Vi sökte ny förskoleplats till Lucas men det verkar inte som han får någon plats tyvärr. Det känns lättande på ett sätt för nu slipper jag ha dåligt samvete för att flytta Lucas, men det känns jobbigt för att jag inte vet hur vi ska göra med Isadora. Planen var ju att Lucas skulle börja på nya förskolan till hösten så att vi kunde få syskonförtur till Isadora så att dom får gå på samma förskola. Nu vet jag inte riktigt hur vi ska göra. Ska vi ha barnen på samma förskola eller ska vi söka olika förskolor till dom?

Anledningen till att vi vill byta förskola är för att Lucas ska få kompisar i området som kommer gå på samma skola som honom. Dessutom kommer vi ha gångavstånd till förskolan så vi slipper vara beroende av bilen. Men viktigast är att han ska få kompisar som sedan kommer börja på samma skola/klass.

Det stora dilemmat är hur vi ska göra med Isadora. Hon ska skolas in i februari 2018 och vi behöver ansöka om förskola senast 6 månader innan, alltså i september. Ska vi ansöka om förskolan som vi ville att Lucas ska gå på eller ska vi ansöka om förskolan som Lucas går på nu? Om dom går på olika förskolor så får vi ju lämna på olika förskolor i 1,5 år om dom går på samma så får vi samma dilemma med Isadora när Lucas börjar skolan… Hur hade ni gjort?

Foto: Fotad av Jennie

Imorgon smäller det! Imorgon är sista dagen att rösta! Det går att rösta fram till klockan 23.59 imorgon och då kommer vi få veta vilka 5 bloggare som går vidare till finalen! Jag håller alla mina tummar och tår för att en av dom är jag!

Jag vill det här så himla mycket att jag till och med gick runt och frågade främmande människor på stan, men den gubben gick inte haha 😛 Folk kontrade med att dom måste läsa min blogg först så det är verkligen er läsare som det hänger på nu. Så om ni gillar min blogg – snälla rösta HÄR! ❤ Jag är högst upp i listan så ni hittar mig på en gång!

Haha! Häromdagen dök det upp en bild i min timehop-app som jag la upp för 3 år sen. Bilden var på Lucas när han låtsades prata i telefon. Haha! Dom är så roliga när dom gör så 🙂 Både Lucas och Isadora har haft extremt bra pokerface också, dom ser liksom helt seriösa ut när dom pratar!

I videon som jag la upp igår, när Isadora brottar ner mig, så svarar hon också i telefon haha!

En annan sak som Isadora gör nu för att härma oss vuxna är att så fort hon får tag på en bit papper, handduk eller trasa så börjar hon torka golvet/bordet/väggen/stolen eller vad det nu kan vara. Haha! Förut så brukade hon bara sitta och riva papper till små bitar…

Isadora började förstå saker mycket tidigare än vad jag var beredd på. Jag tror inte att det var så att hon var tidig eller nåt, jag var bara för upptagen med livet som tvåbarnsmamma för att hänga med i svängarna. Det började med att läkaren på BVC pratade med Isadora som hon var 2-3 år när hon skulle lysa med lampan i Isadoras öron. Jag tänkte ungefär ”Vad är det för nytta med att förklara? Isadora är bara 8 månader hon förstår inte…”, men jo visst förstod hon! Hon lät till och med läkaren titta i öronen utan protest, det trodde jag aldrig! Läkaren sa att man ska alltid förklara vad man ska göra innan man gör något på bebisar för dom förstår mycket mer än vad man tror.

En annan grej jag la märke till var när en på öppna förskolan skulle hjälpa Isadora av med overallen. Isadora var runt 9 månader och höll stenhårt i sin snuttefilt i ena handen. Kvinnan som hjälpte Isadora förklarade då för henne att hon måste byta hand och sen hjälpte hon Isadora att byta hand och det gick utan protest och gråt. När jag såg detta så kände jag mig både dum och korkad för jag hade ju bara tagit loss snuttefilten ur hennes grep och lagt den i hennes andra hand utan att förklara och hon grät varje gång. Shit vilken taskig mamma!

Efter dom här två händelserna så började jag göra saker annorlunda. Jag började behandla Isadora mindre som en bebis och mer som jag behandlar Lucas och det funkar verkligen. Till exempel, en sak som jag hatade när jag var liten var när vuxna slet saker ur mina händer för att dom inte litade på att jag skulle lägga tillbaka grejen. Min familj gjorde aldrig så på mig vad jag kan minnas, men jag minns andra vuxna som har gjort det, därför tar jag aldrig något ur Lucas händer utan jag ber honom lägga saken i min hand eller på någon annan plats som han vill lägga saken. Nu gör jag likadant med Isadora och 8 av 10 gånger så gör hon som jag säger och blir inte det minsta arg.

När jag byter blöja så får Isadora alltid ha en penna och Jairs gamla passerkort med en bild på honom. När vi är klara så får Isadora lägga tillbaka passerkortet och pennan i källarfönstret alldeles själv – det funkar superbra även om det ibland tar några minuter extra 😛 haha!

Foto: Fotad av Jennie