Det är väldigt många som har frågat varför Lucas inte är med på headern. Jag har redan skrivit det i inlägget om headern, men jag skriver det igen så att ni säkert inte missar. Jo, det är så här, Lucas är just nu inne i en period där han ofta säger ”nej, mamma, ta inte bild på mig”. Jag har funderat mycket kring det där med integritet och så och det jag har kommit fram till är att jag ska lyssna på vad Lucas säger. Jag tar därför aldrig bilder när han inte vill och om jag har tagit en bild där han efteråt har sagt att han inte vill, då publicerar jag inte den, även om den blev bra. Jag vet att Lucas inte förstår vad det är som han säger ja eller nej till, men jag tror inte att han kommer ta illa upp i framtiden över att jag har med bilder på honom i min blogg, men det kan jag ju aldrig veta. Det minsta jag kan göra är i alla fall att respektera om han säger att han inte vill. Detta är även anledningen till att jag just nu har mer bilder på Isadora än vad jag har på Lucas. Men det skulle förstås vara himla roligt om Lucas ville vara med på min header, men jag hoppas att han kan tänka sig att vara med på höstheadern istället som jag och Liselotte planerar för.

När det kommer till mina inlägg så har jag också tänkt till kring Lucas och Isadoras integritet. Jag anser att det blir känsligare ju äldre barnen är och därför så delar jag inte allt som handlar om Lucas här på bloggen. Jag vill inte att Lucas första möte med andra människor, t.ex. dagisfröknar, ska påverkas på det sättet att dom får förutfattade meningar om honom innan dom har träffat honom, så därför delar jag inte dom mest personliga sakerna utan mer av det som alla går igenom. Till exempel så delar jag med mig av treårstrotsen, potträningen och sådant som är samma för alla, men det finns massor av andra saker som jag inte skriver här. Ju äldre Lucas blir, ju fler saker blir personliga, även hans utveckling blir mer och mer personlig för människor dömer också t.ex. ”oj, vad sent han/hon lärde sig att…” eller ”det är inte normalt att få utbrott så ofta han/hon måste ha en diagnos”. Det går inte att förmedla en hel personlighet i text så jag kan bara ge utdrag ur vår liv, men ändå håller en del människor på och analyserar sönder och dömer andras barn. Jag säger inte att någon av er har gjort det, jag vill bara skydda Lucas från att någon vuxen som kommer finnas i hans liv tror att dom vet vem han är, innan dom har lärt känna honom. Så därför blir det fler inlägg om Isadora än om Lucas.

Jag ville bara göra detta klart för att ingen ska få för sig något. Jag älskar båda mina barn lika mycket och tycker att båda deras personligheter och utvecklingar är lika spännande. För mig är mina barn livet och det finns inget som jag tycker är roligare än att åka iväg på en utflykt med båda barnen! Visst är det krävande, men att se Lucas skratta och springa runt som en tok på en ny lekplats – det finns inget bättre!

Foto: Moments by Louise

Den här morgonen började redan kl 5 för min del. Jag är så trött nu att det är svårt att se vad jag skriver men förhoppningsvis så kickar koffeinet från kaffet in snart så att jag vaknar till. Anledningen till att det blev en så tidig morgon var att barnen fick feber inatt. Först trodde vi att det bara var Lucas som höll på att bli sjuk för det märktes att han mådde dåligt redan vid läggningen och sen vaknade han hela tiden och grät. Jair gick och la sig med Lucas men Jair sover som en stock så han hörde inte att Lucas grät lite halvtyst så innan jag gick och la mig så frågade jag om Lucas ville sova med mig istället och det ville han. Då och då under natten så snyftade Lucas trots att han hade fått alvedon så han mådde nog ganska dåligt. Klockan 5 vaknade Isadora och när jag tog upp henne för att amma så kände jag att hon var jättevarm. Men hon åt bra så hon var inte för slö för att äta. Jag gick upp för att ta tempen och då visade den 39,0 på alla tre mätningarna som jag gjorde. Först googlade jag och läste att man ska söka akut om barnet har 39,0 eller högre och är yngre än 6 månader, men för säkerhets skull så ringde jag även 1177. 1177 frågade om Isadora hade några andra symptom och det hade hon inte så dom rådde oss att åka upp på en gång.

Vi var framme på Barnsjukhuset 6.30 och då var det bara vi där (vad jag kunde se). Vi blev mottagna direkt. Isadora hade fortfarande inga mer symptom en febern, men Lucas som var hemma var snorig och lite hostig. Isadora hade bara lite busar i näsan, kanske lite mer busar än vanligt och så hostade hon sin fake-hosta och skrattade. Den där fake-hostan har hon hållit på med länge så jag berättade det för sköterskorna och dom tyckte inte heller att hostan lät som riktigt hosta. Isadora var nöjd och glad och grät bara när hon fick en alvedon-sup men annars så var hon som vanligt fast lite tröttare. Vi fick ett rum och sen fick jag försöka få ett urinprov. Jag höll på i 1,5 timme. Första urinprovet gick inte för att jag inte tvättade henne tillräckligt noga med handtvål i underlivet. Men att tvätta med handtvål i underlivet tar mig verkligen emot, jag vet ju att man absolut inte ska använda vanlig tvål i underlivet och helst inte tvål överhuvudtaget. Så jag fick stränga order om att tvätta noggrannare och sen fick jag sitta och vänta på kisset igen. Det slutade med att hon kissade ner underlägget så att det rann ner på golvet och på min sko och strumpa och när jag väl fick fram muggen så var hon färdig så jag fick ta kisset som rann från underlägget och det blev tydligen godkänt i deras test! Vilken tur!

Vi fick träffa en läkare som efter en undersökning sa att vi kunde åka hem. Hon tyckte inte att Isadora såg sjuk ut och det tycker i och för sig inte jag heller. Egentligen är jag inte orolig eftersom Lucas också är sjuk, så jag tänker att dom förmodligen har samma förkylning, men jag blev ändå lite snopen att dom inte ville ta något prov för att se om hon hade virus-infektion i kroppen eller inte. När vi åkte in med Lucas när han var 4 månader och hade feber men inga andra symptom, då blev ju vi inlagda och läkarna startade behandling med alla antibiotika för att det fanns en risk att han hade drabbats av blodförgiftning men vi hann inte vänta på provsvaren utan var tvungna att starta behandling direkt. Isadoras läkare tyckte inte att det var nödvändigt att ta till hängslen och livrem, men hon var noga att påpeka att om Isadora blir sämre så ska vi åka upp igen.

Nu är vi hemma igen och Lucas och Isadora sover. Hoppas dom blir friska snabbt! Vi har banksamtal imorgon eftermiddag som vi ABSOLUT INTE får missa, men vi har ingen barnvakt så vi måste försöka ta med barnen. Muta med glass och ipad och ta med barnvagn, det kanske funkar?