Idag har jag varit och träffat en läsare, Daniela, som har en dotter som är lika gammal som Isadora och som också är tillsammans med en brasse. Vi möttes upp vid Trädgårdsföreningen vid 14.00 för att äta årets första kulglass (i alla fall min första) och låta barnen leka lite vid fontänen utanför Rosencafét. Vi bredde ut en picknickfilt och satte oss, vi hade tänkt sitta där medans vi tittade på barnen som lekte, men det blev inte riktigt så stillsamt som vi hade hoppats på så efter att vi hade ätit upp glassen bestämde vi oss för att gå vidare och leka nånstans där barnen kunde springa av sig.

Jag måste säga att kulglassen på Rosencafét var rysligt god! Om ni går dit, testa bananchoklad! Den var bland dom godaste kulglassarna jag nånsin ätit!

Vi tog bussen till en förskola som vi visste var inhängnad där barnen kunde leka utan att rymma. När vi väl kom dit så stängde vi grinden och hade tänkt att barnen skulle få springa fritt. Det var bara det att det låg en fiskmås unge i ena änden av gården och två fiskmåsar attackerade så fort någon rörde sig åt det hållet! Daniela fick springa och rädda sin dotter som tyckte det var hemskt kul när hennes mamma ropade ”Nej, gå inte dit!”. Det var riktigt läskigt! Fiskmåsen dök mot hennes huvud när hon sprang därifrån! Jag kanske ska tillägga att jag är extremt rädd för fiskmåsar! Jag har nämligen blivit attackerad två gånger. Den ena gången såg jag en luden boll vagga från sida till sida framför mig. Jag fattade inte vad det var och spände ögonen för att se vad för konstigt som rörde sig framför mig när jag plötsligt hörde ett fiskmåsskri lite för nära. När jag vände på huvudet såg jag en fiskmås som stod nästan still i luften som skrek till en gång till innan den attackerade mitt huvud. Jag han nätt och jämt ducka och springa därifrån utan någon skada. Den andra gången jag blev attackerad var en miljon gånger värre. Jag var på väg över ett övergångsställe när jag plötsligt hör ett fiskmåsskri på för nära håll. När jag vänder mig om så ser jag en fiskmås som gör sig redo för att dyka och attackera mig. Den där jäkla fiskmåsen gjorde flera försök att flyga på mitt huvud medans jag sprang och duckade flera gånger nästan hela vägen hem! Jag var såååå ledsen när jag kom hem! Så ledsen och så rädd! Jag vågade inte gå över det övergångsstället igen förrän det stod i tidningen att Borås stad hade avlivat fiskmåsen eftersom den var galen och attackerade allt och alla trots att den inte hade någon unge.

Jag undrar hur det blir för förskolan imorgon när alla barn kommer dit och ska leka? Om jag var en förskolepedagog så skulle i alla fall jag inte veta vad jag skulle göra åt fiskmåsproblemet…? Men jag antar att dom får ringa en parkskötare eller nåt sånt? Jaja, nog om det nu… Vi hade i alla fall väldigt trevligt och vi fick tid att prata lite när barnen gungade eller åkte rutschkana. Det är skönt att prata lite med någon annan som också lever i en brasiliansk-svensk familj. Vi känner igen oss i mycket av varandras berättelser även om våra brassar har väldigt olika bakgrunder. Jag vill absolut ses fler gånger och babbla av mig 🙂

Tusen tack Daniela för idag! 

