Dom senaste 3 dagarna har statistiken exploderat här på bloggen. Det var faktiskt så många som var inne igårkväll att jag fick felmeddelande när jag försökte gå in så jag fick vänta en stund – WOOOW! Superkul!!! Jag tänkte därför ta tillfället i akt och presentera mig och berätta varför jag kallas för På Smällen-Emma haha 😀

Jo, så här är det 🙂 Jag startade den här bloggen 2012 när jag och Jair började första bebisverkstan. Det dröjde inte länge innan jag var på smällen (!!) och då upptäckte jag att graviditet är långt häftigare än vad jag nånsin hade kunnat tro! Jag har aldrig tidigare varit så fascinerad över något i hela mitt liv som jag blev över min växande kropp. Alltså hur coolt är det inte att det kan växa en bebis i en kvinnas mage? Det är ju rena rama miraklet! Om jag skulle få bestämma hade jag kunnat vara gravid resten av livet, det enda jag verkligen skulle sakna är mögelost. Vin/öl är också gott ibland, men det finns inget som slår en god mögelost haha!

Men jag är inte på smällen jämt, även fast jag kallas för På Smällen-Emma i bloggvärlden. En del tycker att det är lite konstigt att jag fortfarande heter det, men jag gillar mitt namn, det har blivit min grej på nåt vis. Jag har inte varit på smällen för sista gången så jag kan lika gärna fortsätta heta det tills den dagen som jag är klar med barnfödandet och det är jag inte än 🙂 Så småningom kommer bloggen börja handla mer om graviditet igen för även om jag inte är preggo så tycker jag att det är kul att skriva om det, särskilt nu när bebistiden med Isadora är över.

Och förresten, alla nya läsare, pleeeeeaaase rösta på mig i tävlingen om att bli årets babyblogg! Det skulle betyda världen för mig! Ni hittar tävlingen HÄR och jag är nummer 1 i listan av nominerade!

Isadora – minuten då hon föddes – fotad av förlossningsfotografen Wanderings

Idag har jag och barnen varit hemma på playdate hos Göteborgsmamman. Jag har fått klappa lite på hennes bebis men Isadora satt klistrad i mitt knä så jag vågade inte försöka lyfta upp henne. Isadora är ju väldigt mammig och hade säkert blivit sotis haha!

Malin bjöd på kaffe och fruktfat och vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Malin är en av dom härligaste människorna jag känner, en sån glädjespridare! Till och med när vi pratar om dåliga saker så får hon mig att känna mig glad. Människor som Malin är sällsynta 🙂

Isadora åt upp nästan alla jordgubbar och hallon hahah!

Senaste underverket ❤ Hon har fortfarande inget namn, vad tycker ni att hon ska heta? Malins andra döttrar heter Elise och Julia.

Vårt mål var att hålla godis borta så länge som möjligt från våra barn. Jag tycker vi lyckades ganska bra med det. Jag tror att Lucas åt sin allra första godisbit vid jul innan han fyllde 4 år. Den spottades ut lika snabbt igen! Han tyckte nog att konsistensen var äcklig haha! Vi köper fortfarande inget godis, men Lucas får ibland en klubba av ägaren i tobaksaffären när jag köper mjölk och den brukar jag låta honom äta. Däremot så köper vi choklad, men även det väntade vi länge med att introducera. Jag skiljer på choklad och godis eftersom jag anser att godis är mycket sämre, framför allt för tänderna. Godis fastnar i tänderna och kan sitta där ganska länge och göra skada. Choklad smälter lättare bort. Dessutom innehåller godis en massa färgämnen som jag alltid får acne av och det tycker jag säger en hel del om godis. I en perfekt värld så skulle jag aldrig introducera godis för Lucas. Vi köper nästan aldrig godis till oss själva så varför köpa det till honom, han visste ju inte ens vad det var för nåt. Men nu har åldern kommit ikapp honom lite, jämnåriga barn har godis hemma och nån gång så har nån kompis ätit godis framför honom och då kan jag inte förbjuda – det känns så elakt.

Foto: Fotad av Jennie

Jag tror inte på förbud. Jag tror att förbud ger motsatt effekt i det långa loppet. Jag tror att man bygger upp en längtan efter att få det som är förbjudet så tillslut exploderar man och roffar åt sig allt man kan när man väl får. Därför har vi låtit bli att erbjuda godis och läsk. Vi har aldrig godis hemma och om vi nån gång skulle vilja äta godis så gör vi det när barnen sover. Dom flesta av mina vänner har frågat om Lucas äter godis innan dom tar fram något – det tycker jag är jättebra! Dom första gångerna som Lucas kom i kontakt med godis så var han 3 år. Då sa jag ingenting, jag varken förbjöd eller uppmuntrade honom att äta. Han förstod nog inte riktigt vad det var och tyckte nog inte att det såg så gott ut heller för han åt inget även fast kompisarna gjorde det. Min mamma har berättat att jag var exakt likadan när jag var liten. Jag bara lekte med mina godisar tills dom blev alldeles dammiga och stela haha!

Vi ska försöka göra samma sak med Isadora, men det kommer nog bli svårare. Hon har redan stenkoll på vad alla andra äter. Häromdagen när vi åt glass så fick hon jordgubbar. Hon ÄLSKAR jordgubbar, men ändå satt hon misstänksamt och tittade på oss haha! Jag ska prova att göra lite egna glassar så att hon slipper sitta där och se avundsjku ut haha!

Hur tänker ni med godis till era små?

Ikväll har jag varit iväg på Liseberg på 5-kamp med jobbet. Det har varit jättekul och träffa kollegorna och köra roliga minispel och jag har såklart promotat mig själv och bett varenda en att rösta på mig (nästan alla i alla fall). Det var lite pinsamt, men det var bara att släppa stoltheten och be om hjälp 🙂 Dom tyckte nog att jag var lite rolig haha!

Det var riktigt regnigt idag! Tur att man var utrustad med regnjacka och gummistövlar!

Nu är jag så trött så ögon går i kors på mig 🙂 Imorgon väntar en ny spännande dag med playdate så nu hoppar jag i säng innan jag somnar på datorn haha!

Glöm inte rösta på mig >HÄR<
Jag är nummer 1 i listan av nominerade.
Om jag behåller en 5:e plats ända till på söndag så går jag vidare till final!