När jag var 15 år fick jag mitt allra första jobb, det var i matsalen på McDonald’s. Det var ett halvår kvar tills jag skulle fylla 16 år så därför fick jag inte jobba i kassan eller i köket, men det gjorde ingenting. Chefen hade verkligen förklarat hur viktigt mitt jobb var för gästernas intryck av McDonald’s och jag kände stort ansvar för gästernas trevnad. Ni skulle sett hur snabbt jag städade första dagen på jobbet. Matsalen var verkligen skinande ren, inte en enda pommes frites i sikte! 🙂 Det roliga var att jag själv inte fattade det förrän något år senare när mina kollegor påpekade hur seriöst jag tog mitt jobb i matsalen…  Det var nämligen ingen annan som städade så noggrant som jag 😛 Men det dumma är att jag själv inte upplever det så. Jag tänker alltid att jag kan göra mer och att jag borde göra ännu bättre.

Det var samma sak när jag fick mitt första ingenjörs sommarjobb. Kollegan som skulle förse mig med arbetsuppgifter hann inte riktigt med för att jag var så snabb, men själv tyckte jag att jag var långsam och att jag borde vara snabbare. När jag fick höra bakvägen att jag var mycket snabbare än vad dom hade förväntat sig så blev jag helt chockad! Va?! Jag som var så långsam och gjorde om allt flera gånger innan det blev bra, är jag snabb?

Jag har liknande exempel på alla arbetsplatser som jag nånsin har varit på, men det är först nu som jag börjar reflektera över det. Är det inte lite konstigt att bilden jag har av mig själv är så olik den som andra ser av mig? Det verkar som att den som sätter högst krav på mig är jag själv…

Fotograf: www.wanderings.se

Har ni också märkt att det är väldigt många runda magar ute på gatorna nu? Jag tycker det känns som att det är höggravida mammor överallt! Först tänkte jag att det måste finnas en logisk förklaring, typ att gravidmagar inte syns lika mycket i vinterjackor eller nåt sånt. Ja, för om det inte var svaret så måste det vara min bebislängtan som gått över styr! Men sen kom jag på att jag inte alls är knäpp! Det är ju högsäsong med barnafödandet i Sverige nu! I april- augusti är det högsäsong på förlossningsavdelningen och allra flest barn föds det i juli, enligt Statistiska Centralbyrån.

Förr 150 år sen var det däremot september som var högsäsong bland gifta makar. Enligt Statistisk Tidskrift från 1869 så kan orsaken till detta vara att många gifte sig sent på året och det kanske var väldigt trevliga julfirandet som ledde till ett och annat. När man tittade på statistiken för barn födda utomäktenskapligt så hittade man däremot en intressant skillnad. Dom månaderna som det föddes mest barn utanför äktenskapet var nämligen februari-april. Här ska vårkänslorna och framför allt midsommar haft en stor roll för bebistillverkningen eftersom februari-april barn är dom som blir till i magen i maj-juli… 😉

Nu för tiden blir flest gravida i juli-december. Det finns inga riktiga svar på varför det har blivit så men det finns teorier om att blivande föräldrar planerar mera. Många planerar att föda barn lagom till semestern och andra önskar att få barn tidigt på året för att det kan vara en fördel när barnen börjar skolan. Jag skulle gärna vilja prova att vara gravid på sommarn, men hoppas kanske inte på att föda barn just i juli eftersom det är den värsta månaden på förlossningsavdelningen…

Vilken månad är era barn födda? Planerade ni era graviditeter eller blev det när det blev?

Fotograf: www.wanderings.se

Jag fick precis ett meddelande från min mamma där hon undrade om jag hade pratat med Lucas om att inte ta emot godisar från främlingar. Jag fick genast en klump i magen… Nu har det tydligen hänt i Göteborg igen, en yngre man har försökt locka barn utanför Näsetskolan…Fy, vad den här världen är hemsk… förutom krig, terrorister, cancer och andra hemska sjukdomar så finns det också PEDOFILER! Sjuka människor som är speciellt ute efter våra barn och som på olika sätt kommer plåga barnen om dom får tag på dom. Jag mår illa, vill kräkas och gråta bara jag tänker på det. Varför är världen så sjuk? Inte ens barnen får vara ifred…

När jag var 5-6 år brukade min mamma och pappa säga ”akta dig för fula gubbar och tanter som vill ge dig glass eller godis”. Jag minns hur mamma och pappa förklarade vad vi skulle göra om en gubbe/tant ville bjuda oss på något och jag minns hur jag hade idéer om att jag skulle ta glassen snabbt och springa därifrån, men då förklarade mamma och pappa att gubben/tanten kunde vara farlig. Har ni pratat med era barn om fula gubbar och tanter än? Om inte, läs gärna tipsen här nedanför.

