• Snoppa jordgubbar!

    Nej, det är inte autocorrect som har varit i farten utan vi står faktiskt här och snoppar jordgubbar ? alltså jag dör vad roligt! Jag har aldrig nånsin hört detta ordet förut men vad jag förstår från en fb-tråd på Facebook så är det väldigt många som använder just detta ordet istället för att säga som jag gör ”rensa jordgubbar”.

    Vad säger ni när ni ska rensa jordgubbar? ”rensa” som jag gör eller ”snoppa” som det faktiskt heter?

  • 12 saker som du inte visste om midsommar

    12 saker som du inte visste om midsommar

    Midsommar är min favorithögtid! Jag älskar midsommar! Det jag gillar med midsommar är att den infaller på bästa årstiden, sommarn (!!) och för att midsommar är en svensk högtid som inte finns någon annanstans. Det är alltid lika kul att berätta om midsommar för människor som inte känner till midsommar. Vi svenskar är ju faktiskt lite knäppa som klär en stång med massor av blommor, dansar och sjunger samtidigt som vi hoppar som grodor och äter rå fisk! Det ska bli kul att visa Ian alla tokigheter 🙂 Om jag orkar kommer jag också spela in en vlogg tänkte jag 🙂

    Jairs första midsommar i Sverige, år 2010. Vi är på en camping på Öland – roligaste midsommarn ever!

    Vad vet ni egentligen om midsommar? Det här är som sagt min favvohögtid så jag var tvungen att skriva en lista med lite fun facts. Här kommer 12 saker som du kanske inte visste om midsommar:

    1. Brasilien firar också! Eller ja, det är inte midsommar man firar i Brasilien utan Johannes Döpares dag (São João) som kommer från den kristna tron. Johannes Döpares dag är alltid den 23:e juni precis som midsommarafton var fram till 1952. Läs gärna om vårt São João – firande i Brasilien för 4 år sen då det var VM i Brasilien.

    2. Midsommar har inte alltid varit på fredagar – Nej, 1952 tyckte man att midsommar förstörde arbetsveckan så då togs ett beslut att flytta midsommarafton så att den alltid infaller på en fredag.

    3. Midsommarstången föreställer inte en penis! – Jag har hört en historia om att midsommarstången föreställer en stor snopp med ”huvudet” nergrävt i marken för att marken skulle frodas och ge en bra skörd. Detta är inget annat än en seglivad myt (källa). Sorry ”M” 😛

    4. Majstång har inget med månaden maj att göra – En del kallar midsommarstången för majstång. Jag tycker det låter så knäppt eftersom midsommar är i juni och inte maj, men jag fick precis min förklaring. Att ”maja” betyder nämligen ”löva och pryda” därav ordet majstång.

    5. Plocka 7 sorters blommor och lägga dom under kudden – Har ni koll på hur ni ska göra detta enligt traditionen? På midsommarafton ska ogifta flickor plocka sju olika sorters blommor under konstant tystnad, lägg blommorna under kudden och sov. Flickorna kommer då drömma om sin framtida man ♥

    6. Varför dansar vi runt stången? Alla tokiga danser på midsommar var till för att byns ungdomar ska lära känna varandra – den traditionen har hållt i sig än idag!

    7. Midsommarkransen ska sparas fram till jul (!!) – Förr i tiden sparade man midsommarkransen ända fram till jul. Då användes dom torkade blommorna i julbadet, man trodde att blommorna gav stryka att hålla ut hela vintern.

    8. Rulla naken i morgondaggen – Det här är nog en av dom tokigaste traditionerna. Förr i tiden gick vi svenskar ut och rullade oss nakna i morgondaggen. Vi trodde att det skulle hålla oss friska under hösten och vintern.

    9. Tradition med regn på midsommar – Det slår nästan aldrig fel, det är nästan så att man kan tro att det är tradition med regn på midsommar. 1978 hade vi den kallaste midsommarn någonsin i Sverige. I Stockholm var det 11 plusgrader och i Norrland var det nollgradigt på flera håll. År 2015 hade Stockholm lika varmt andra advent som på midsommarafton, cirka 11 grader.

    10. Regnig midsommar ger dyrare charterresor – Vädret på midsommar styr sommarens charterresor, många misströstar och längtar efter soligare breddgrader och bestämmer sig för att boka en sista-minuten-resa. När efterfrågan ökar så ökar också priserna, priserna justeras flera gånger om dagen berättade Apollo.

