Tack för hjälpen med bloggtorkan Nilsa och väldigt intressant artikel du har hittat! Jag vet inte riktigt var jag ska börja inlägget, men vi kan kanske börja med vad jag tycker om att exponera sina barn på internet och hur jag tänker med att göra det på min blogg.

Så här tänker och tycker jag

Desto yngre barnet är, ju mer okej är det. När barnet växer och personligheten träder fram så blir integritet viktigare och då gäller det att hänga med i svängarna och inte dela med sig av allt längre. Jag tänker alltid ”är detta något som alla barn går i genom/gör i den här åldern?”, om svaret är ”ja” så kommer jag troligtvis att blogga om det. Om svaret är ”nej, detta är en händelse som är väldigt specifik för just mitt barn och som skulle kunna vara utlämnande” så kommer jag inte skriva om det. Jag har bloggat om bl.a. potträning och trotsålder eftersom det är saker som jag anser är högst normalt att gå i genom och jag tror att dom säger att dom inte gått igenom liknande situationer med sina barn ljuger. Jag bloggar inte om allt, men jag bloggar om sånt som anses vara normalt och som andra känner igen sig i, det tycker inte jag är utlämnande. Åtminstone inte på det sättet som jag skriver.

Vad det gäller bilder på barnen så frågar jag alltid Lucas om jag får ta en bild. Om han säger ”nej” så respekterar jag det. Jag har funderat mycket på det där med att visa bilder på barnen, men varje gång så kommer jag fram till att det känns helt rätt att visa bilder på dom. Internet fanns inte när jag var liten, men om det hade funnits och hela mitt fotoalbum ihop med texter om mig hade funnits att läsa på internet så skulle jag blivit väldigt glad. Samma sak om jag hade växt upp som kändis 🙂 Det vet jag för jag älskade att vara center of attention haha! Jag vet att det inte är säkert att mina barn kommer tycka samma sak som mig, men vad jag kan se av Lucas än så länge så är vi väldigt lika. Om jag skulle märka att det förändrades så skulle jag ändra på mitt upplägg på bloggen.

Min strategi med barnens närvaro i bloggen är att dela mer av det barnet som är yngst eftersom dessa inlägg inte blir lika personliga. Dessutom så händer det så mycket mer med utveckling och annat så det finns mer att skriva om 🙂 Hur bloggen kommer se ut när jag är färdig med barnaskaran vet jag inte, men det är många år kvar tills dess så det kommer jag inte planera nu 🙂

Foto: Fotad av Jennie

Saker som jag inte tycker är okej

I artikeln så berättas det om en pappa som har gjort en grej av att ta bild på sitt barn när det gråter över obetydliga saker och sen lägger han upp det på internet där 35.000 följare kan skratta åt det. Det tycker jag är fruktansvärt! Det lilla barnet som gråter har ju verkliga känslor och det är väl inget att håna, skratta eller ta bild på? Vad är man då för någon förälder egentligen?

Samma sak känner jag med det andra exemplet med den anonyma mamman som bloggar för en tidning där hon beskriver sin avsky för föräldraskapet och benämner sina två barn med nedvärderande ord – det är inte heller okej!

Det finns många fler exempel på saker som inte är okej och ännu mer exempel på saker som ligger i nån sorts gråzon. Det är omöjligt att veta vad som är rätt eller fel så man får helt enkelt känna efter vad som känns rätt/fel för en själv och agera därefter. Jag har diskuterat den här frågan otalt med gånger med familj, släkt och andra bloggare så jag har verkligen tagit ett aktivt beslut utifrån min tro i frågan.

– Sponsrat inlägg –

Just nu är det gavelradhus till salu i närheten av oss. När jag fick höra det så blev jag genast jättenyfiken och var tvungen att titta in på mäklarens hemsida. Vi stormtrivs i vårt hus och jag vill egentligen inte alls flytta men efter att ha varit inne i grannens gavelhus och sett den stora trädgården och att hon till och med har byggt ut huset men ändå har så mycket tomt kvar att nyttja så bestämde jag mig för att hålla ögonen öppna 🙂

Huset var tyvärr inget för oss (eller det kanske var tur?), det hade färre sovrum än vad vi har idag, men jag fastnade ändå för trädgården. Jag hade förväntat mig en stor trädgård med en massa gräs men det var det inte. Dom hade lagt marksten på framsidan och på sidan av huset och hade bara sparat en liten lummig spännande trädgård med buskage och grönskande växter och två altaner. Jag tycker det var riktigt smart att lägga marksten på den delen av trädgården som dom förmodligen inte är så ofta i för då blir trädgården mycket mer lättskött 🙂

Ett smart sätt om man vill ha mindre gräs är ju också att göra som på den här bilden där markstenen fint ramar in trädgården och sedan är det utfyllt med stenar där som det skulle varit gräs.

Vi har marksten på vår garageuppfart framför huset och framför uteboden i trädgården. Det kommer lite ogräs emellan stenarna men det går snabbt att ta bort. På baksidan brukar Jair lyfta hela stenarna för att få bort hela roten till ogräset och nu växer det inte mycket ogräs där längre 🙂 En annan av vår grannar har också fått till en väldigt snygg trädgård genom att pryda hela garageuppfarten med vit dekorationssten. Det är verkligen bländande vackert och ser så exotiskt ut!

Bilderna till det här inlägget har jag lånat från Bygghemma som har massvis av olika typer av marksten att välja mellan.

Några saker som jag absolut inte ser framemot just nu som jag helst av allt skulle vilja slippa 😛

1. Fixa så att vi kan hyra ut vårt hus när vi är utomlands i vinter.

2. Köpa Thailand-biljetterna. Just nu ORKAR jag bara inte. Jag tänker att jag ska leta biljetter varje kväll men jag orkar verkligen inte…

3. Måla trappan till övervåning. Det känns meckigt, men det måste göras ju…

4. Boka tid för Gula Febern vaccinet till Isadora.

5. Se till att Jair går och fyller på sin vaccinering mot stelkramp, difteri och vad det nu var mer…

6. Fixa med utökad reseförsäkring

7. Sälja bilen.

Det är så många saker som måste fixas innan vår resa att jag får ångest när jag skriver listan. Men, men, det är bara att ta tjuren vid hornen och göra det… Usch! Men det kommer bli sååå skönt när det är gjort, särskilt dom punkt 1, 2 och 7. Punkt 7 får gärna vänta till typ november 🙂

Tänk vad skönt det hade varit att få vara struts ibland och bara stoppa huvudet i sanden när det är lite jobbigt. Men visst är det ett konstigt fenomen? Djur är så lustiga ibland haha! Visste ni förresten att ”Ema” med ett ”m” betyder struts på portugisiska och att alla brasilianare uttalar mitt namn som denna fågeln eftersom Emma är ett okänt namn för dom haha 😀