Jag har haft en ganska tuff månad på jobbet och som på grädde på moset har den här senaste veckan toppat det ytterligare. Det har verkligen varit jättejobbigt och jag kände mig fullständigt slutkörd när jag kom hem idag. Jag har haft ont i magen i princip hela dagen och när jag klev ur bilen hemma på min parkering så mådde jag till och med illa. Men det försvann sekunden då jag låste upp min ytterdörr och ser Victor stå där redo att ge mig en kram, då lättade allt.

Jag har aldrig haft någon som stöttat mig som Victor gör. Jag är inte så van vid varken stöttning eller att få hjälp. Igår åkte Victor och besiktigade min bil som jag hade haft sån ångest över. Jag tycker det är SÅ jobbigt att besikta bilen även fast jag har en ny bil. Tyvärr gick den inte igenom besiktningen eftersom det är nya regler för dimljuset så att dom måste ställas in, men det skulle Victor fixa åt mig. Jag är så tacksam!

När jag kom hem idag hade vi en lång pratstund och nu känner jag mig både piggare och gladare igen. Angående stressen på jobbet så finns det en lösning nu tack vare en grym kollega, så jag behöver inte oroa mig för det längre, men veckan som har varit har tagit hårt mig. Jag känner mig därför extra tursam över att mötas i dörren av en varm kram och en axel att pusta ut emot.

Utsikten från mitt kontor än bättre dag på jobbet