    11. Myspys och bebisverksta! – Förr i tiden var midsommar den dag då flest kvinnor blev gravida, i alla fall ogifta kvinnor.

    12. Vi dricker 50% mer alkohol på midsommar! – I vanliga fall säljer Systembolaget cirka 9 miljoner liter dryck av olika sortera men på midsommar köper vi svenskar cirka 13 miljoner liter, varav 7 miljoner liter öl!

    Visste ni allt detta om midsommar? Har ni trott på myten om att midsommarstången föreställde en snopp? Jag trodde på den ett tag… Haha! Det hade ju varit kul om det varit så 🙂

     

  • Fixa sig på salong – jobbigt eller underbart?

     – Inlägget är reklam för MEDS och innehåller annonslänkar –

    Idag har jag varit och fixat mina naglar igen! Jag har inte fixat naglarna sedan i höstas eftersom dom blev så tunna och korta efter flera månader av gellackbehandling. Men nu har dom äntligen vuxit till sig och är riktigt tjocka och fina tack vare vitaminerna som jag käkar. Det var kul att få träffa Heidi (min nagelteknolog igen), hon är så himla gullig! Tidigare tyckte jag att det var väldigt jobbigt att gå till salong och fixa saker som att klippa håret, naglar eller fransar, men jag förstod inte varför jag tyckte att det var så jobbigt. Min kompis Jacke i Brasilien tyckte nog att jag var lite konstig när jag sa att jag inte gillar att gå till salong, hon är nämligen precis tvärtom – hon älskar att bli behandlad som en prinsessa. Det låter så lyxigt när hon säger det, men själv känner jag mig bara obekväm, varför? Jo, nu har jag nog kommit på varför!

    1. Jag vill inte behöva ringa och boka tid, jag tycker att det är SKITJOBBIGT att ringa och så föreslår personen i luren en tid och så passar kanske tiden mig halvbra men jag säger ja ändå för att jag skäms över att säga nej hela tiden. Samma sak är om jag ska ringa och avboka eller boka om, fy farao vad jobbigt! Det bästa är om det går att boka på nätet 🙂

    2. Det måste vara enkelt och snabbt att ta sig dit. Helst ska salongen ligga nära hemmet eller nära jobbet och det ska vara lätt med parkering. Om jag verkligen måste kan jag ta bussen eller spårvagnen men i så fall får det inte vara några byten för att komma fram till salongen för då orkar inte jag.

    3. Personkemin måste stämma! Jag har haft en fruktansvärd upplevelse hos en nagelteknolog och även blivit illa behandlad av frisörer. En gång sa en frisör att jag såg ut som en snopp i huvudet (!!!) och en annan sa till mig att Boråsare var knäppa. Hon visste inte att jag kom från Borås men ni kan förstå att det inte blev så trevlig stämning efter det… Men jag har också haft massor av gulliga frisörer där personkemin verkligen stämt, men än så länge har jag inte hittat någon i närheten av där vi bor.

    Jag tänker att jag kanske inte är ensam om att tycka att det tar emot att gå och klippa sig eller fixa naglarna? Eller så kanske jag är helt ensam om alla mina ”ångestmoment”? Är det någon som känner igen sig?

    Jag är i alla fall väldigt glad att jag har hittat en nagelteknolog där allt stämmer, rätt personkemi, nära hemmet och lätt att boka 🙂

  • Allt smakade skit i 9 månader

    När jag var gravid med Lucas hatade jag mat. Jag mådde aldrig illa, men ganska tidigt i graviditeten började jag tycka att allt smakade illa. I början åt jag ändå, men ju längre in i graviditeten desto värre blev det. Värst var det på slutet när hungern smärtade i magen men ändå så var det så svårt att äta. Mitt problem var att jag inte klarade av lagad mat. Jag fick kväljningar när jag åt och fick  för mig att maten smakade för mycket av nånting. Fisk smakade för mycket fisk, köttfärsås smakade för mycket tomat och sushi var helt fruktansvärt. Jag hade alltid ÄLSKAT sushi, men det var inte förrän jag blev gravid med Isadora som jag började gilla sushi igen (3 år efter Lucas föddes). Jag tyckte att allt smakade skit och jag åt enbart av två anledningar – slippa svälta och för att ge mitt ofödda barn näring.

