• Hur får man 3-åringen att sova själv?

    Jag får väl erkänna mig besegrad i denna striden. För ett år sedan så skrev jag ett inlägg – Lära barnen att sova i egen säng – svårare ju äldre dom blir – för jag var så trött på att höra från bekanta som hela tiden skulle påpeka att vi gjorde fel som samsov med Lucas. När jag skrev det här inlägget så hade vi börjat träna Lucas på att sova själv och det gick först väldigt bra så jag minns inte riktigt varför vi avbröt, men jag gissar på att vi tyckte det var jobbigt när han skulle ha välling 2-3 gånger mitt i natten. Vårt mål har hela tiden varit att lära Lucas att sova själv när han är redo för det och själv vill det, men jag inser nu att han inte kommer vilja det, i alla fall inte än på ett tag. Vi tycker egentligen inte att det är jobbigt att samsova (för tillfället är det Jair som sover med Lucas) men jag och Jair saknar varandra. Det är dåligt för vårt förhållande att ha separata sovrum och aldrig dela säng så vi måste göra något åt det nu.

    Häromdagen så frågade jag Lucas om han kunde tänka sig att sova själv. Han svarade ”ja-a” med det gladaste leendet, men då kändes det inte som han förstod, men det är väl bara att pröva. Nu dricker Lucas inte välling längre och då sover han ofta hela natten utan att vakna så nu kanske det är lättare att lära honom att sova i egen säng… Egentligen hade jag helst velat att Lucas svarade ja och förstod innebörden av det för det känns lite som vi lurar honom, men andra gånger när jag har frågat honom så har han sagt ”nej, sova med pappa” så han kanske förstod den här gången? Jag har funderat massor men inte kommit fram till nåt bra svar på vad man kan säga till en 3-åring för att få honom att vilja sova själv utan att låta taskig eller pressa för mycket? Jag känner mig så taskig när jag säger att pappa ska sova med mamma och att stackars Lucas ska sova själv… särskilt nu när Isadora också sover i vårt rum.

      

  • Tack till dig som hälsade på mig!

    Idag var det en av er läsare som kom fram och hälsade på mig på Backaplan ❤️ Jag blev superglad! Jag och Lucas höll just på att skynda oss till bussen som hade stannat på hållplatsen när denna gulliga mamman kom fram så jag hann inte stanna och prata mer än nån minut men jag gav henne i alla fall en kram. Tack kära du för att du kom fram och hälsade på mig!

    Jag vill också passa på att tacka er allihopa för att ni är så underbara, ni är dom bästa läsarna! ❤️ Ni gör det så roligt att blogga och tveka absolut inte att hälsa på mig om ni ser mig, jag blir alltid lika glad!
      

  • En fredag med lek och bus

    Idag har jag och barnen varit iväg i Slottsskogen hela dagen. Vi hade med oss både lunch och mellanmål och satsade på att komma iväg redan vid 10, men det blev klockan 11 istället. Det gjorde inget för det blev mycket bus ändå för vi åkte inte hemåt förrän strax innan klockan 17. Dagen har gått så otroligt fort! Först hängde vi med en kollega och hennes barn och sen blev vi ensamma i en timme innan min kompis mötte upp oss och så fortsatte leken 🙂

    Charlotte och jag – jag är så glad över att ha lärt känna denna tjej. Vi träffades på spårvagnen och började prata från ingenstans. Vi åkte på spårvagnen max 5-10 min tillsammans  och på den lilla tiden så hann vi se att vi gillade varandra tillräckligt för att byta nummer!

    Lucas lunch – en barnmatsburk med grönsakslasange och en burk med röda kalla korvar – det var lyckat!



    Lucas skor blev sugnastes efter att ha pumpat vatten i vattenpumpen. Tur att Charlotte hade med sig ett par glitterskor till Lucas 🙂

    Vi var kvar på lekplatsen Plikta hela dagen – totalt 5 timmar och när vi skulle hem så ville Lucas ändå inte gå. En riktigt lyckad dag med andra ord! Lucas var så trött att han däckade på spårvagnen hem.

    Och vad gjorde Isadora medan brosan lekte då? Jo, hon sov nästan hela tiden. Hon var vaken första timmen men sen sov hon tills vi skulle gå. Världens snällaste tjej! När vi var nästan hemma så kom jag på att jag inte hade ammat sen hon somnade vid kl 13 och klockan hade passerat 17. Så då satte jag mig och nödammade i gräset intill trottoarkanten. Det var bara 5 min promenad hem men när hon blev ledsen så kände jag att jag inte kunde vänta. Jag visste ju att hon var hungrig. Jag borde tänkt på det innan vi åkte från lekplatsen men det gjorde jag inte, tur att hon sa ifrån 🙂