Det var tyst från mig igår, men jag mår bra 🙂 Jag är glad, livet rullar på, mer hektiskt än nånsin, men det är bra just nu. Igår var jag och barnen på Halloween på Liseberg tillsammans med en vän och hennes barn. Det var som vanligt fint utsmyckat med pumpor och läskiga detaljer här och där. Det kom rök och ljud från något som lät som mystiska djur och spöken inne i buskarna. Isadora tyckte det var lite läskigt när vi gick förbi buskarna, men Lucas var väldigt fascinerad.

Lucas åkte dit utklädd till spindelmannen och fick massor av uppmärksamhet både inne på Liseberg och på bussen. Han älskade det 🙂 

Vi gick vidare till kaninlandet där det inte alls var lika läskigt. Barnen var väldigt taggade på att få åka karuseller igår och som tur var så var det nästan ingen kö alls. Isadora är riktigt modigt, hon vågar åka allt och skrattar högt även när jag tror att hon ska bli rädd. Lucas är också lite mer våghalsig nu och åkte ”Hissingen” helt själv! Det trodde jag aldrig att han skulle våga! Jag är fortfarande imponerad över hans mod! Min stora kille!

Men Lucas favorit är nog ändå kaffekopparna. Den vill han åka igen och igen. Kaffekopparna får mig att minnas min fina lilla mommo. Jag kommer ihåg när jag var liten, kanske 5 år gammal och jag åkte den med henne.

Vi åker kaffekopparna 🙂

I kaninlandet fanns det en massa jättegodisar som man kunde klättra på tyckte Lucas.

När Lucas klättrade kom en liten pojke som skulle lämna sina nappar till kaninerna så jag och Isadora gick efter och tittade på. Kaninen och hans ledsagare förklarade noga för den lilla pojken att napparna skulle läggas i nappmaskinen och sedan ramla ner i en säck som kaninbebisarna skulle få. Isadora tittade storögt på hur pojken gav sina nappar och hur dom ramlade ner i maskinen, men när jag frågade henne om hon ville lämna sin napp så ville hon absolut inte det. Jag hoppas att jag ska få henne att lämna bort napparna innan året är slut, men det kan bli knepigt…

Vi stannade på Liseberg ända tills det blev mörkt. När vi väl åkte hemåt hade klockan hunnit bli sex redan. När vi kom hem så var det dags att lägga sig direkt och sen började mitt största jobb för helgen. Jag skulle packa och göra ordning huset för en ny uthyrning! Hua mig vilken tid det tog, men tillslut var jag klar och hade packat in alla tillhörigheter i bilen. Ikväll har jag varit i huset och lämnat nycklarna till gänget som ska bo i huset denna veckan och nu är jag och barnen hemma hos Veronica och hennes föräldrar 🙂 Barnen har sett jättemycket framemot detta så det känns toppen!

Den här dagen började kaotiskt med massor av stress och besvikelse. Jag var uppe tidigt och gjorde mig ordning för att åka iväg till Borås för att hämta min gamla bil. Jag var tvungen att åka senast 9.20 för att hinna med tåget så när klockan var 9.00 och jag fortfarande inte hade hört något från Jair som skulle passa barnen så jag ringde honom. Han låg fortfarande kvar hemma i sängen och blev inte glad när jag ringde. Jag kände hur stressen knöt sig i magen. Hur skulle jag nu hinna hämta bilen innan jag och Lucas skulle gå på Frölunda-match? Och vad händer om jag inte hämtar den idag?

Jag hade två problem som gjorde att jag var tvungen att hämta bilen. Det ena problemet var att mina vinterdäck till nya bilen ligger i den gamla bilen och det andra var att det inte finns någon plats för min pappa att ställa bilen i Borås. Jag var alltså illa tvungen! Jag ringde både mamma och pappa som tillslut löste både bilproblematiken och barnvakt till Isadora under hockeymatchen. Jag har tur som har min familj som hjälper mig, utan dom och mina vänner så vet jag inte hur jag skulle klara mig ibland.

Det blev en ganska stressig dag med många omplaneringar, men när vi väl satt i bilen på väg till Scandinavium så kändes allt toppen. Jag och Lucas fick en fantastisk stund tillsammans och det var riktigt kul att se Frölunda måste jag säga. Dom gjorde en overkligt bra match med 4-1 varav dom sista två målen puttades in när det var 3 minuter kvar av matchen!

Efter hockeymatchen åkte jag och Lucas hem till min mamma som hade tänt ljus och dukat fram tacos. Det blev ett jättemysigt och lugnt avslut på kvällen.

Det finns bara en sak kvar som jag önskar att jag hade hunnit med idag som jag inte hunnit och det är att sätta ett ljus på min mommos grav. Min lilla fina mommo som jag saknar så mycket som det går att sakna någon. Tyvärr är det 1,5 timme till hennes grav, men jag tänder ett ljus för henne här hemma istället.

Imorse var jag dunderförkyld. Jag hade egentligen tänkt jobba hemifrån men det slutade med att jag sov istället. Jag lyckades jobba lite på eftermiddagen, men långt ifrån så mycket som jag hade tänkt. På eftermiddagen mådde jag bättre som tur var för jag hade nämligen lovat barnen att vi skulle göra ”Bus eller godis?” hos grannarna idag.

Efter förskolan kom Antonia hem till oss och vi spökade ut barnen innan vi gav oss iväg. Jag har aldrig gått bus eller godis och det har inte barnen heller så det var jättekul att få uppleva det här tillsammans med dom. Jag måste säga det, separationen har verkligen gett mig nytt perspektiv och jag ser på saker med helt andra ögonen. Jag uppskattar nuet och dom små sakerna mer än jag gjort förut. Tidigare längtade jag hela tiden efter att få uppfylla en dröm eller ett mål. Nu har jag inget kortsiktigt mål och det gör att jag ser framemot och längtar efter saker som ska hända till helgen istället. Jag känner mig mer levande än nånsin just nu!

I trädgården hos en granne

När vi hade knackat på alla dörrar med pumpor så gick vi hem igen och satte på långfilm och åt godis och popcorn med brasiliansk ”Sazon” (en chilikrydda som en vänlig kille i en fb-grupp köpte till oss innan han åkte hem till Sverige). Lucas blev så lycklig när han fick syn på Sazon-paketet som jag köpt speciellt för hans skull. Mitt hjärta blev alldeles varmt, när jag såg hans lycka. ❤️

Jag önskar av hela mitt hjärta att barnen ska växa upp och känna att dom fått en bra barndom. Jag kommer göra allt jag kan för att dom ska känna det 🙂