• NIPT-test i Göteborg

    NIPT-test i Göteborg

    – I samarbete med Barnmorskegruppen – 

    När jag var gravid med Isadora så var jag väldigt orolig av mig. Jag var rädd för missfall eller att hon skulle vara väldigt sjuk så att vi på så sätt skulle missta henne. Jag kunde inte riktigt slappna av förrän vi hade gjort KUB, en sådan oro kan verkligen äta upp en inifrån. Vi hade tur och fick den lägsta sannolikheten på alla trisomier så jag kunde slappna av efter det. Jag vet inte vad hjärnspökena hade gjort med mig om vi hade fått en hög sannolikhet, då hade jag kanske oroat mig hela graviditeten… Eller så hade vi fått göra fostervattenprov och riskerat att framkalla ett missfall på ett helt friskt barn!

    Jag visste inte det då, men det finns ett relativt nytt fosterdiagnostiktest, NIPT (Non Invasive Prenatal Test). Det är helt riskfritt eftersom det enda som behövs är ett helt vanligt blodprov från mamman och det har en mycket högre tillförlitlighet än vad KUB har – hela 99,8% för att upptäcka trisomi 21 och 95% för att upptäcka trisomi 13 och 18 som är ej förenliga med liv. NIPT görs i vecka 10-12 och då kan man även få reda på barnets kön. Barnmorskegruppen gör NIPT-test i Göteborg, pris och info om det finns på deras sida här: Fosterdiagnostik och ultraljud

    NIPT-test erbjuds dock inte i alla landsting och i vissa så är det bara privata kliniker som erbjuder det. Jag tycker det är jättekonstigt att sånt här ska variera beroende på vart man bor. Jag tycker föräldrar ska ha samma rätt oavsett vilken del av Sverige man bor i, men det verkar vara varje landsting som avgör.

    Jag vet att detta med fosterdiagnostik är en etisk fråga som väcker känslor hos många, för vad gör man om man får reda på att man väntar ett barn med kromosomfel? Jag vet inte och det beror på, skulle jag vilja svara. Trisomi 13 & 18 är inte förenliga med liv, men trisomi 21 som är detsamma som Downs syndrom ger oftast ett gott och till och med självständigt liv. Detta är en svår fråga och jag dömmer ingen. Jag tycker att det är upp till varje mamma och pappa att bestämma för vi har alla olika förutsättningar här i livet. Ett beslut som är rätt för en person är fel för en annan.

    En annan sak som däremot skrämmer mig och där jag inte kan låta bli att dömma. Det är när man väljer bort ett friskt barn pga att det var ”fel” kön. I min värld kan man inte älska sitt barn särskilt mycket om allt hänger på om barnet får en snopp eller snippa. Det här med könsselektering är förhoppningsvis ganska ovanligt, men jag hörde precis om en mamma som på NIPT fick reda på att hon var gravid med ännu en pojkbebis och därför gjorde abort. Hon ville hellre ha en flicka… Jag fick en hård klump i halsen när jag hörde det. Stackars bebis!

    Vad tycker ni om det här med fosterdiagnostik? Borde det vara tillgängligt för alla oavsett var man bor? Finns det någon risk med att alla får göra NIPT eller är det bara bra? Och borde man få reda på vilket kön bebisen har så tidigt som vecka 10-12?

    Foto: Fotoliselotte

  • Ord som Isadora kan säga

    Häromdagen så slog det mig att Isadora kan faktiskt prata! Det går inte att förstå så många ord som hon säger ännu, men hon kan faktiskt säga en hel del ändå. Hon kan till exempel säga:

    – Mamma
    – Pappa
    – dittut (tittut)
    – ditta (titta)
    – hej
    – hejå (hejdå)
    – sova
    – nej

    – dack (tack)

    Ordet sova var det som överraskade mest faktiskt. Jag låg på soffan när Isadora kom kastade sin kanin på mig och sa ”SOVA!” haha! Det är nämligen exakt så vi säger till henne om hon inte vill sova och ställer sig upp i spjälsängen hela tiden. Kul att det blev ett av hennes första ord haha 🙂

    Foto: Fotad av Jennie

  • Det känns bättre

    Tack för alla kommentarer på bloggen och på instagram om min 30-årskris ❤ Nu känns det mycket bättre att fylla 30 haha 🙂 När jag skulle fylla 22 år minns jag också att det var lite vemodigt, jag ville stanna tiden, tills en av mina vänner sa att bästa åldern var 25 år och det stämde 🙂 25 år var grymt! Då blev jag gravid med Lucas och det var liksom där det riktiga livet började för mig. Jag hade ett väldigt intressant liv innan dess också, men jag lägger mycket mera värde och känner mycket mera lycka i det liv jag lever nu. Livet har blivit bättre för varje år sen vi fick Lucas.

    Foto: Fotad av Jennie

    Tack också för påminnelserna om allt jag har gjort hittills i livet. Jag är faktiskt exakt där jag vill vara just nu så jag har väl inget att krisa för direkt… Men tiden går lite för snabbt just nu tycker jag. Det är svårt att leva i nuet när man är en så prestationsinriktad människa som jag är. Så fort jag är klar med nåt så blickar jag framåt mot nästa sak jag ska göra. Och det finns alltid något jag längtar efter 😛 Nån som har något tips på hur man stannar upp mer och njuter av stunden?