Idag har vi varit på stranden och njutit av det fina vädret medans Jairs brosa stannade hemma och lagade en Moqueca med fisk och räkor. Moqueca är speciellt för Bahia och finns inte i hela Brasilien. Den har afrikanska influenser från tiden då det fanns afrikanska slavar här. Moqueca görs oftast med räkor, fisk eller hummer – eller alla tre 🙂 Men det finns även en variant som man använder ägg istället för fisk och skaldjur. Förutom fisk och skaldjur så innehåller den kokosmjölk, azeite de dênde (en röd olja som kommer från en speciell palm där oljan kommer ut från stammen), kryddor och pimenta (portugisiska ordet för chili). Moqueca äts med ris och chilin ligger vid sidan så att man kan lägga på så mycket som man vill ha själv.

Dagens moqueca var så galet god att hela den stora kastrullen som Jairs brosa hade tillagat gick åt. På slutet gick nästan all sås åt också 🙂

På bilden är Jairs kusiner (Ian och Iris. som är syskon), Jordai och Jair

Jordai har lovat att göra en till Moqueca när jag är med så att jag kan ta kort och skriva ut receptet här på bloggen 🙂 Oljan som man använder i Moqueca kan man hitta i utländska butiker. Hemma i Göteborg brukar vi köpa dêndeolja i en afrikansk mataffär. Jag ska söka lite och se om jag hittar några bra ställen att köpa oljan på i Sverige 🙂

Hemma i Sverige är vi bortskämda med mjuka sängar. Jag är till och med så bortskämd att jag har börjat tycka att den ena madrassen i Lucas säng är lite nerluggen! Men sängarna vi sover i här betydligt hårdare. Det är samma sak med soffan här, stoppningen är så tunn att om man sätter sig snabbt så kan man få rejält ont i fiff! Men jag tror att brassarna är ganska vana vid hårda sängar så dom flesta kanske skulle tycka att våra sängar är för mjuka. Det tyckte ju vara tyska airbnb-gäster! Dom gav privat feedback och berättade att vår ena säng och soffan var alldeles för mjuka haha!

Här i Brasilien sover Jairs systerson direkt på golvet på en tunn filt!! Han brukar komma hit på helgerna, denna veckan har han varit här från fredag till måndag och sovit alla nätterna på golvet. Jag vet i sjutton om jag hade kunnat sova så! Jag trodde inte mina ögon när jag såg det!

I favelan finns det bara en enda gata där bilar eller motorcyklar kan köra. Gatan är en återvändsgränd och används bara för att parkera bilen, leverera varor till mataffären, pizzabud eller om man ska lämna in sin bil till bilverkstad här i favelan. Gatan är så trång att det inte alltid går att passera bilarna om två stycken står på rad. Ibland måste man gå på sidan och hålla in magen för att kunna komma förbi!

Det bor väldigt många människor här och långt ifrån alla bor i närheten av den enda gatan som finns. Dom flesta bor i samla gränder, ibland så smala att man kan klättra högt upp på väggen genom att ta spjärn med benen! Gränderna är många och går kors och tvärs här och där. Jag har bott här i lite mer än 1 år om man räknar samman våra långresor hit, men ändå finns det många gränder som jag aldrig besökt! Alla som bor här bor på samma gata, det finns alltså inte flera gatunamn i favelan men alla hus har ett eget nummer. Dock är det få hus som har sitt nummer utsatt på huset så om man ska hitta en adress får man försöka räkna sig fram eller fråga om vägen. Det som imponerar mig med detta är att det ändå finns brevbärare som levererar posten ända fram till dörren!

Dom flesta har inga brevlådor så när brevbäraren kommer ropar han ”Corrieo” som betyder ”post” och så lämnar hann en bunt post till den som öppnar dörren. Om ingen är hemma så är det oftast en granne som tar hand om posten så länge. Det är mycket som är annorlunda här! Hemma i Sverige kommer vår brevbärare på en mopedbil eller vad det heter, här har brevbäraren varken moppe eller cykel!

En av få brevlådor i favelan

Det är uppenbarligen något som vi har ätit för nu har nästan alla i familjen problem med magen. Lucas och Bruna har klagat över magont i natt och en liten stund senare spydde båda två. Jair vaknade också upp med magont och nästan alla i familjen har diarré 🙁 Vi misstänker att det var något som vi åt på stranden, men man kan aldrig veta säkert. Det är ganska så lätt att bli matförgiftad här… Jairs brosas tjej tror att det var Caldo de Sururu på stranden som vi blev sjuka av. Jag tror att det var antingen det eller Acarajé. Jairs mamma hade en annan teori och Jairs bror tror att det var ölen från ett visst märke som gjorde honom sjuk, men den enda gemensamma nämnare som alla som är sjuka har är att vi har ätit Acarajé… Men samtidigt så var det ju i fredags, hur lång tid kan det ta innan man blir sjuk?

Jag tror inte att vi har blivit sjuka pga något vi har ätit här hemma, i så fall borde även Jairs mamma och pappa blivit sjuka men det är dom inte. Det skulle också kunna vara hederlig magsjuka, men jag tror att det är större chans att vi blivit matförgiftade. Mentaliteten hur man sköter mat är helt annan än i Sverige så det är omöjligt att skydda sig. Ett exempel på det är att mat här står alltid framme, från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Det står på spisen hela dagen och så fort någon är hungrig så värmer man på maten igen, tar lite och låter resten stå och kallna på spisen. Det är inte förrän vid midnatt, när alla ätit kvällsmat som maten sparas i matburkar i kylskåpet. Hemma i Sverige slänger jag mat som stått framme så länge. Jair har lagat mat många gånger som jag har slängt så han har lärt sig den hårda vägen haha 🙂 Samma sak med smöret. Här står smöret i kylen i mataffären men hemma står det framme ända tills förpackningen är slut! Det är otroligt lätt att smöra eftersom det i princip rinner av smörkniven haha!