Jag har hittills lämnat in Lucas på barnpassningen på IKEA tre gånger och varje gång känner jag mig lite skyldig när jag går tillbaka till restaurangen och dricker kaffe och i hemlighet önskar att Isadora var äldre och också kunde leka därinne. Sanningen är faktiskt att jag skäms lite. Jag skäms till och med för att berätta det för er och fram tills idag så har jag tyckt att jag skäms med all rätt, men idag började jag reflektera lite över mina känslor kring detta. Vad är det som får mig att skämmas och vad är det som får mig att känna skuld? Är det för att jag låter någon annan ta hand om mina barn? Är det för att omgivningen inne på barnpassningen inte är tillräckligt bra? Har barnen det dåligt? Har dom det bättre med mig? Är det för att jag inte är en tillräckligt bra mamma? Eller varför kan jag inte njuta fullt ut av min stund ensam (med Isadora)?

Jo, så här är det! Sociala medier med präktiga mammor som skriver korkade blogginlägg och artiklar om att andra mammor inte vill vara med sina barn skapar föräldrahets! Deras dumheter får mig att känna mig dålig och egentligen vet jag innerst inne att jag absolut inte är dålig! Jag gör saker med mina barn varje dag och den enda dagen som jag ibland ”tar ledigt” är på lördagar. Jag bloggar endast när jag är själv och jag lever för mina barn. MEN jag känner mig aldrig tillräcklig. Jag tänker tankar som att jag borde vara mer närvarande, jag borde ha mer tålamod, jag borde bli mer pedagogisk, jag borde vilja vara med mina barn alltid och inte vilja lämna Lucas på dagis 15 timmar i veckan eller på IKEAs barnpassning nån gång ibland. Och sist men inte minst – jag borde inte vilja ha egentid! Om jag inte hade haft något behov av egentid alls, då hade jag förmodligen varit en perfekt mamma, eller vad säger ni?

Alltså, jag blir sååå trött på såna artiklar! Jag tycker att Hej Hej Vardag skriver väldigt bra om just detta – vi mammor behöver inte mer mammahets, vi behöver höra att vi är bra! Dom flesta av oss har skyhöga krav på oss själva redan som det är! Men detta med kvinnohets av olika slag verkar vara en sak som vi kvinnor är experter på. Jag menar kvinnor har ju alltid hetsat varandra är det inte mammahets så är det kropphets, karriärshets eller vem-som-lyckats-bäst-i-livet-hets. Är det verkligen så här att vara man också eller är detta något mellan kvinnor?

Bild lånad från Hej Hej Vardag