• Han har inte dött, varför får jag inte bli kär?

    Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga… Jag är väl extra känsligt just nu och det kanske därför jag reagerar som jag gör. Idag fick jag en kommentar på mitt förra inlägg som gjorde mig ledsen. Jag har funderat på kommentaren hela dagen och jag undrar vad den egentligen syftar till? Är det att jag måste vara olycklig, ledsen och arg nu i ett visst antal månader/år? Om jag känner något annat är jag dålig då? Eller kanske oäkta? Vad är okej för mig att känna när jag blivit dumpad?

    Det är så sjukt men dessa tankar har faktiskt gått runt i mitt huvud i några dagar innan jag fick kommentaren. Måste jag känna på ett visst sätt för att bli accepterad eller kan jag skriva vad jag känner för stunden? Mina känslor har gått uppochner som en bergochdalbana och jag vet faktiskt inte vad jag kommer känna härnäst. Idag känner jag mig deppig, men inte ledsen. Igår kände jag mig lättad över att få lämna alla problem vi haft bakom mig. Jag känner mig färdig med det här förhållandet och vill inget hellre än att avsluta det här kapitlet så att jag kan börja på ett nytt kapitel i mitt liv. Betyder det att jag har ljugit om den förlamnade chocken jag fick när han sa att han vill separeras? NEJ, verkligen inte!

    Jag vill också påpeka en sak, Jair har inte dött! Han lever i allra högsta grad, varför får inte jag göra det? Är det för att jag är kvinna? Jag förväntas vara på ett visst sätt? Jag ska sörja mannen för det är så en kvinna gör? Nej, i så skiter jag i vad folk tycker. Jag kommer göra det som är bäst för mig och barnen och jag tänker fortsätta visualisera mig själv som kär i en fantastisk man och hoppas att inte det ligger alltför långt borta.

    Jag vill passa på att tacka allihopa som står upp för mig när jag har svårt att göra det själv. Och tack för alla mejl, privatmeddelande och kommentarer. Jag orkar inte svara just nu men jag läser allt! Jag älskar er