Stort grattis till Sverige idag! Den här Nationaldagen har bjudit på underbart väder, lek & bus och fantastiskt god glass. Det enda jag saknar är jordgubbar, men dom var tokdyra idag. Det kostade 60 kr för EN ask och eftersom jag betalar 60 kr för TVÅ askar i vanliga fall så bestämde jag mig för att inte köpa. Mitt andrahands alternativ var vattenmelon, men när jag såg att en minimelon kostade 80 kr så ville jag inte ha det heller. Det blev vindruvor istället, inte ett dugg samma men bättre än att komma hem tomhänt 🙂

Vad tycker ni om Sveriges Nationaldag? Jag tycker att nationaldagen har blivit mycket mer speciell sen den blev en röd dag, men vi firar fortfarande inte i vår familj. Vi kanske skulle börja med det, men jag har liksom inte riktigt orkat engagera mig… Dessutom är det ju jobbdag imorgon så då blir man ju lite bekväm och tar det lugnt istället.

En sak som jag började tänka på idag var att jag är väldigt nöjd med att bo i Sverige. Vi har så mycket fördelar här tack vare Sveriges välfärdssystem som andra länder inte har. Det enda landet jag har hört ska vara bättre för barnfamiljer är Finland som har lite bättre föräldraförmåner. Innan jag fick barn drömde jag mycket om att bo utomlands, främst för klimatet eftersom jag älskar sol och bad, men nu är jag inte ett dugg intresserad av det. Jag upplever att människor i andra länder ofta arbetar mer, men ändå får färre semesterdagar och ibland även sämre löner än vad vi svenskar har. Jag skulle kunna tänka mig att tillfälligt arbeta utomlands, kanske 1-2 år, om jag får en bra lön. Men jag skulle inte vilja flytta till något annat land så länge jag har småbarn. I framtiden drömmer jag om att ha en semesterbostad nånstans i Europa där jag kan njuta av sol och bad hela somrarna 🙂 Om Portugal fortsätter vara ett skatteparadis för pensionärer när jag ska pensionera mig så blir det nog en semesterbostad där 🙂

Skulle ni kunna tänka er att flytta och arbeta i ett annat land, i så fall vilket och varför just det landet?

Nu är jag och Isadora på bussen. Vi ska åka till stan och träffa en läsare och hennes jämnåriga dotter för första gången i verkligheten. Så spännande! Jag älskar att träffa nya människor och skapa nya vänskaper så jag är alltid öppen för fikor och playdejts 🙂

Det är helt knökat på bussen! Det verkar som varenda kotte är på väg till ett nationaldagsfirande idag. Hur firar ni Sveriges nationaldag detta året?

En sak som slog mig häromdagen var att vi inte tassar på tå utanför barnens rum på kvällar och nätter längre… Ja, alltså vi varken viskar eller smyger för dom vaknar så sällan av våra ljud på kvällen/natten. Däremot kan det vara helt hopplöst på morgonen, då vaknar dom jämt… Men det var ändå lite intressant att barnen uppenbarligen är mindre ljudkänsliga nu. Jag är helt övertygad om att detta är tack vare vår Brasilien-resa.

I Brasilien är det aldrig helt tyst på nätterna, dessutom är brassarna dåliga på att smyga och ännu sämre är dom på att viska. Jair pratar alltid väldigt högt när han pratar portugisiska. När han är i telefon så brukar jag flika in och fråga:

– Jair, är han du pratar med döv?
– Nej, det är han inte.
– Okej, då kommer han nog bli det nu!

Haha! Jag tror ni just fick ett hum om hur högt min kära sambo pratar 🙂 Ian är ännu värre, han pratar så högt så att man nästan kan tro att han är arg ibland, men Ian har en glad röst och säger saker på ett roligt sätt så alla som kan portugisiska förstår att han inte är arg i alla fall 🙂 Ian smyger heller inte, han går lika hårt i golvet, stänger dörrar lika hårt och pratar lika högt även fast barnen precis somnat i rummet bredvid. I början försökte jag och Jair viska tillbaka för att han skulle sänka rösten för att vi var rädda att barnen skulle vakna, men efter ett tag såg vi att barnen inte vaknade så nu tassar ingen på tå längre 🙂 Så himla skönt!

Vaknar era barn lätt av ljud? Tror ni att det går att vänja barnen vid att sova med ljud?