    På slutet av graviditeten så lagade Jair samma mat i 3 veckors intervaller. Varje dag i 3 veckor åt vi samma mat – kan ni tänka er vad fruktansvärt?! Dessutom förbjöd jag Jair att fråga mig om maten imorgon. Jag ville inte tänka på mat, om en mat funkade så ville jag inte prova nåt annat. Det mesta vi åt på slutet var något med köttfärs för det var det enda som inte smakade för mycket köttfärs! Haha! Vi åt spagetti och köttfärssås i 3 veckor, lasagne i 3 veckor och tacos i 3 veckor. Ni skulle sett mina kollegor på jobbet när dom såg mina matburkar varenda dag. Jag skämdes över att dom tittade så för det kändes som jag läskade dom. Det var till och med en kollega som sa ”Det bästa man kan ha i lunchlådan är tacos, då blir alla så avundsjuka och tittar”. Jag tyckte inte alls att det var bra, jag skäms när folk stirrar på mig när jag äter och vill helst ha så lite uppmärksamhet kring min mat som möjligt. Men jag vande mig tillslut, nu skäms jag inte längre över att ha med tacos till jobbet.

    Varför sitter jag och skriver om det här nu då? Jo, för jag hade nämligen tacos till jobbet idag och det fick mig genast att minnas graviditeten med Lucas 🙂 En så himla konstig graviditet egentligen. Det lustiga var att när han kom ut så återvände min matlust direkt vid första tuggan från maten på BB. Men det som är ännu mera knäppt är att Lucas är exakt som jag var när jag var gravid med honom. Han har alltid haft svårt för lagad mat och får för sig att maten smakar dåligt av olika anledningar trots att han gillat den tidigare. Jag undrar vad som kom först i det här fallet, hönan eller ägget? Var det jag som fick honom att tycka så här om mat eller var det han som fick mig att tycka illa om mat? Det verkar ju onekligen som att det hänger ihop på nåt vis, eller vad tror ni? Bara en olycklig slump?

  • Barn på begravning – ja eller nej?

    När jag var liten gick min gamlafarfar, gamlafarmor, gamlamormor och gamlamorfar bort. Jag har träffat allihopa, vissa träffade jag oftare än andra och jag minns dom allihopa, än idag. Jag var i skolåldern när dom gick bort så även om jag fortfarande var ett barn så var jag inte för liten för att gå på begravning. Men mina föräldrar beslutade ändå att lämna mig och mina syskon hemma medan dom åkte på begravning. Jag känner att dom gjorde helt rätt, i alla fall i mitt fall. Jag har aldrig varit ledsen för att jag inte var med på begravningen, men det kanske var för att jag inte stod så nära. Den jag stod närmast var min gamlamormor, jag minns än idag hur ledsen jag var när hon fick sitt cancerbesked. Fy 🙁

    Nu funderar jag hur jag ska göra på min mormors begravning. Ska jag ta med Lucas? Jag tänker inte ta med Isadora, hon förstår inte det här. Hon panikgråter varje gång hon ser mig gråta så det skulle bara bli plågsamt för både henne och mig. Men hur blir det för Lucas? Kommer det bli bra eller dåligt för honom att vara med? Om jag går på min första känsla så vill jag inte ta med honom, men nu känner jag mig kluven… Blir det lättare för honom att förstå vad som har hänt om han följer med?

  • Mycket stöd från familjen

    Det är tur att vi har Ian nu när det känns som marken försvann under fötterna. Jag känner mig så himla deppig och är helt slut i kroppen. Jag orkar ingenting. Idag försökte jag packa resväskan för att vi ska åka bort över midsommar, men det enda jag orkade göra var att lägga ner lite kläder i väskan. Jag är så glad att vi har Ian som hjälper oss just nu när jag har det svårt. Han har fixat mat, gett barnen mat och till och med gått till affären för att köpa mjölk till mitt kaffe – i ösregn! Vilken klippa!

