Det är ett privilegium att få spendera tid med barnen. Den tid som man får med sina barn är ovärderlig. Det borde alla inse och den som inte inser det kommer ångra sig förr eller senare. Tid med barnen ska inte prioriteras bort eller kastas bort, dom är för värdefulla för det. Barn är ett miniformat av oss, men även om dom är mindre så är inte deras känslor det. Vi vuxna är ansvariga när vi sårar våra barn. Det är inte barnens fel att dom blir ledsna när vi inte håller vad vi lovar. Barn ska inte behöva lära sig att livet är hårt och fullt av besvikelser genom sina föräldrar, det är ju vi som ska stå trygga kvar oavsett vad dom går igenom när dom upptäcker livet.

Det finns krav för att få kalla sig förälder. Man blir inte förälder för att man bidrar till en befruktning och man är inte förälder för att man passar sina barn då och då (det kan barnvakten också göra). En riktig förälder är där för barnen på varje steg i livet. En riktig förälder är känslomässigt engagerad och gör allt för att barnen ska få en trygg och kärleksfull uppfostran. En riktig förälder slutar aldrig älska. En riktig förälder tycker inte att sina barn är jobbiga även om dom gör jobbiga saker ibland (detta är viktigt – hänger ni med på skillnaden?).

Jag försöker oftast se saker ur fler synvinklar än bara min egen, men här vet jag att jag har rätt. Barn är mer än en avkomma som bara ska ”hänga med” tills dom blir stora nog att dom kan ta hand om föräldrarna. Om man ser på sina barn på det viset hoppas jag innerligt att man hamnar ensam på ett ålderdomshem för det synsättet är vedervärdigt. Barn är ett privilegium som man ska ta vara på. Barn ska behandlas som dom diamanter som dom är, allt annat är otillräckligt.

Fotograf: www.wanderings.se

Alltså förlåt, jag hade bestämt mig för att det här skulle bli en gladare vecka, men jag känner mig nedstämd denna veckan också. Förra veckan var jag mer arg, denna veckan har jag varit mer ledsen och tårarna har bränt bakom ögonen många gånger. Det känns så eländigt och långdraget på nåt vis. Jag ser ljuset i tunneln hela tiden nu, men jag är ändå ledsen. Jag kan skratta och jag kan le, men så fort jag inte skrattar eller ler så känner jag mig nedstämd igen. Det är som att hjärnan har fastnat där.

Jag tillåter mig att sörja, såklart… men det är lättare att sörja när man vet exakt vad man är ledsen för. Jag vet inte det. Jag vet inte varför jag är ledsen, jag vet bara varför jag är arg. Jag tror att jag kanske är ledsen som en följd av att jag är arg men ärligt talat vet jag inte…

Just nu vill jag komma bort. Jag vill fly ett tag. Jag vill ta med mig barnen nånstans, till en lycklig plats. En resa till värme just nu hade varit guld. Jag har ingen reskassa att resa för men tack vare mitt Norwegian-kort har jag lyckats spara ihop 9.000 poäng som innebär 9.000 SEK att resa för – helt gratis (inga dolda avgifter eller skatter)! Det är alltså bara boende som fattas. Tänk om jag lyckas hyra ut huset på airbnb över nyår, då skulle vi kanske ha råd med en eller två veckors semester nånstans…

PS. Om ni också vill tjäna poäng som snabbt blir pengar på Norwegian-kortet – använd min länk så får ni 200 poäng direkt när ni gör ert första köp, motsvarar 200 NOK!

– Samarbete med Partykungen –

Nu är det mindre än tre veckor kvar till Halloween och jag och barnen taggar för både ”Bus eller godis” och Halloweenfest! Jag ska på ett stort partaj för vuxna och Lucas och Isadora ska på Halloween-disco! Halloween är verkligen en av mina favorithögtider, det här ser jag framemot jättemycket! 🙂 Nu i veckan kom våra Halloween-dräkter som jag beställt från Partykungen. Barnen var så exalterade att jag knappt hade fått upp kameran innan dom brutit sig in i lådan och slitit ut innehållet! Haha!

Den enda bilden jag fick på när lådan slets upp.  Haha!

Barnen har själva valt sina Halloween-dräkter, Isadoras dräkt är en söt liten häxa medan Lucas kommer vara en riktigt läbbig typ! Hua!

Jag hoppas Lucas inte tar på sig den i smyg och gömmer sig nånstans. Jag skulle kissa på mig om han plötsligt dök upp från något mörkt hörn med den dräkten! Lucas ÄLSKAR att skrämmas så jag skulle inte bli så förvånad om han gjorde det, men hoppas inte!

Själv ska jag vara en ”Mörk Brud”. Jag tror det kommer bli riktigt bra med en läskig sminkning och stylat hår 🙂

OMG! Jag blir nästan lite rädd för mig själv på den här bilden, vilket lurigt leende!