Tips på hur du pratar med dina barn om fula gubbar

– En ful gubbe behöver inte vara ”ful” eller ”gubbe” så det kan vara dumt att uttrycka sig så eftersom det kan bli svårt för barnen att förstå att den ”fula gubben” även kan vara en ung, trevlig, snygg, kille, tjej, tant etc.

– Förklara för barnet att det aldrig nånsin ska följa med någon vuxen som dom inte känner, även om dom lockar med glass, godis, en söt vovve eller säger att mamma/pappa sitter i bilen eller ligger på sjukhus.

– Undvik namnmössa/keps till ditt barn. Om den fula gubben kan namnet på ditt barn så kan barnet lätt tro att personen är bekant eftersom han kan barnets namn.

– Undvik att gå in på detaljer när du förklarar för barnet. Det räcker med att säga att det finns vuxna som är dumma mot barn.

– Runt 3-4 års ålder är en bra ålder att börja prata med sitt barn om fula gubbar.

– Lär barnet att berätta för någon vuxen om en okänd har försökt komma i kontakt eller försökt locka barnet med något.

Jag är väldigt tacksam för att jag aldrig var med om någon incident med fula gubbar eller tanter, men jag känner dom som råkat ut för fula gubbar. En av mina vänner blev lockad med sockerbitar hem till en tant och där var det en gubbe som tog av sig naken framför henne. Detta paret blev senare tagna av polisen. En annan liknande incident var på högstadiet där en blottare sprang runt och visade upp sig i skogen men gympaläraren trodde inte på oss. Vissa av tjejerna i klassen grät för att dom var så rädda men läraren tvingade oss att fortsätta springa i skogen utan att kontrollera om blottaren var kvar.

Har ni pratat med era barn om fula gubbar och tanter ännu?

Fotograf: www.wanderings.se

Jag ligger på soffan efter ännu en lång arbetsdag. Jag är verkligen helt slut på dagarna när jag kommer hem… Det är tur att det är semester snart så att man får ta igen sig lite 🙂 Det jag längtar allra mest efter just nu är kvalitetstid med barnen, den lilla tiden jag får med barnen på dagarna är bara en bråkdel av det jag hade för några månader sen. Dessutom är jag så trött när jag kommer hem. Jag orkar inte med barnens tempo, dom är busiga, stojiga och lekfulla medan deras gamla skruttiga mamma bara vill ligga på soffan och gosa eller läsa en barnbok… Det märks att barnen saknar mig. Dom vill sitta nära och kramas mycket. Jag älskar deras kramar, det finns verkligen inget mysigare än att få gosa med dom 🙂

Pussen blev visst ingen puss utan en kittlig prutt 🙂 

Fotograf: www.wanderings.se

Jag har inte dåligt samvete för att jag är trött eller inte räcker till så mycket som jag hade velat. Jag är bara en person och jag kan inte klona mig, men jag saknar dom otroligt mycket när jag jobbar. Jag längtar efter semestern så mycket nu! Vi har massor av roliga saker inplanerade som jag tror barnen kommer uppskatta. Dessutom ska jag och Lucas iväg helt själva ett par dagar – jag längtar helt galet mycket efter det! Bara jag och Lucas, när var det bara vi sist?!

Fler som längtar efter semestern och kvalitetstid med barnen? Vad ska ni göra på er semester?