    img_7503
    img_7504
    img_7505

    Jair stöttar mig också i det här, men det hade blivit tyngre för Jair också om inte Ian hade varit här. Han och Ian tar just nu hand om det allra mesta i hemmet och jag gör bara en pytteliten del. Jag är så tacksam för det! Barnen märker också skillnad på mig, framför allt Lucas. Han är så vårdande och snäll, vill vara nära mig och kramas mycket. På natten ligger han och jag tätt intill varandra och ibland känner jag hur hans lilla hand ligger och klappar på mig. Han är verkligen killen med stort hjärta, hans framtida partner kommer skatta sig lycklig över hur fin han är när man har det svårt. Jag dumpar såklart inte mina känslor på Lucas, men han ser att jag är nere. Han vet att jag saknar mommo och han försöker på sitt sätt visa att han är här. Jag berättar hela tiden hur mycket jag uppskattar hans kramar och hur mysigt jag tycker det är att sova tätt intill honom.

    Isadora är också mycket mera kramig, men i hennes fall är det för att hon vill göra likadant som Lucas. Om hon ser att Lucas kramar mig så gör hon det också. Idag har hon varit en riktig liten tokfia, klättrat och busat på mig så att jag brast ut i gapflabb! Det var skönt att skratta lite 🙂

  • Barn och vuxna sörjer olika

    Häromdagen skrev en vän till mig och berättade att barn och vuxna sörjer olika, men att sorgen gör lika ont. Jag har märkt att jag och Lucas är ledsna på olika sätt. Jag gråter och gråter, ibland hulkgråter jag och ibland rinner tårarna bara stilla från mina kinder. Det går upp och ner för mig, ibland är jag jätteledsen och ibland är jag bara deppig. En liten stund tänker jag på något annat och känner mig glad innan jag blir ledsen igen. Jag ser att Lucas också är ledsen men det är på ett helt annat sätt, men det förstod jag först när min vän förklarade.

    Det är nämligen så att barn sörjer randigt. Dom blir jätteledsna och gråter otröstligt för att i nästa stund leka och vara glada, precis som ingenting har hänt. Det betyder inte att barn sörjer mindre eller inte bryr sig utan detta är en överlevnadsmekanism och psykets sätt att ta en bit i taget. Barnen lever i nuet. Läs gärna mer om detta i den här artikeln: Barnens sorg är randig En annan sak som jag kände igen mig i som artikeln förklarade var hur snabbt ett barn kan byta ämne när man sagt något sorgligt. I artikeln står det:

    ”Fördöm alltså inte barnets beteende när hon eller han pladdrar engagerat om vilket lego hon vill ha, trots att du precis berättat att något hemskt har hänt.”

    Jag kan tänka mig att det kan skapa irritation för en vuxen om man är väldigt ledsen och berättar att en kär person har dött och så börjar barnet prata om sitt lego. Vi hade en liknande situation här hemma, men jag blev inte irriterad även om situationen blev lite konstig. Nu förstår jag varför det blev som det blev.

  • Jag testar silvershampoo

     – Inlägget är reklam för Eleven och innehåller annonslänkar –

    Jag har haft exakt samma hårfärg i 17 år, men dom senaste åren tycker jag att mitt hår har blivit lite gul-blont istället för ljusblont. Jag tror tillverkarna medvetet har gjort en förändring för den medföljande hårinpackningen har bytts ut mot en efterbehandlingsprodukt med blått pigment som sägs ta bort gula toner… Problemet är bara att det inte blir nån skillnad, håret är fortfarande lika gul-blont. Först funderade jag på att låta färgen sitta i 5 min längre men då riskerar jag att bränna av hårtestar och det vill jag inte heller så efter inspiration från Malin bestämde jag mig för att testa silvershampoo 🙂

    Jag provade Björn Axéns silvershampoo och silverbalsam och redan efter första tvätten så såg jag stor skillnad! Malin frågade till och med om jag hade färgat håret, men det hade jag ju inte 🙂 Efter den andra tvätten hade mitt hår fått den färgton som jag ville ha, den är riktigt effektiv med andra ord 🙂

    Jag älskar den nya kallare tonen i mitt hår och jag är riktigt nöjd att jag hittade en lösning som inte sliter mer på mitt hår. Dessutom innehåller både shampoo och balsam UV-skydd som skyddar håret nu på sommarn. Solen sliter mer på håret än vad man tror 😛

    Jag har haft samma hårfärg i 17 år, den enda förändringen jag har gjort är att jag ett tag hade svart underhår. Det var supermodernt ett tag 🙂 Vad har ni haft för hårfärger genom åren?