Idag sålde jag Isadoras spjälsäng. Det är första bebisgrejen som jag säljer ”mot min vilja”. Jag var inte superfäst vid hennes säng men det gjorde ont ändå. Jag ville gråta lite… Jag tänkte till och med tanken på att stoppa köparna och säga att jag ångrat mig. Jag hade ju tänkt att fler barn, flera av mina barn skulle sova i den… Men så tröstar jag mig med att jag och min framtida man säkert kommer tycka det är jättemysigt att göra alla inköp från början nån gång i framtiden. Alla bebisprylar som Lucas och Isadora har haft kommer ändå vara omoderna… typ…

Jag har köpt en ny säng till Isadora men den hann vi inte montera idag. Den ligger fortfarande kvar i sin kartong. Jag tror den kommer bli perfekt på hennes rum 🙂

Jair var här idag och hjälpte till med lite allt möjligt, bl.a. att möblera om på Isadoras rum så att den nya sängen ska kunna få plats. Jag var lite orolig att alla hennes grejer inte skulle få plats men det gjorde dom 🙂 Det kommer till och med bli lite plats över när jag blir av med den stora garderoben som står på hennes rum. Det här kommer bli såååå bra! 🙂

Inatt sover båda barnen i min säng. Isadora gör det för att hon inte har nån säng och Lucas för att han inte ville sova i sin när han fick höra att Isadora skulle sova i min säng 🙂 Det gör absolut inget för mig, jag älskar att sova med mina små tätt intill mig.

Jag minns så väl när jag var gravid med Lucas och vi stod på flygplatsen i Porto och väntade på vårt bagage. Vi väntade och väntade men ingen väska syntes till. Jair började bli lite smått irriterad och mumlade surt om att dumma TAP säkert hade tappat bort våra väskor. Jag försökte muntra upp honom genom att säga ”Du vet väl att reseförsäkringen betalar ut 1000 kr för varje dag du får vänta på din väska?”. Jairs ansikte sken genast upp och han svarade snabbt ”Jag ångrar mig, dom får gärna tappa bort min väska”. Själv hoppades jag innerligt att min väska skulle dyka upp och det gjorde den. Jair fick som han önskade, väskan var borta i två dagar vilket gjorde vår reskassa lite rikare 🙂 Men visste ni att det inte bara är försenade väskor som kan ge ersättning? Enligt EU-förordningen ska du som resenär få ersättning från flygbolaget om ditt flyg blir försenat eller inställt. Detta sker sällan automatiskt och det kan vara tidskrävande och krångligt att starta en process mot flygbolaget på egen hand, just därför finns Flightright!

Så här får du ersättning för ditt försenade eller inställda flyg

Visste du att du kan ha rätt till mellan 250 – 600 euro för ett försenat eller inställt flyg? Utöver detta ska du även erbjudas matersättning, dryck och andra tjänster om du befinner dig på flygplatsen. Det gäller inte bara dyrare flyg utan även billiga flyg, billiga enkelresor och billiga charterflyg. För att få din ersättning kan Flightright hjälpa dig. Dom har koll på dina rättigheter och med hjälp av sina jurister kan dom till och med representera dig i domstol, helt utan kostnad för dig. Du betalar bara en provision (29,75%) av din ersättning om Flightright vinner processen mot flygbolaget. Om dom däremot förlorar så täcker Flightright alla kostnaderna själva. Det är därför aldrig någon risk att anlita Flightright för att kräva din ersättning för ett försenat eller inställt flyg. Plötsligt blev det mycket roligare att resa med flygplan även om flyget blir försenat 🙂

Jag har faktiskt provat Flightright en gång när vårt plan blev försenat från Porto för 2 år sedan. I vårt fall blev det ingen ersättning pga Force majure eftersom vårt plan inte kunde lyfta pga oväder. Men jag vet att flera av er läsare har använt Flightright och fått ut en hel del pengar, ja till och med så mycket att det har räckt till en ny semesterresa! Det är med andra ord, helt klart värt ett försök – det finns inget att förlora!

Har ditt flyg blivit försenat eller inställt någon gång? Begärde du ersättning? Om inte så kan Flightright fortfarande hjälpa dig om det inte har gått mer än 10 år!

Jag tänker ibland på mitt liv som det vore en film. Jag tänker att jag kan välja vilken film mitt liv skulle vara, precis som jag kan välja vilken film jag vill se på Netflix. Jag vill tro att jag skapar mitt eget öde och att livet inte blir mer än vad jag gör det till, men ibland känns det som att livet tar sina egna vändningar, inte alls så som i min lyckliga film. Varför kan man inte välja lycka rakt igenom? Varför finns orättvisa? Får alla sin beskärda del eller är en del mer utsatta än andra? Jag tycker att jag har haft extremt otur med mycket och även om jag förstår att det är olyckan som skapat den starka person som jag är idag, så är jag trött på detta nu. Jag vill göra bra val som ger gott istället för val som gör att jag får slita som en gnu hela tiden.

När jag ska sova drömmer jag mig bort till mitt happy place. Jag drömmer om ett annat liv där jag och barnen lever i en ny familj – ja en bonusfamilj. Jag drömmer om att leva mer jämställt. Vi behöver inte dela lika på varenda grej, det är inte mitt mål, men jag drömmer om att slippa ansvara för precis allt. Jag drömmer om att kunna lämna ”projektledarn-Emma” på jobbet ibland och att det är någon annan som tar över rodret. Jag drömmer om att kunna resonera med någon, diskutera och komma fram till beslut tillsammans. Jag vill inte leda och bestämma precis allt. Jag har aldrig velat det, men hur kommer det sig då att det blev så? Detta är något som jag ventilerar med min psykolog just nu.

Jag tror nämligen att jag är på ett visst sätt som attraherar killar som är precis tvärtom. Jag fixar, ordnar, hjälper stjälper, curlar, tar hand om medan min partner lutar sig tillbaka för han är en sån som gärna får hjälp med allt. Det är så alla mina förhållanden har varit… Jag undrar varför jag gör så? Träffar jag verkligen bara killar som behöver hjälp? Eller är det jag som gör att dom inte klarar sig själva längre? Jag tror det är både och… Jag kanske har dragits till killar som varit så här och det har format mig till en stark person som leder och bestämmer. Men nu är jag orolig att jag inte kommer kunna träffa min drömkille för att jag är alldeles för dominant i min roll. Jag är orolig att jag ska behöva fixa, ordna och bestämma allt själv resten av mitt liv. Hur ska jag göra för att ändra mig? Detta är nog min största utmaning inför nästa år. Tur att min psykolog är specialiserad på KTB, om han är vass på sitt jobb så har jag kanske en chans till den framtid jag drömmer om…