En väldigt bra grej med att beställa Halloween-dräkt från Partykungen är att det är bra kvalitet med tanke på att det är så billigt! Jag kollade ganska länge, läste recensioner och tittade på kundbilder på Partykungens hemsida innan jag bestämde mig och det står ofta att dräkterna är av bra kvalitet 🙂 Vi beställde våra Halloween-kläder från Partykungen förra året också och blev jättenöjda 🙂

Förresten så måste jag berätta, detta är Lucas allra första Halloween-dräkt! Det var så kul att se! Han gick in för det till 110% och karaktären som han spelade rörde sig på ett otroligt läskigt sätt. Han frågade mig hur hans monster låter, jag har ingen aning men jag sa att han säger ”Buuuuus eller goooodis”. Haha! Det här kommer bli så kul 🙂

ÅHHHHHH! Idag fick jag bilderna från höstfotograferingen med Louise på Wanderings! Vilka otroliga bilder! Jag blev alldeles rörd! Jag och min lilla familj, mina fina barn ♥ Mitt livs stora kärlek! Dessa bilder är ovärderliga för mig, början på något nytt, något ännu bättre och ännu finare för jag är säker på att livet bara kan bli bättre nu!

Jag har fått många fina bilder, men det första jag ska göra är att välja vilken av bilderna som ska användas som header, vilken tycker ni! Jag är kär i allihopa men jag måste bestämma mig för en av dessa 🙂

Färgerna i dom här bilderna blev verkligen helt amazing! Jag var så nojig över vad jag skulle ha på mig och sprang runt på stan i två timmar och letade. Det slutade med att Isadora fick en ny kofta från Zara och jag hittade min stickade tröja på pojkavdelningen inne på Zara, ganska otippat va! Jag köpte storlek 164 och den är oversize så att det räcker och blir över och så kostade den bara 169 kr! Jag ska nog handla på pojkavdelningen på Zaras oftare 😉

Nu får ni hjälpa mig att välja header, skriv vilken ni tyckte var finast som header 1, 2, 3, 4 eller 5?

Hjälp vad trött jag var när jag kom hem igår! När klockan var nio fick jag kämpa med att hålla ögonen öppna, så illa var det! Igår var jag och barnen hemma ganska sent eftersom vi hade höstfotografering med bästa fotografen Louise som driver Wanderings 🙂 Vi fotade för en ny header till bloggen, men jag tror det blir en tavla av detta också 🙂 Vi hittade en magisk plats och fick perfekt ljus när solen gick ner. Det ska bli så spännande att se bilderna när dom är klara 🙂

En liten sneakpeak

Louise är verkligen en fantastisk fotograf! Jag slutar aldrig imponeras av hennes talang! Hon lyckas verkligen fånga känslan i sina bilder. Ja, ni minns väl min förlossning med Isadora? Det var hon som fotade den, hennes allra första förlossningsfotografering och resultatet blev helt fantastiskt!

Det är även Louise som fotat min nuvarande header och även här lyckades hon helt fantastiskt bra! Jag kommer alltid minnas den dagen, vad roligt vi hade och så mycket kärlek som fanns där då. Det är sorgligt att tänka på… var vi är nu, när vi var där för ett år sen. Visst hade saker och ting redan hänt och skadat oss innan detta, men vi hade beslutat oss för att starta om. Vi köpte huset och tiden därefter var bra. Det senaste året var riktigt bra… eller var det bra? Jag tyckte det var bra, men det kanske beror på vad man jämför med…

Från och med nu så skapar jag och barnen nya minnen. Vad jag kommer minnas från den här dagen är alla kramar jag fick från barnen. Hur roligt det var att trampa runt i grästovorna och hur busig Isadora var när hon låtsasramlade vid varje steg vi tog 🙂 Jag kommer också minnas när vi gick därifrån och Lucas fick en stöt av elstängslet på sin lilla öronsnibb. Stackars liten så ont det gjorde! Men det var kul att se vändningen, hur fascinerad han blev, när jag berättade hur det gick ström i elstängslet och jämförde det med en liten åskblixt.

Jag måste återigen tacka er för allt ert stöd! Ni värmer mitt hjärta varje dag och ni bidrar mer till min och barnens framtid än vad ni just nu anar. Jag kommer snart berätta om det där mötet som jag var så glad över. Snart är allt 100% klart, då ska jag fira 🙂

Jag vill också tacka alla som har skickat musik till mig. Det är flera av er som har skickat låtar som gav tröst när ni var i liknande situationer. Jag har inte lyssnat på så mycket musik dom senaste åren, men nu gör jag det igen och det muntrar upp. Musik ger en bra känsla i kroppen. Idag när jag lyssnade på radion så spelades plötsligt den låt som kommer bli min låt genom allt detta. Låten heter Strongest och artisten är Ina Wroldsen, har ni hört den? Den handlar om en mamma som blir lämnad själv med en liten pojke, pappan har hittat en annan kvinna. Jag känner igen mig väldigt mycket i låten förutom att jag inte har blivit lämnad för en annan kvinna. Låten är hemsk men kraftfull! Starka starka mamma!

