på symptom på kikhosta. Tänk om han har fått kikhosta?!

Jag vet att det inte är farligt (oftast inte är farligt) för så stora barn, men om det är kikhosta så ska man ju tänka på att inte vistas i närheten av barn under 1 år och dessutom meddela förskolan att det går kikhosta på avdelningen. Kikhosta har nämligen sin mest smittsamma period innan det första typiska symptomet vilket betyder att föräldrar till bebis under 1 år kan uppmärksamma sjukdomen tidigare och komma in till sjukhuset för vård.

Imorse ringde jag BVC (också vårdcentral) för att få råd angående kikhosta. Vi pratade om symptomen och distriktssköterskan lyssnade när Lucas hostade. Hon var säker på att det inte är kikhosta utan att det bara är en slemmigare förkylningshosta. Hon sa också att det är positivt att han hostar ut slemmet och inget farligt alls. Jag känner mig mycket mindre orolig nu eftersom hans feber har gått ner och han hostar inte lika mycket, men vi avvaktar och ser. Jag hoppas på ett snabbt förkylningsförlopp så att vi slipper ha sjukstuga hela påsken.

Det blev sovmorgon imorse efter den tuffa natten och när vi väl gick upp så drack jag morgonkaffet på altanen. Så härligt!