När jag blev mamma införde jag inga särskilda klockbundna rutiner. Jag tyckte det var onödigt och osmart eftersom man blir så mycket mer bunden vid hemmet om ens barn absolut ska sova middag eller lägga sig för natten en viss tid. Jag bestämde mig för att följa mitt barns rutin och behov och strunta helt i klockan. När jag var föräldraledig så la jag och Lucas oss sent på kvällen och vaknade inte förrän vid kl 11.00 om inget väckte oss. Vi åt frukost klockan 12 och när vi blev hungriga nästa gång åt vi lunch. När jag såg att Lucas blev trött eller gnällig så la jag honom för att sova eller gick ett varv med barnvagnen. Vi behövde inga klockbundna rutiner, vi hade det bra 🙂 Problemet kom när det var dags för Lucas att börja förskolan. Jag och Jair fortsatte som vi alltid hade gjort, tittade på Lucas om han såg trött ut och om han inte gjorde det så la vi honom när klockan var 22-23, alltså samtidigt som vi själva la oss. Lucas kunde nämligen inte sova om vi inte låg i sängen med honom så om vi skulle lägga honom tidigare så fick vi själva ligga där också. Ibland försökte vi lägga honom tidigare men då var det världens kamp. Han slog oss i ansiktet, lekte, busade, kröp iväg, var ledsen och arg. Vi höll på att bli tokiga! Blev ungen aldrig trött? Sov han kanske för mycket på förskolan? Detta var saker som vi funderade på.

Kvällspigga barnen har ett sovfönster

Nu är jag väldigt kaxig och påstår att kvällspigga barn har ett sovfönster. Det kanske inte alls funkar på alla barn, för alla barn är ju olika, men nu har jag testat min teori på såpass många vänner att jag ändå vågar påstå att det är så. Och om jag har fel och detta inte funkar på alla, så gör det inget för jag är övertygad att majoriteten av alla som testar kommer bli positivt överraskade 🙂 Jo, det är nämligen så att det finns kvällspigga barn som aldrig tycks bli trötta. Dom blir inte gnälliga, sega, lugna eller gäspar utan ju mer klockan blir ju livligare och gladare blir dom. Lucas är sån. Det går bara se på honom att han är trött när han är sjuk. Han kan vara uppe hur länge som helst på kvällarna. Han tycks bara bli piggare och piggare ju senare det blir.

Ja, så här kunde det se ut i Lucas sovrum när han inte ville sova… bilden är tagen från balkongen i vår gamla lägenhet.

När han var 2 år skrev jag ett blogginlägg och frågade er läsare om när era barn lägger sig. Dom flesta som hade 2-åringar svarade att dom la barnen mellan 18-20. Jag och Jair hade svårt att se att det skulle funka men vi började i alla fall prova oss fram för att hitta hans ”sovfönster” genom att titta på klockan istället för att titta på Lucas. Det funkade förvånansvärt bra! Det dröjde inte länge innan det stod klart att vi måste lägga honom mellan 19-20 för att han ska vara lätt att lägga. Om vi försökte lägga honom efter 21.00 så var det helt omöjligt! Visst är det konstigt! Här hade jag trott i hela mitt korta mammaliv att jag var kapabel att se på min son när det var sovdags men nu var det alltså en klocka som fick bestämma det! Så klockan 19.00 varje kväll gjorde vi i ordningen en tillsynes pigg 2-åring för sängen och han somnade snabbt! Ett halvår senare var det jul och då hade jag med en fråga i min julkalender ”hur lång tid tog det för Lucas att somna ikväll?” Om jag inte minns fel så var svaret nånstans mellan 10-15 minuter. Tänk då att vi hade nattningar som var 1-1,5 timme långa innan vi hittade Lucas sovfönster! Vilken förbättring 🙂

Fördelarna med att hitta sovfönstret:

– Mycket lättare och snabbare läggningar

– Mer tid till mig och Jair

– Lucas mådde bättre och orkade mer på förskolan

– Lucas sömn blev mer rutinstyrd och han började vakna samma tid varje dag

Nackdelarna med att lägga honom tidigt:

– Inga! När vi har varit borta så har vi inte åkt hem bara för att passa ett sovfönster. Rutinen blir inte förstörd bara för att han la sig sent en kväll 🙂

Ian är verkligen en hejare på att fläta hår! Han gör jättefina frisyrer och det känns som man ska somna när han håller på och pillar. Det finns nog inget som är så avslappnande som när någon pillar i ens hår 🙂 Igår när Ian gjorde ordning Isadora inför kalaset gjorde han en jättefin frisyr med flätor som jag också hade velat ha, men vi hann inte fixa mitt hår innan kalaset så han flätade mitt hår efter kalaset istället. Visst blev det fint?!

Isadoras flätor blev lite ruffsiga när hon satt i vagnen, men jag tyckte ändå att det såg bra ut 🙂

Nästa gång vi är bortbjudna så har han lovat att fixa både mitt och Isadoras hår så att vi matchar 🙂