Ni måste lyssna på refrängen! Den sätter ord på exakt vad jag känner. Jag kommer vara den starkaste personen mina barn någonsin känt. Jag kommer alltid vara där för dom med all min kärlek och jag bär hans del oavsett hur tuff stormen blir.

Men jag hoppas att det inte blir nån mer storm, jag hoppas allt blir till det bättre nu, för barnens skull.

Nej, nu är det nog med deppandet! Nu är det dags att rycka upp sig och tänka på allt bra med mitt nya liv. Det finns faktiskt massor av bra grejer som jag är tacksam för varje dag och jag behöver fokusera lite mer på det tror jag 🙂 Här kommer min pepp-lista med 9 fördelar med att vara ensamstående mamma 🙂

1. Jag får mycket mer kvalitetstid med mina barn och jag ÄLSKAR det!

2. Jag får bestämma exakt hur jag vill ha det hemma vilket betyder att hemmet nästan jämt är fint städat.

3. Jag får bestämma mina och barnens rutiner, vilket bl.a. innefattar både fredagsmys OCH lördagsmys – dessutom längre myskvällar!

4. Jag tar hand om barnens uppfostran till 100% vilket såklart är tufft ibland, men det är också jag som får 100% kärlek tillbaka och det gör det värt alla dagar i veckan!

5. Jag växer som människa eftersom jag ser att jag klarar att göra ALLT helt själv. Jag gjorde nästan allt förut, men nu får jag se att jag faktiskt klarar av att leva med barn helt själv 🙂

6. Det är mycket mindre tvätt, knappt nån disk och mindre städ (eftersom jag bara städar efter mig och barnen)

7. Jag får äntligen plats med mina kläder i garderoben även om jag köper lite till 🙂

8. Jag slipper använda min energi till att tjata på något som är fel.

9. Jag känner mig som världens lyckligaste när jag ligger och susar mitt emellan mina små troll i min stora säng 🙂

Det finns säkert fler saker som jag inte ser just nu, men som är värt att glädjas över. Om ni kommer på något, kommentera gärna! Jag vet inte hur många av er som också är ensamstående, men jag kan tänka mig att jag inte är helt ensam. Berätta gärna vad ni tycker är fördelar med att vara ensamstående i kommentarsfältet här nedanför!

Fotograf: www.wanderings.se

Nu har jag läst och svarat på era kommentarer på mitt inlägg igår (Vad är jag rädd för?). Tack för att ni är så omtänksamma! Jag la märke till att några av er var rädda för att jag går för fort fram. Ni behöver inte vara oroliga, det gör jag inte. Jag lever till 90% av min tid i nuet och roddar med vardagsbestyr, hushållsarbete, jobbar, säkra upp vårt boende samtidigt som jag lever ”som vanligt” med barnen. Jag njuter massor av den extra tid jag har med barnen nu när jag är helt ensam med dom och jag funderar mycket på hur jag kan krydda vår höst med dom medlen jag har. Jag skulle så himla gärna vilja resa nånstans med barnen i höst, helst till solen men annars en weekend nånstans. Kvalitetstid med barnen är det som står högst upp på min lista, inget annat.

Jag känner mig faktiskt ganska bekväm att vara själv med barnen och jag saknar inte tvåsamheten så mycket än. Jag har kanske inte hunnit känna skillnaden eller så är skillnaden inte så stor för mig som ändå gjort det mesta med barnen själv? Jag har aldrig haft trygghet i min relation så jag saknar inte en kille för att känna mig trygg. Jag har bara haft mig själv att lita på och det är ingen skillnad nu. Detta är däremot något som står högt på min lista nu. Jag avundas alla som har en man som dom kan lita på, känna sig trygg med och som är där när livet är svårt. Tänk att ha en axel att kunna luta sitt huvud mot och som kan hjälpa till att lösa problem. Jag ska vara glad att jag har haft min mamma, pappa och mormor som alltid ställt upp som trygghet för mig hela livet. Och jag har vänner som är närmare mig än min partner har varit, tyvärr.

Angående framtiden så vill jag hitta en riktigt bra man innan jag fyller 40 och jag vill ha fler egna barn. Bonusbarn är välkommet men jag kommer inte vilja träffa någon som inte vill ha fler barn. Den längtan är så stor för mig att jag kanske till och med skulle överväga att skaffa barn på egen hand ifall jag verkligen inte hittar nån. Jag har inte bestämt mig än och hoppas att det aldrig blir aktuellt att ta det beslutet heller. När jag funderar över detta så börjar jag också fundera på om det verkligen är tvunget att ha en sån backup-plan. Jag är 31 år, inte 40! I min bransch och i t.ex. Stockholm är medelåldern 35 år för att skaffa sitt första barn. Är det verkligen så himla svårt eller omöjligt att hitta någon att dela en framtid och få barn med när man är 31 år och ensamstående?