När jag fick barn så föddes en ny del av mig själv. Det var en ny Emma som jag inte visste fanns och tillsammans med den här nya delen av mig föddes känslor som jag aldrig hade haft. Jag har förändrats väldigt mycket sen jag fick barn och jag har numera andra tankar och värderingar än innan jag fick barn. Vissa av mina nya värderingar och känslor kanske skulle kommit med åldern också, men nu blev det ganska tydligt att dom kom när jag fick barn. Jag gillar den nya Emma. Jag tycker att den nya Emma är smartare, bättre medmänniska, lyckligare och snällare mot sig själv. När jag fick barn så hittade jag mitt sanna jag. Jag upplever det som att jag fann mig själv och den personen som jag ville vara. Jag fann mitt kall i livet och det jag vill identifiera mig med.

Min första selfie med Lucas som bara är några timmar gammal 🙂

Jag är väl medveten om att alla inte upplever det som att dom finner sig själva när dom får barn. En del känner ju precis tvärtom – som att dom tappar sig själva. En del känner att dom blir en sämre människa, både mot sig själva och mot andra. Jag undrar varför det är så? Kan det bero på att man får en sorts identitetskris på grund av att man redan har funnit sig själv? Det nya ”föräldrar-jag:et” kommer och ska plötsligt ta plats i ett redan etablerat ”jag”. Eller blir det så på grund av sömnlösa nätter och allmänt kaos?

Jag och Isadora när Isadora bara var några minuter gammal
Foto: Wanderings

Jag har förstått att det är väldigt olika om man känner att man tappar eller hittar sig själv när man får barn. Jag har sett denna diskussionen i några Facebook-grupper och genom en snabb analys så verkade det som att dom som känner som jag är dom som stannar hemma längre med sina barn. Undra om det kan vara en bidragande orsak till att såna som jag faktiskt vill stanna hemma? Att jag identifierar mig mer med ”Mamma-Emma” än med ”Jobb-Emma”? Jag tror att det kan vara så, vad tror ni?

Kände du att du tappade dig själv eller hittade dig själv när du fick barn?